Monthly Archives: januari 2012

Rikedom hindrar väckelse

image

Jag har slukat i mig boken Voice in the Night av Surprise Sithole, en av ledarna för Iris Ministries i Afrika som jag skrev om häromdagen. Det är en helt makalös bok, Surprise har levt i väckelse hela sitt liv – när han blev frälst genom Guds profetiska tilltal (en hörbar röst som väckte honom mitt i natten, därav titeln på boken) kände han inte till någon stillastående, mirakellös och rikedomshungrande kristendom, så han började leva ut Apostlagärningarna istället. Det funkade för honom, han har hjälpt till att plantera hundratals församlingar och sett fantastiska Gudsgärningar.

När jag läser Surprises historia tänker jag på broder Yuns självbiografi Den himmelske mannen, vilket tillsammans med Den oemotståndliga revolutionen av Shane Claiborne var den första kristna bok jag läste. Yun tog andan ur mig precis som Surprise, båda lever i väckelse och båda har betalat oerhört höga pris för det fantastiska de fått se – stora andliga välsignelser kräver stora uppoffringar. Och båda har samma teori om varför Västvärlden saknar Kinas och Mozambiques väckelse: vårt högmod och vår rikedom.

Read the rest of this entry

För varenda flicka!

image

Kvinnlig könsstympning är en livsfarlig sedvänja som ger flickor men för livet

Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år världen över. Den grymma sedvänjan har praktiserats i mer än 2 000 år. Ingreppet görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad, eller en glasskärva. En del flickor dör, flertalet av dem får men för livet. Unicef arbetar för att stoppa det här grova brottet mot barns rättigheter. Med öppna diskussioner och utbildning på bynivå lyckas de förändra attityder.

Könsstympning medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet. Dessutom blir kvinnans sexualliv ofta mycket smärtsamt och svårt.

Infibulation förorsakar de största besvären och farorna. Eftersom endast en liten öppning lämnas kan urin och menstruationsblod inte rinna ut ordentligt, vilket också kan förorsaka infektioner i underlivet. Det kan även leda till att kvinnan får svårt att kontrollera urinflödet. Könsstympning medför ofta svåra förlossningar, med dödlig risk för både modern och barnet. Vid förlossning öppnas såret för att efter förlossningen sys ihop igen. Detta innebär stora risker för infektioner.

Tillsammans med Uppsala FN-förenings ungdomssektion deltar jag i en insamlingskampanj för Unicefs arbete mot kvinnlig könsstympning. SMS:a KÄMPA FN till 72 900 så skänker du 50 kronor till insamlingen! Läs mer här.

När fyra portioner ris räcker till hundra barn

Väckelse

Väckelsen

Vi är mitt inne i ett skede när hela nationen Mozambique förvandlas i grunden av Guds kraft. Det som den kristna organisationen Iris Ministries har satt igång där är historiskt stort, ändå känner väldigt få till denna väckelse. Det som skett är att över 5000 församlingar har planterats på bara ett decennium, tusentals människor – framför allt gatubarn – ha lyfts upp ur fattigdom och Herren bekräftar sitt Evangelium med mirakler så att blinda ser, döva hör, lama går och döda uppstår. I boken Always Enough beskriver Heidi och Rolland Baker, grundarna av Iris Ministries, hur det hela började.

Paret Baker hade tidigare arbetat som missionärer  i Asien och Storbritannien, Rollands farfar hade varit missionär i Kina och berättat många inspirerande berättelser om väckelsen där för sin sonson, och Heidi skriver i boken att hon alltid haft en hunger efter att vara tillsammans med Gud och med de fattiga. 1995 åkte de till Mozambique efter att ha hört om den stora nöden där efter inbördeskriget. Med hårt arbete lyckades de bygga upp en barnhemsverksamhet. De fann barn som bodde på soptippar, övergivna av sina familjer, fysiskt plågade av sjukdomar, psykiskt plågade av saker inge borde få se som de sett under konflikten. Read the rest of this entry

Skatter i Himlen för dem som säljer allt

Ett argument som Jesus hela tiden drar om varför man ska anamma Hans ekonomi att man får en skatt i Himlen om man gör sig av med den jordiska skatten. Man får belöning i Himlen om man delar med sig åt de fattiga.

Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. (Matt 6:3-4) Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig. (Matt 19:21) Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. (Luk 12:33-34)

Det kommer löna sig att sälja allt! Det är en god investering att ge till de fattiga. Vi får en bonus i Himlen. Jesus vet att det kan kännas svårt och moloket att göra sig av med alla sina underbara ägodelar, så Han har en liten morot åt oss i Himlen. Ett liv i enkelhet är ofta inte värre än ett liv i lyx så länge man nöjer sig med det nödvändiga, men ständiga frestelser från demonerna och vårt eget begär efter det världsliga kan få oss att känna det så. Då är det skönt att veta att om vi håller ut så kommer vi att få lön för det.

Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap kräver kärleksgemenskap

Det var aldrig Guds plan att Hans kyrka skulle bli en fan-club, där människor snackar om sitt intresse, sjunger lite sånger, fikar och sen går hem. Kyrkan ska vara Kristi kropp. Det är inte bara en mysig liten allegori utan den ultimata beskrivningen av vad vi är för något som Guds folk.

Att vara Kristi kropp innebär för det första att vi ska som kyrka leva exakt som Jesus. Den som säger sig tillhöra Honom är skyldig att leva som Han levde (1 Joh 2:6). Du kommer inte kunna hitta en enda Bibelvers som antyder att kyrkan ska göra andra saker än Jesus. Tvärtom, Han sa att vi ska göra samma gärningar och större i Joh 14:12. Som kyrka ska vi alltså predika Evangeliet, bota sjuka, uppväcka döda, driva ut demoner och dela det vi har med de fattiga, eftersom vi är Jesu kropp.

För det andra innebär det att vi är beroende av varandra. Vi har olika gåvor och kallelser i Guds Rike, och ingen är bättre än någon annan, utan liksom hjärtat är beroende av handen och handen av hjärtat för att man ska kunna skriva, så behöver vi varandra i Kristi kropp (1 Kor 12:12ff.). Vi är därmed beroende av gemenskap, kristendomen är inte en privatreligion eftersom en ensam tå eller näsa klarar sig väldigt dåligt på egen hand. Att de tidiga kristna kallade varandra för bröder och systrar berodde inte på att man ville styla med fromma titlar utan för att de faktiskt såg sig själva som en familj, pånyttfödda barn till samma Far – och detta fick konsekvenser i hur de behandlade varandra.

Read the rest of this entry

Sex myter om egendomsgemenskap

Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:44-45)

Det är väldigt stor brist på undervisning om Bibelns syn på rikedom, fattigdom och egendomsgemenskap, och missuppfattningar är vanliga. Här är sex vanliga myter som jag stött på många gånger:

Allt-säljande innebär egendomslöshet 

Att sälja allt och ge pengarna till de fattiga ser vid första anblicken ut att innebära att man ger bort allt och sätter sig naken i ett gathörn och tigger. En sådan föreställning är inte svår att argumentera emot, Paulus skriver ju att syftet med att ge till de fattiga inte är att vi själva ska lida nöd utan att det ska bli lika för alla – ekonomisk utjämning (2 Kor 8:13-16). Men när man hävdar att allt-säljande innebär egendomslöshet blundar man för vad Bibeln säger att det innebär. Apg 4:32ff berättar att processen gick till som följer: man sålde allt, la pengarna i en gemensam pott och delade sedan ut åt var och en efter behov. Man fick alltså tillbaka pengar. Skillnaden var nu att medan vissa förut levt i palats och andra i ruckel, fick alla en gemensam summa som täckte deras behov. En annan myt är att allt-säljande nödvändigtvis innebär att man slutar jobba, vilket är helt fel – Bibeln uppmanar till arbete. Detta innebar dock att även efter den ursprungliga ekonomiska utjämningen genom allt-säljande fanns ekonomiska skillnader i och med inkomstskillnader. Detta åtgärdades sannolikt genom kollekt.

Endast Jerusalem praktiserade egendomsgemenskap

Detta är den vanligaste myten. Den bygger på att Nya Testamentet inte säger att någon annan församling praktiserade egendomsgemenskap, därmed drar man slutsatsen att ingen annan gjorde det. Detta knep kallas argument från tystnaden och är lika dumt som att hävda att ingen församling firade Nattvard utom Jerusalem eller Korinth enligt Nya Testamentet. Vi vet inte om en enda församling i Nya Testamentet bad Herrens bön. Det vi vet är att Jesus uppmanade Sina lärjungar att fira Nattvard, be Fader vår och sälja allt. Bevisbördan ligger på dem som hävdar att urförsamlingen, apostlarnas egen församling som alla världens församlingar utgår från, gjorde något som inte var normativt för andra församlingar när Lukas beskriver egendomsgemenskapen noga inte bara en utan två gånger. Om egendomsgemenskapen inte var tänkt att vara modell för andra församlingar har Apg ett väldigt dumt upplägg.

Vi vet att fler församlingar än Jerusalem praktiserade egendomsgemenskap såväl som Nattvard genom att titta på kyrkohistorien. Didaché som jag går igenom på Kristen underjord slår fast att kristna ska dela alla ägodelar, Justinus Martyren beskrev sin församlings egendomsgemenskap, Tertullianus likaså. Jerusalem var inte ett undantag, det var en norm. Läs mer om fornkyrkans vittnesbörd här: http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/08/rik-del-6-kyrkofadernas-syn-pa-pengar/. Jag kommer skriva mer om egendomsgemenskapen i Fornkyrkan, hur utbredd den var och hur den såg ut, framöver.

Read the rest of this entry

Blockad mot vidrig tvångsutvisning imorgon

Dagen är imponerad av att pastor Stefan Swärd, en man som inspirerar mig väldigt mycket, kommer delta i morgondagens blockad mot den vidriga tvångsutvisning av irakier, hårt kritiserad av bl.a. FN och Amnesty. Förhoppningsvis kan detta leda till att fler evangelikala och karismatiska kristna blir aktivister och kämpar mot den vansinniga asylpolitiken i Sverige. Samling imorgon kl 17 (hinner man inte tills dess kan man komma 19) på Märsta pendelstation för gemensam promenad till förvaret. Man kan förstås dyka upp på förvaret när som helst under kvällen. Mer detaljer finner ni här, och på amen.se kommer man kunna följa vad som händer under kvällen via livesändningar.

Egendomsgemenskap ur de fattigas perspektiv

Det finns många förutfattade meningar om den egendomsgemenskap som beskrivs i Bibeln, många ser det som en börda istället för ett privilegium och missuppfattningar gällande vad egendomsgemenskap egentligen innebär är vanliga. Jag ska nu ta och publicera några inlägg som tar itu med detta.

image

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:32-35)

Det finns en miljard människor som lever i extrem fattigdom. De flesta av dem lider av kronisk hunger. De flesta av dem har inte tillgång till rent vatten. De lever i en hemsk tillvaro fylld av lidande och död. Och inte få av dem är kristna.

Om hela kyrkan levde i egendomsgemenskap skulle vi i ett slag utjämna klyftan mellan rik och fattig inom den, och få mycket pengar över att ge till övriga fattiga. Egendomsgemenskapens mål är som det står i Apg 4:34 att ingen ska lida nöd. Inte en enda. För de som förut var rika innebär det inte en så stor förändring, men för de fattiga är det livsavgörande. Det innebär en efterlängtad förhöjning i livskvalitet, och det leder till stora lovpris till Gud.

Read the rest of this entry

Låt oss återvända till urkyrkan!

tecken, under, fred och rättvisa

Nu när min vision om kyrkans återvändande till Apostlagärningarna är klarlagd, är det dags för oss att omsätta detta i praktiken. Vi har inte råd med ännu fler år av konstig kyrka som inte ser ut som urkyrkan, vi måste ta tag i oss själva och be och arbeta för att vi ska få se det vi läser om i Skriften framför våra ögon. Visst finns det mycket motstånd, jag har mött flera kristna som har argumenterat för att Apostlagärningarna idag är en omöjlig utopi och bett mig ”komma ner på jorden”, och det visar på vilket bedrövligt läge vi befinner oss i. Om det ses som omöjligt för kyrkan att vara Biblisk – vad har den då för framtid?

Men flera har också visat stöd för min vision, och det är ovärdeligt. Nå, det är alltså främst tre spår som vi behöver satsa på i församlingarna för att Apostlagärningarna ska bli verklighet idag:

  1. Effektiv evangelisation och församlingstillväxt.
  2. Sund, brinnande karismatik.
  3. Radikal altruism som uttrycks i fiendekärlek och ekonomisk utjämning.

Jag har den senaste månaden skrivit mycket om karismatiken och planerar nu att skriva mer om ekonomisk utjämning. Men ett avslutande ord om varför jag skriver ”så mycket” om under. Under är Gudsgärningar (Ps 77:12), det är saker Gud gör, när Han bestämmer sig för att tala till oss eller gripa in i Gudstjänslivet på något sätt har vi ofrånkomligen med det mirakulösa att göra, vare sig vi vill det eller inte. Om vi blockerar oss för Andens verk får vi en kyrka som bygger på människogärningar men inte Gudsgärningar. Och en sådan kyrka kommer få stora problem, för människor är syndare. Vi behöver Gud, som Birro skriver. Det blir bara fånigt när vi bygger kyrka utan att Gudsgärningar finns med. Jag har skrivit mycket mer om detta här. Se också gärna denna predikan om en sund, brinnande karismatik som jag höll i Norrköpings Baptistkyrka för ett halvår sedan:

Read the rest of this entry

Skildrar Apostlagäringarna abnorm kristendom?

Centrum för min vision om hela pingsten är att kyrkan måste tillbaka till Apostlagärningarna och uppväcka den sortens kristendom som föddes på pingstdagen – vilket både innebär sund, brinnande karismatik och radikalt engagemang för fred och rättvisa. Dock finns det kristna som anser att kyrkan idag inte ska se ut som i Apostlagärningarna, antingen när det gäller förekomsten av under eller egendomsgemenskap – eller både och. Jack Deere skriver i sin bok Surprised by the Voice of God (Kingston 1996, ss. 61-63) varför detta är fullkomligt fel:

The experience of some Christians leads them to conclude the Christianity of Acts is not normal Christian experience. Okay, let’s concede that the book of  Acts represent abnormal Christianity. In the same way, we could also say that the apostle Paul’s passionate devotion to Jesus Christ was abnormal. How many people have you met who could truthfully say with the apostle Paul, ”I do all things for the sake of the Gospel (1 Cor 9:23, NASB)? Or ”For me, to live is Christ” (Phil 1:21)? I’ve found this kind of passion to be abnormal in the church today. But wouldn’t we be better off to choose the abnormal in this case?

Jack Deere

Jack Deere

Read the rest of this entry

Att leva annorlunda

Vi är kallade till att inte anpassa oss efter denna värld. Vår livsstil ska inte präglas av vad människor vill utan vad Gud vill. Och i ett så syndigt ställe som Västvärlden kommer den livsstilen vara radikalt annorlunda. Följande kloka rader är skrivna av Jonas Nordén på bloggen Efter Kristus:

Det finns en grundtanke för det kristna livet, och för hela Guds folk, som går rakt igenom hela Bibelns undervisning. Det är den som Petrus sammanfattande ger oss i sitt första brev: ”Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.”

Helig – vad betyder det? Jo, det kan enkelt översättas med avskild. Avskild från orenhet, synd och ondska. Gud är alltigenom helig och han har utvalt ett folk till att vara heliga. Avskilda – från vad då? Jo, från den här världens sätt att leva, tänka, handla och prioritera. Jesus själv säger: ”Med er är det annorlunda…” Fritt tolkat och utlagt: Ni vet hur världen agerar och tänker, men med er ska det vara på ett annat sätt.

Read the rest of this entry

Så här ska kyrkan se ut!

Jag har sagt det förut och säger det igen: kyrkan i Sverige idag är dysfunktionell, den ser inte ut som Gud vill att den ska se ut, den representerar inte Jesus som Jesus vill att den ska representera Honom, och därför säger så många att de gillar Jesus men inte kyrkan. Vi vet hur Gud vill att kyrkan ska se ut. Det står i Apostlagärningarna i Bibeln. Och för att vi inte ska drabbas av illussionen att Apostlagärningarna inte går att återupprepa så låter Gud sin Ande slå ner i kyrkan gång på gång genom historiens lopp så att den förs tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd.

Kolla bara in klippet ovan. Samuel Lundström är en vän som inspirerar mig väldigt mycket i sin iver att se människor frälsta, helade och upprättade. Han är en av ledarna för Pannkakskyrkan som evangeliserar på gator och torg med grillade pannkakor och massvis med kärlek – och han vet vikten av evangelisation. I klippet ovan berättar han om hur han åkte med Mission SOS till Harar 2006 och fick se blinda se, döva höra och massvis med människor ta emot Jesus.

Är hans slutsats att Etiopien ligger så långt bort att vi inte kan förvänta oss samma väckelsevåg här? Nej! Kyrkan i Sverige får inte lägga ribban lägre än Apostlagärningarna, vi kan se döva höra, döda uppstå och mängder bli frälsta om vi bara vill och ber om det. Det är inte en orealistisk vision därför att inget är orealistiskt eller omöjligt för Gud (Luk 1:37). Han vill att vi ska vara Kristi kropp – och det innebär att vi lever som Kristus gjorde (1 Joh 2:6). Kyrkan i Sverige har i mångt och mycket blivit Kristi pratbubbla – vi citerar Honom men vi gör inte det Han gjorde. En stor anledning till att vi inte ser samma resultat som Mission SOS ser på sina Signs and Wonders Festivals är att vi inte arrangerar Signs and Wonders festivals. Vi ser inte människor frälsta därför att vi inte predikar offentligt.

Read the rest of this entry

Jesushistorier

”Jag tar min tillflykt till Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.” (Ps 73:28).

I min församling, Uppsala Mosaik, berättar vi Jesushistorier varje söndag. Det är ett ständigt inslag i Gudstjänstordningen, lika självklart som lovsång och predikan. Vem som helst får dela vad han eller hon upplever att Jesus har gjort i hans eller hennes liv den senaste veckan. Det har blivit många historier under årens lopp, vi har listat några här.

Jesus uppmanade Johannes Döparens lärjungar att berätta vad de ”sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för de fattiga predikas glädjens budskap.” (Matt 11). Apostlarnas förkunnelse berättade bland annat om hur Jesus gjorde ”tecken, under och mirakler” (Apg 2:22), ja, betoningen låg på Jesu mirakulösa uppståndelse från de döda. I Apg 15 står det om hur apostlarna kom fram till hur man skulle se på hedningar som kom till tro efter att Paulus och Barnabas berättat om de tecken och under Gud utfört genom dem bland hedningarna (v. 12). För att inte tala om hur två städer kom till tro när ryktet spred sig – när man berättade från person till person – om att den förlamade mannen Eneas hade blivit helad genom Petrus böner (Apg 9).

Bibeln i sig själv är ett tydligt bevis på vikten av att berätta om de under Gud gör ibland oss. Evangelierna beskriver vad Jesus ”gjorde och lärde” (Apg 1:1), och fram till korset – som är det viktigaste av allt – gick görabiten framför allt ut på att göra under. Majoriteten av textmassan i evangelierna som beskriver vad Jesus gjorde handlar om mirakler. Evangelisterna var sjukt intresserade av att skriva om mirakler som Jesus gjorde. De älskade att berätta Jesushistorier.

Read the rest of this entry

Samsung har dödat 50 arbetare!!

Jag önskar att rubriken var en överdrift men det är det inte. Elektronikföretaget Samsung som bland annat tillverkar de väldigt populära Galaxy-telefonerna utsätter sina arbetare för gifter som orsakar cancer. 140 arbetare har drabats av cancer som är tydligt arbetsrelaterad och 50 av dem har dött. Det är lika många som dött i självmordsattacken i Irak och faktiskt långt färre än dem som dött i båtolyckan i Italien (utan att på något vis bagatellisera den katastrofen). The Public Eye Awards har därför nominerat företaget till sin Hall of Shame för detta groteska beteende. Formuleringen lyder:

High-tech gadgets built on the backs of workers: South Korea’s richest conglomerate uses banned and highly-toxic substances in its factories, without informing and/or protecting its workers. As a result at least 140 workers were diagnosed with cancer, of which at least 50 young workers have died. Despite clear evidence, Samsung denies its responsibility and publicly discredits the sick and deceased, as well as their relatives. Samsung has a history of over 50 years of environmental pollution, trade union repression, corruption and tax flight. Samsung’s power in South Korea is so great that many citizens speak of the “Samsung Republic.”

Read the rest of this entry

Vad ska man säga när man predikar Evangeliet?

Denna predikan höll jag i söndags:

Det ligger i hela mänsklighetens intresse att veta om det finns liv efter döden eller inte. För nästan alla människor kommer dö, och om liv efter döden inte skulle finnas skulle döden innebära omedelbar ickeexistens. Det skulle inte bli svart för man skulle inte ha ögon att se med, det skulle inte bli tyst för man skulle inte ha några öron att höra med. Inte nog med att man aldrig någonsin mer skulle kunna uppleva saker, man skulle inte ens minnas att man upplevt något. En hemsk tillvaro för de flesta av oss. Och även de som vill dö för att befrias från ett liv av lidande skulle trivas bättre i ett liv bortom graven som är utan lidande, än vad de gör i ickeexistensens mörka land.

Därför är det högst relevant för alla människor att veta om det finns liv efter döden. För vi vill veta, vi vill inte chansa och förlita oss på bristfälliga förhoppningar. Vi vill ha reda på om det verkligen finns en väg som leder till odödligheten och hur man går den vägen. Men är det verkligen möjligt att veta detta?

Jag har läst en riktigt intressant bok som heter Himlen finns på riktigt. Där berättar författaren Todd Burpo om hur han sommaren 2003 nästan förlorade sin fyraårige son Colton på grund av sjukdom. Men än mer dramatiskt blev situationen när detta lilla barn menade sig ha sett änglar, Jesus och Himlen under operationen. Nå, nära-döden-upplevelser ska man ta med en rejäl nypa salt, det är lätt att psykologiska illusioner drabbar en när man befinner sig under så stark press. Men Coltons fall var speciellt: han hade efter den här upplevelsen tillgång till information han inte hade innan. Han kunde beskriva Himlen Bibliskt exakt och tala om teologiska sanningar de inte nämnt på söndagsskolan. Han kunde beskriva vad hans föräldrar gjorde medan han låg medvetslös på operationsbordet. Och inte minst kunde han beskriva avlidna släktingar: han kunde peka ut sin gammelmorfar på ett fotografi, och han sa att han även mött sin syster som hans föräldrar förlorat i ett missfall, något de aldrig hade berättat för honom.

Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 045 andra följare