Bloggarkiv

Fotbollskrig, huliganer och elitsportens baksidor

Apropå gårdagens hemska tragedi när en fotbollssupporter blev mördad av huliganer i Helsingborg så skulle jag vilja problematisera lagsport och elitsport litegrann, något som kanske kommer göra vissa fotbolls-fans sura men när något så här extremt händer tror jag det kan vara bra att backa lite och tänka igenom de grundläggande strukturer som kännetecknar sport.

Jag har alltid haft lite svårt för kristna fotbollsspelare som ber intensivt och gör korstecknet inför varje match och straff och som prisar Gud när de vinner – absolut inte för att det är fel att be och tillbe offentligt, utan för att det de ber om i praktiken är att det andra laget ska förlora och att de själva, om det sker på elitnivå, ska tjäna massa miljoner. För de flesta fans och supportrar är sporten leksam underhållning, men för spelare som tjänar mängder med pengar är det blodigt allvar. Och jag menar, vad ska Gud göra när det finns folk som ber och gör korstecknet på båda planhalvorna?

Idrottens syfte må vara ädelt – att skapa translokalt och internationellt samarbete med ickevåldsliga tävlingar, men det gör att det finns desto mer anledning att utvärdera om den lever upp till det syftet eller om det inte finns problem i hela tävlings/konfliktparadigmet överhuvudtaget? När jag läste en kurs i klimatledarskap var det många av föreläsarna som slog fast att ett grundproblem i klimatförhandlingarna är att man ser det som en tävling snarare än ett internationellt samarbete med syfte att lösa ett gemensamt problem. Hela det västinfluerade kulturen är väldigt tävlingsfokuserad – inte minst när det gäller ekonomi och politik – och idrottskulturen förstärker förstås det paradigmet.

Särskilt problematiskt blir det när lagen identifieras med nationalstater, vilket ju alltför ofta är fallet. Nationalismen ökar, gränser markeras, och när länder som redan har diplomatiskt ansträngda relationer ska ”besegra” varandra kan det faktiskt bli rätt farligt. Det absurda fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras 1969 berodde förstås inte bara på fotboll men eskalerade och utlöstes på grund av det.

Läs mer

Klimatet: västvärldens girighet och kyrkans ansvar

Foto: Luka Tomac

Foto: Luka Tomac

I somras hjälpte jag mina aktivistkompisar från Diakonia att samla ihop över 7000 namnunderskrifter till Anders Borg. Vi kritiserade att Sverige sagt på klimatmötet i Köpenhamn att vi ska ge ”nya och additionella” pengar i klimatbistånd till utvecklingsländer, men istället har vi tagit 100% av detta från den vanliga biståndsbudgeten, så i praktiken har vi inte gett någonting. Vi lämnade in dessa namnunderskrifter för nån månad sen till finansdepartementet för att kunna påverka budgeten.

Och vad hände? Reinfeldt sa klart och tydligt redan innan klimatförhandlingarna i Warzawa började att han inte tänker ge ett öre i klimatfinansiering utanför biståndet. Inte ett dugg! Och det vill inte heller flera andra västländer, vilket gjorde att detta blev den stora knäckfrågan på COP19.

G77 och dess allierade kräver att klimatfinansieringen måste ses som ett skadestånd – inte en frivillig gåva som bistånd. Det är helt förkastligt att de rika länderna förvränger klimatet och sedan ser det som någon slags välgörenhet när de skänker småsummor till fattiga länder för att inte lika många ska dö av naturkatastroferna.

Läs mer

Varför klimatskeptikerna har fel

Bjørn Lomborg

Bjørn Lomborg

Idag släpps IPCC:s Summary for Policy Makers i Stockholm, och klimatskeptikerna go bananas. Stockholmsinitiativet har lyckats få in en enorm annons på både DN och SvD som länkar till deras hemsida, och vad som är ännu mer pinsamt är att SvD igår publicerade en artikel av klimatskeptikern Bjørn Lomborg – på ledarplats. Inte så konstigt egentligen kanske med tanke på vilka kapitalistiska intressen som står bakom den tidningen, men ärligt talat trodde jag bättre om dem än att de skulle stå bakom ett budskap som säger att det inte är någon idé att göra nåt åt klimatförändringarna.

Det är ganska få som är klimatskeptiker i Sverige idag men eftersom de en dag som denna är så högljudda skulle jag vilja bemöta några av deras dåliga argument.

Lomborg skriver: ”Globalt sett, och till övervägande delen även regionalt, avlider betydligt fler människor av kyla än av värme. Med ökande temperaturer kommer ett minskat antal dödsfall orsakade av kyla att kraftigt överstiga ett ökat antal dödsfall på grund av värme. På motsvarande sätt ger CO₂ gödning åt jordbruket och ger en större produktions ökning i tempererade länder än den långsammare produktionsökning som blir följden i tropiska länder. Kostnader för uppvärmning kommer att minska mer än vad kostnaderna för luftkonditionering kommer att öka.”

Det här resonemanget är så oerhört märkligt för det verkar som om Lomborg totalt missat vad klimathotet innebär. Det är framförallt inte ett hot om värmeböljor och luftkonditionering. Det är ett hot om stora miljökatastrofer. I Västvärlden kommer förmodligen inte så många dö och våra skördar kommer klara sig, men klimathotet handlar om global orättvisa där de fattiga länderna drabbas katastrofalt. Lomborgs nettouträkning blundar för det. Och dessutom är den helt fel, Sternrapporten visade på ett övertygande sätt att de ekonomiska kostnaderna för klimatförändringarna, de som Lomborg verkar vara mest intresserad av, är galet mycket större än kostnaderna för att åtgärda dem.

Läs mer

Kristen vegetarisk kokbok

kokbok

Kokboken

Som ni säkert har sett har jag haft en banner i högerspalten här på bloggen i ett års tid som heter Bli vegetarian! Trots att köttindustrin står för 1,5 % av världens BNP orsakar den 18 % av de globala utsläppen av växthusgaser. Industrin orsakar många andra miljöproblem såsom förgiftning av vattendrag, skövling samt nedbrytning av den biologiska mångfalden, varför FN:s jordbruksorganisation FAO kallar animaliska produkter för ett av största miljöhoten som finns. och FN:s miljöprogram uppmanar till vegansk diet för jordens överlevnad. Dock stretar många emot, inte minst kristna.

Kristna som argumenterar mot vegetarianism brukar peka på att det inte är något som förespråkas i Bibeln, tvärtom åt Jesus och många andra bibliska personer kött och Romarbrevet 14:2 säger att den som bara äter grönsaker är svag i tron. Alla dessa argument missar dock målet. Bibeln skrevs i ett fattigt utvecklingsland där kött ofta var folks enda proteinkälla (som man inte hade råd att äta särskilt ofta) och där det inte orsakade en global uppvärmning eller något annat miljöproblem. Läs mer

Predikan om Guds Rike

Som sagt fick jag tala i bönetältet på Frizon, och min goda vän Frida var snäll att filma hela alltet. Jag inledde med att prata om hur Guds Rike är beroende av att Gud gör mirakler – annars utgör kyrkan bara människors rike – och gav exempel på när min kompis Elias var med om ett stort mirakel som ledde en man till tro. Därefter talade jag om hur miraklerna visar att Guds vilja sker på jorden såsom i Himlen, och att denna vilja också vill ha fred och rättvisa. Men vad innebär fred och rättvisa? De flesta tycker det låter som bra grejer, men vad innebär det i praktiken? Det här var vad jag ville betona:

  • Det måste innebära ekonomisk utjämning, eftersom Gud vill att det ska bli lika för alla (2 Kor 8:13-14)
  • Det måste innebära ständigt motstånd till krig, ockupation och förtryck, även i Palestina.
  • Det måste innebära gästfrihet gentemot flyktingar och en vägran att utvisa människor till fattigdom.
  • Det måste innebära ett stopp på konsumtionshetsen och medveten konsumtion av miljövänliga, rättvist handlade varor.
  • Det måste innebära att sluta köpa onödiga saker och mycket mindre köttätande av miljöskäl.

Tro på Himlen motsäger inte aktivism

image

För några dagar sen skrev Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen på Dagen Debatt om hur John Shelby Spong hade fel när han hävdade att kyrkan måste bli mycket mer liberal och antikarismatisk om den ska överleva. Tvärtom krymper liberala kyrkor väldigt snabbt, skrev Rudolfsson, medan de kyrkor som växer i regel är evangelikala. Han fick sedan svar från sociologen Anders P. Lundgren som sa att det dock inte är så bra att de konservativa kyrkorna växer eftersom de har ett skralt engagemang för miljö och rättvisa. Detta sker på grund av att de fokuserar så mycket på Himlen, menar Lundberg, och eftersom kristna är kallade till att kämpa för miljö och rättvisa bör vi lära oss av de liberala och inte vara rädda för att kyrkor krymper – det är ändå inget självändamål.

Rudolfssons respons på detta var att peka på alla evabgelikala profiler som genom tiderna kämpat för en bättre värld samt de internationella evangelikala dokument såsom Lausannedokumentet och Kapstadsöverenskommelsen som säger att engagemang för de utsatta är en kristens plikt. Jag skrev dock också ett svar på Lundbergs artikel med en annan utgångspunkt. Även om det finns många goda undantag tror jag det inte går att förneka att västvärldens evangelikala generellt är mindre engagerade för miljö och rättvisa än andra, Lundberg säger att varje attitydundersökning han känner till säger detta. Dock är jag kritisk till att han menar att anledningen till detta är evangelikalas starka tro på Himlen, plus att jag tycker att man bör ta hänsyn till ickevästliga och inte minst bibliska kyrkor ser ut. Här är vad jag skrev:

Det råder en splittring i västvärldens kyrka. Å ena sidan har vi evangelikala och karismatiska kristna som inte är så intresserade av fred, miljö och rättvisa, å andra sidan liberala och progressiva kristna som har ett stort engagemang för en bättre värld men tvivlar på Bibeln och livet efter detta. Ofta får man höra vilken av de här grupperingarna som är ”bäst”. Problemet är bara att båda är dåliga, och obibliska.

Läs mer

Skriv under för ett generöst klimatbistånd!

image

Diakonias klimatkampanj Springnotan

Jag skrev för några månader sedan om hur alliansregeringen med moderaterna i spetsen struntar i klimaträttvisa. Eftersom fattiga länder drabbas värst av klimatförändringarna medan de rika till största delen har orsakat dem har världens länder inom ramen för FN:s klimatförhandlingar kommit överens om att inrätta en grön fond som överför pengar från rika länder till fattiga med syfte att hjälpa de senare anpassa till ett ändrat klimat och få råd att göra en grön omställning. Sverige började med att ge två miljarder kronor per år till detta, men har nu sänkt den summan med 75% till en halv miljard.

Det värsta är dock att alla dessa pengar, både når det gällde två miljarder och en halv miljard, tas från biståndsbudgeten. I praktiken sker alltså ingen resursöverföring från rika till fattiga överhuvudtaget när det gäller Sveriges klimatbistånd, utan pengar som ändå skulle gått till utvecklingsländer ges en grön stämpel och så kan vi skryta med att vara generösa trots att vi egentligen inte ger en ends krona. Detta trots att Köpenhamnsavtalet 2009 där den gröna fonden beslutades tydligt säger att pengarna till klimatbiståndet ska vara ”new and additional”.

Hur får regeringen detta att gå ihop? Jo, genom att argumentera för att vi ska ge mindre pengar till de fattiga! FN har uppmanat världens givarländer att ge minst 0,7% av sin bruttonationalinkomst (BNI) till bistånd, en väldigt låg ribba. I Sverige finns det en bred överenskommelse bland politiker att vi ska gå ännu längre och ge 1% av BNI, det så kallade enprocentsmålet. Regeringen hävdar dock att eftersom vi ”egentligen” bara är tvungna att ge 0,7% kan man betrakta restrerande 0,3% som nya och additionella pengar. Med samma resonemang har regeringen använt biståndspengar till flyktingmottagning och ambassadkostnader i Paris.

Denna logik är naturligtvis förkastlig. Om Sverige bara hade gett 0,7% av BNI hade ytterligare åtaganden varit nya och additionella, men eftersom vi redan ger 1% går det inte att argumentera på det sättet. Regeringen har fått skarp kritik för detta från flera håll. Men idag uppmärksammade Supermiljöbloggen att inte heller Socialdemokraterna vill ge nya och additionella pengar. Precis som regeringen vill de sno klimatfinansieringen från biståndsbudgeten så att det inte blir någon resursöverföring från rika till fattiga.

Som en skänk från ovan har dock Diakonia startat en namninsamlingskampanj som kräver att Sverige verkligen ska ge nya och additionella pengar i klimatfinansiering utöver de 1% av BNI vi redan ger till bistånd. Skriv under och sprid vidare! Nedprioriteringen av de fattiga måste upphöra och klimatproblemen måste lösas på riktigt. Allianspartierna och Socialdemokraterna borde skämmas för sin passivitet och ignorans.

Trosrörelsens lik i garderoben

image

Minns ni rabalderna kring Moderaterna för ett år sedan när de piffade till sin historiebeskrivning? I sitt idéprogram skrev de att ”kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.” Eftersom Moderaterna historiskt faktiskt var mot lika rösträtt och stöttade apartheidregimen så fick detta stycke oerhörd kritik. Ingen ifrågasätter att de menar sig stå för dessa saker idag, men man kan inte förfalska sin historia.

Samma sak tänker jag om kyrkor och samfund som traditionellt har motverkat fred och rättvisa på olika sätt men som nu vill göra bättring – det är naturligtvis helt rätt att påbörja ett engagemang, men förfalska inte historien. Det är viktigt att exempelvis Katolska kyrkan och Svenska kyrkan tar avstånd från de övergrepp, mord och förföljelse de begått genom historien, och inte gömmer undan detta. Och på samma sätt tycker jag att den svenska trosrörelsen har mycket att be om ursäkt för.

Exemplen är många. Framgångsteologin som säger att en stark tro leder till rikedom har sitt ursprung i trosrörelsen, en lära som glorifierar ojämlikhet och överflöd. Miljöengagemanget inom rörelsen är svalt, istället har tidningen Världen idag publicerat klimatskepticism på ledarplats. Och inte minst så stödjer nästan alla i trosrörelsen Israels ockupation av och krig mot Palestina.  

Läs mer

Årskrönika 2012

Som traditionen bjuder kommer här en liten tillbakablick över året som gått. :)

I början av 2012 skrev jag en hel del inlägg om egendomsgemenskap i en debatt med Malmöpastorn och New Wine-ordföranden Daniel Norburg. Ingen av oss lyckades nog övertyga den andre (senast för några veckor sen hade vi en ny debatt på Facebook om ekonomisk jämlikhet) men vi fick säkert många andra att tänka till i denna viktiga fråga.

image

Pastor Jean

I februari tvångsutvisades pastor Jean till Kongo där han sedan greps och torterades på grund av sitt regimkritiska engagemang. Jag drogs snabbt med i kampen för att få honom tillbaka till Sverige, och nu i efterhand undrar jag hur det gick till när jag ägnade sex-åtta timmar om dagen åt att nätverka, twittra, skriva pressmeddelanden, ringa journalister, maila politiker etc. Bloggen ändrade funktion totalt, typ tio inlägg i rad handlade om kampen för pastor Jeans överlevnad och säkerhet. Och vi lyckades! Den 11 maj anlände han till Arlanda, och på Frizon höll Kristen Underjord ett seminarium  med honom om internetaktivism och migrationspolitik. Vilken resa det var.

Under våren har jag också ägnat mig mycket åt en annan form av internetaktivism, nämligen att uppmärksamma den humanitära krisen i Sahel.  Inspirerad av den enorma mobilisation vi fick igång i kampen för pastor Jean (över tusen personer) hoppades jag kunna samla lite folkstorm mot att medierna inte uppmärksammade krisen i Sahel trots att biståndsorganisationerna larmade och drog igång egna kampanjer för att media skulle lyssna. Men det gick tyvärr inte så bra. Inläggen om Sahel var bland de allra minst lästa under året.

image

Heidi Baker

I slutet av juni åkte jag till New Wines sommarkonferens i Vänersborg och ägnade kvällarna åt att blogga om vad som hände där. Fascinerad skrev jag om hur folk som Bob Ekblad och Bruce Collins talade om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Men bäst av allt var mötet med Heidi Baker där jag fick vara med om det kraftfullaste Gudsmötet jag någonsin erfarit. Blogginlägget där jag skrev om detta blev ett av de mest kommenterade någonsin, eftersom ett gäng lärjungar til Bibelfokus.se började kritisera Heidi. Jag bemötte detta i flera blogginlägg där debatten fortsatte, och det hela mynnade ut i att jag beslöt mig för att skriva C-uppsats om hennes missionsorganisation, varför jag ska åka till Mozambique nu i april.

Läs mer

Bränn kyrkorna

You're going down

You’re going down

Idag publicerades min debattartikel i Dagen om att kyrkan behöver en radikal klimatomställning. De extremt tröga klimatförhandlingarna gör att kyrkan inte kan invänta den politiska processen, utan vi måste ta egna initiativ och ha som mål att varje församling ska sänka växthusgasutsläppen med 90-100 % till 2050 (helst tidigare förstås). Därtill måste varje enskild kristen också sänka sina utsläpp. Jag ger i artikeln tre konkreta förslag på hur detta kan uppnås: att församlingarna undervisar om och uppmanar till vegetarianism, att de undervisar om och uppmanar till en enkel livsstil som tar avstånd från rikedom, samt att de blir husförsamlingar och säljer sina byggnader.

Det senare är en fråga jag börjat känna mer för på senare tid. Att kristna individer inte ska vara rika innebär ju att kristna församlingar inte heller ska vara det. Men rika församlingar finns det en hel drös av, och deras främsta utgift är oftast kyrkobyggnaden. Tidigare har jag sett en återgång till den nytstamentliga församlingsmodellen med husförsamlingar som mest en praktisk fråga – det blir mer organiskt, mysigt och lättorganiserat. Men naturligtvis är det i allra högsta grad en ekonomisk fråga. Man sparar rejält mycket pengar om man går över till att bli en husförsamling.

Läs mer

När Anden promotar fred i Nordkorea och rättvis handel i Indonesien

Jag skrev för en vecka sen om när Simon och Frank Ådahl tillsammans med sina kompisar Göran och Örjan åkte till världens största bönemöte i Jakarta i maj 2012 för att sjunga, be och profetera. Bland annan profeterade Simon för en predikant från Singapore och sa vad hon hade gjort på McDonald’s veckan tidigare. Anledningen till att de hamnade där var att indonesierna hade hört Simons och Franks låt Pray for Korea. Vad jag inte berättade var att den här låten kom till genom ett profetiskt tilltal, och att den har använts flitigt inom koreanska människorättsorganisationer.

Simon var här i Uppsala igår på vittnesbördsmöte och berättade bland annat om detta. Den profetiska gåvan användes helt enkelt till att promota frihet och fred på den koreanska halvön. Men inte nog med det. Simon delade ett vittnesbörd jag inte hört förut: väl i Jakarta griper han tag i en europeisk man och profeterar högljutt ”DU SKA INTE ALLS ÅKA HEM!! DET DU HAR GJORT ÄR ATT HA TALAT UT MITT ORD! DE ANDRA ÄR INTE MINA TJÄNARE, DE HAR FÖRSÖKT SY IHOP MUNNEN PÅ DIG – MEN DU ÄR MIN TJÄNARE, DU SKA INTE ALLS ÅKA HEM!”

Läs mer

De giriga moderaterna

image

Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)

Med moderaterna i spetsen har vi fått en regering som sköter sig uselt när det gäller mänskliga rättigheter. Vi har en utrikesminister som med knarklangar-resonemang försvarar svensk vapenexport till Saudiarabien, vi har en handelsminister som promotade försäljning av radarutrustning till Khaddafi, och vi har en migrationsminister som tycker det är rättssäkert när vi utvisar människor till tortyr och avrättning. Ingen av dessa har tvingats avgå för detta. 

Moderaterna är även lika usla när det gäller miljö- och biståndspolitik. För inte så länge sedan stod Reinfeldt i Agendas partiledardebatt och deklarerade att Åsa Romsons kritik av regeringens miljöarbete bara är tomma ord eftersom Sverige uppnår sina miljömål. Nå, det var rätt så fel eftersom Sverige enligt Naturvårdsverket missar 14 av sina 16 miljömål med den nuvarande politiken. Inte nog med att Reinfeldts regering sköter miljön så dåligt, de är så ointresserade att de inte ens verkar veta om det!

Läs mer

Idag tar jordens resurser slut

image

Idag inträffar World Overshoot Day, dagen då vi har konsumerat lika mycket resurser som jorden producerar på ett år. Från och med nu lever vi på reserverna.

Det är Global Footprint Network som initierat uppmärksammandet av den här dagen som ett sätt att illustrera att vi lever över våra resurser. De har hållt på i flera år och konstaterar att dagen förflyttas i regel tidigare och tidigare. Trots allt fint miljösnack som man stöter på i samhället förstör vi alltså miljön mer och mer. Det här är motsatsen till hållbart. Om vi fortsätter så här kommer vi år 2050 konsumera dubbelt så mycket resurser som jorden på ett naturligt sätt kan generera. En dag kommer vi smälla i väggen. Läs mer

Bojkotta köttet

2006 undersökte FN:s livsmedelsorganisation FAO animaliska produkters miljöpåverkan. Resultatet var chockerande: medan de orsakar 1,5 % av världens BNP ansvarar de för 18 % av de globala utsläppen av växthusgaser. FAO visade också att köttindustrin orsakar många andra miljöproblem såsom förgiftning av vattendrag, skövling samt nedbrytning av den biologiska mångfalden, varför de kallade animaliska produkter för ett av största miljöhoten som finns. Inte en liten titel för en ingrediens.

FN:s miljöprogram UNEP bekräftade denna bild i en rapport från 2010 som uppmanar till ökad vegansk diet för att vi ska kunna föda en växande befolkning samtidigt som vi undviker klimathotet. Västvärldens konsumtion av animaliska produkter är ohållbar, slog rapporten fast.

En stark bidragande faktor till detta är att animaliska produkter är ett stort slöseri på resurser, oavsett om de är ekologiska eller ej. Gunhild Stordalen från European Climate Foundation skriver:

I dag upptar 1 700 miljoner djur mer än en fjärdedel av jordens landyta. Européernas köttkonsumtion kräver i dag redan ett område som är sju gånger större än EU:s totala jordbruksmark. Det krävs 21 kilo spannmål för att producera ett kilo lamm. Bara mängden spannmål, som nu används till djurfoder i USA, skulle räcka till att föda 840 miljoner människor som lever på en kost baserad på vegetabilier. I framtiden måste dina barn äta mindre om vi ska kunna föda fler.

Läs mer

Rio+20 är ett fiasko – dags för civil olydnad

Om inte ett mirakel sker, vilket vi förstås ska be om, så blir Rio+20 ytterligare ett i raden urvattnade miljötoppmöten. Skulden ligger på de rika ländernas politiker som intensivt blockerar de lösningar som krävs för att uppnå hållbar utveckling. Utan att blinka utsätter de miljontals fattiga människor för livsfara, eftersom det framför allt är de fattiga som drabbas av global miljöförstöring.

Vi kan inte bara sitta och titta på när detta förfärliga förtryck pågår. Det är dags att kyrkan ryter ifrån och praktiserar civil olydnad för att få till en rejäl förändring. Vi ska inte vara rädda för att bryta mot lagen när det gäller att rädda fattiga människors liv. Om detta skriver jag idag på min engelska blogg.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 879 andra följare