Bloggarkiv

Gud är grön, del 1: ”Och Gud såg att det var gott”

Gud är grön logga

Varför ska kristna bry sig om miljön? Ekoteologin har vuxit de senaste åren men av många kristna, inte minst i den karismatiska och evangelikala rörelsen som jag är en del av, möts den av en hel del skepsis och ses som ett nytt och konstigt fenomen. Jag menar dock att värnande av Guds skapelse och att protestera mot exploatering, konsumtionshets och skadliga utsläpp är en kristen plikt och helt i linje med hur Guds bibliska folk såg på naturen och ekonomisk aktivitet. I min bloggserie Gud är grön så kommer jag skriva om detta i tio delar:

  1. ”Och Gud såg att det var gott”
  2. Bibelns jordbrukssamhälle vs västvärldens konsumtionssamhälle
  3. Miljöförstöringens konsekvenser
  4. Tillväxtideologi och konsumtionsdyrkan
  5. Måttfullhet och enkel livsstil
  6. Mat och kläder
  7. Transport och energi
  8. LUS-produkter
  9. Miljöaktivism
  10. En ny jord

Här kommer alltså del 1: ”Och Gud såg att det var gott”!

Gud sade: ”Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.” Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: ”Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det skedde så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.  (1 Mos 1:11-12, 20-21, 24-25)

Read the rest of this entry

Varför stödjer kristna Alliansen?

alliansenImorgon är det val, och båda våra kära kristna dagstidningar berättar vad vi kristna bör göra då. Dagens ledarsida varnar oss för att vara soffliggare utan ber på rösta på det parti som vi framför allt delar ideologi med, som tänker som oss i vissa sakfrågor och möjligtvis, i sista hand, som gynnar oss personligen. Världen idags ledarsida är lite mer frispråkig: det kristna sättet är att rösta borgerligt – rädda alliansen! Detta baserar Lukas Berggren på att de tre viktigaste frågorna enligt honom är familjen (i klartext: få pappamånader och mycket vårdnadsbidrag (för framför allt kvinnor)), religiösa friskolor och att handla varor från Israels ockuperade områden.

När det gäller religiösa friskolor tenderar jag att hålla med Berggren, även om det finns risk för att dessa försvårar missionen och ökar segregering så bör de inte förbjudas. Men hur blev de andra två frågorna självklara kristna  ställningstaganden? Den kristna sionismen som blundar för Israels ockupationspolitik har jag kritiserat i många blogginlägg, och hur i hela världen kommer man fram till att det är okristet att pappor och mammor tar lika mycket tid till sina barn? Vill man forcera kvinnor till mindre lönearbete och därmed mindre inkomst i Jesu namn?

Världen idag är proppfylld med annonser och debattartiklar från kristdemokrater (och en del kristna värdepartister), så få argument kan rucka på deras övertygelse. Men deras och andra kristna konservativas propaganda funkar: de flesta frikyrkokristna röstar på alliansen, särskilt KD. Jag visade dock i denna debattartikel för inte så länge sen att KD:s värderingar och ideologi skiljer sig väldigt mycket från vad Jesus, apostlarna och den tidiga kyrkan ansåg om rikedom, fattigdom, krig och fred.

Grejen är ju att när jag ser på Jesus så ser jag en i högsta grad politisk kung som proklamerar sitt valmanifest för Guds Rike och som hjälper folket i praktisk handling med den Helige Andes kraft. Hans Rike är inte av den här världen (Joh 18:36), det bygger på tjänande istället för härskande (Matt 20:25-26) och ickevåld och fiendekärlek istället för våld och vapen. De tidiga kristna ville inte organisera en väpnad revolution mot överheten utan underordnae sig den: samtidigt byggde man ett eget kyrkligt samhälle under maktmännens radar där man hade allt gemensamt så att ingen led någon nöd (Apg 2:42-47).

Read the rest of this entry

Tillväxt eller förnöjsamhet?

Bild av Max Gustafsson, från Supermiljöbloggen

Bild av Max Gustafsson, från Supermiljöbloggen

Förra hösten gick jag en kurs i global miljöekonomi på Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) på Uppsala Universitet. Där diskuterade vi hur ekonomi som akademiskt ämne väldigt ofta separerats från naturvetenskaperna, och att det därför är svårt att få in ett miljötänk hos ekonomer. Miljöpåverkan och naturresursernas begränsningar kläms ofta in lite i slutet i de flesta ekonomikursers standardlitteratur, fick vi lära oss på en studiedag på Stockholm Resiliance Center. Det blev ganska tydligt när kursen startade med en gästföreläsning av Anders Wijkman och Hanna Wetterstrand som ägde rum på självaste Ekonomikum – när Anders frågade hur många som faktiskt läste ekonomiprogrammet räckte knappt någon upp händerna!

Miljöekonomers kritik mot hur ekonomi vanligtvis bedrivits går bland annat ut på att politiker och företag förstör klimatet och spränger planetens begränsningar med hänvisning till jobb och tillväxt, BNP ses som ett mått på länders välfärd, och man gör inte någon större skillnad mellan tillväxt av miljöfrämjande verksamhet eller tillväxt av miljöförstörande verksamhet. Det vi ser i världen är att när länder har tillväxt som främsta mål i sin ekonomiska politik, vilket gäller de flesta länder, då förstörs miljön på ett oerhört brutalt sätt vilket leder till att djur, natur och människor dör.

Det här klippet från Post Carbon Insitute ingick i vår kurslitteratur (de gillar youtube på Cemus) och pekar på att de flesta länder och imperier i världshistorien haft en väldigt långsam tillväxt, om de växt alls, men att detta förändrades när Europa och sedan resten av världen fick tillgång till billig energi – fossila bränslen. Tillväxten har fört med sig en massa fördelar – längre medellivslängd, bättre mat, teknologi, you name it – men sakta men säkert började mänskligheten inse att vi gått för långt och börjat förstöra planeten på ett sätt som får katastrofala konsekvenser, genom att utrota arter, öka den globala medeltemperaturen, med mera.

Read the rest of this entry

Varför alla bör leva som på Costa Rica

En av mina bästa vänner Andreas Lundström, som jag har äran att dela kollektiv med, har gjort denna fantastiska animation om hur vi kan arbeta för en rättvisare och hållbarare värld. Jag står för både berättarröst och manus. Andreas har även hjälpt mig sätta ihop min allra första e-bok som handlar om Bibelns syn på rikedom, fattigdom och ekonomisk utjämning, som ni kan ladda ner gratis här: God vs Inequality.

Jag har länge predikat den bibliska visionen om ekonomisk utjämning, att rika inte ska vara rikare än fattiga utan att det ska vara ”lika för alla” (2 Kor 8:14). Jag har förespråkat enkel livsstil och miljömedvetenhet. Men hur ska detta se ut i praktiken? Skulle alla vara fattiga som kyrkråttor om vi delade världens resurser lika? Var går gränsen för en enkel livsstil?

Det är egentligen inte så svårt att räkna ut. BNP för hela världen, Gross World Product, ligger på ungefär 13 000 dollar per capita. För att få ett hum om vad det innebär i praktiken kollade jag på vilka länder som ligger på samma nivå när det gäller BNP per capita, och en av dem var Costa Rica. Ett land jag kände igen från följande TED-talk:

Read the rest of this entry

Arbetslinjen, Underbara Clara och påven

Flera av mina facebookkompisar började dela ett UR-program kallat De obekväma där kristna bloggaren Underbara Clara proklamerar att hon ”hatar arbetslinjen”, vill leva enkelt, ha sex timmars arbetsdag och återanvända istället för att konsumera. Hon har flyttat ut på den västerbottniska landsbygden där hon pysslar, bloggar och kritiserar kapitalismen. Hon tycker att det är illa att så många politiska partier tjatar om jobben och vikten av ekonomisk tillväxt istället för att betona klimatet och konsumtionssamhällets destruktivitet. Hon pekar på det absurda i att samtidigt som mängder går arbetslösa bränner de som har jobb ut sig för att de jobbar för mycket. Förkorta arbetstiden istället och dela på de jobb som finns istället för att försöka hitta på nya, föreslår Clara.

Underbara Clara

Underbara Clara

Clara beskriver hur vi alla blivit lurade av konsumtionismen, hur alla springer i ekorrhjulet utan vidare reflektion. Shopping har blivit en hobby. Sveriges ekonomiska tillväxt, att världens rikaste land ska bli ännu rikare, är det övergripande politiska och ekonomiska målet samhället förväntas sträva emot. Alla ska komma i arbete, alla ska jobba hårt och tjäna pengar för att… tja vadå? Få en tjusig gravsten och ge ett fett arv till de efterlevande?

Jag själv kan dock inte alls känna igen mig i den bilden av livet. Jag känner igen att andra har det så, men själv kan jag faktiskt inte säga att jag på allvar upplevt det. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha shopping som hobby. Att jobba för att få pengar. Att vilja ha tillväxt. För åtta år sedan förvandlade Jesus mitt liv så radikalt att jag aldrig lyckats hoppa in i ekorrhjulet från första början. Sedan Han blev min stora inspirationskälla har jag velat leva enkelt, sträva efter ekonomisk utjämning och ägna mitt liv åt att sprida Hans Rike och evangelium.

Read the rest of this entry

Fotbollskrig, huliganer och elitsportens baksidor

Apropå gårdagens hemska tragedi när en fotbollssupporter blev mördad av huliganer i Helsingborg så skulle jag vilja problematisera lagsport och elitsport litegrann, något som kanske kommer göra vissa fotbolls-fans sura men när något så här extremt händer tror jag det kan vara bra att backa lite och tänka igenom de grundläggande strukturer som kännetecknar sport.

Jag har alltid haft lite svårt för kristna fotbollsspelare som ber intensivt och gör korstecknet inför varje match och straff och som prisar Gud när de vinner – absolut inte för att det är fel att be och tillbe offentligt, utan för att det de ber om i praktiken är att det andra laget ska förlora och att de själva, om det sker på elitnivå, ska tjäna massa miljoner. För de flesta fans och supportrar är sporten leksam underhållning, men för spelare som tjänar mängder med pengar är det blodigt allvar. Och jag menar, vad ska Gud göra när det finns folk som ber och gör korstecknet på båda planhalvorna?

Idrottens syfte må vara ädelt – att skapa translokalt och internationellt samarbete med ickevåldsliga tävlingar, men det gör att det finns desto mer anledning att utvärdera om den lever upp till det syftet eller om det inte finns problem i hela tävlings/konfliktparadigmet överhuvudtaget? När jag läste en kurs i klimatledarskap var det många av föreläsarna som slog fast att ett grundproblem i klimatförhandlingarna är att man ser det som en tävling snarare än ett internationellt samarbete med syfte att lösa ett gemensamt problem. Hela det västinfluerade kulturen är väldigt tävlingsfokuserad – inte minst när det gäller ekonomi och politik – och idrottskulturen förstärker förstås det paradigmet.

Särskilt problematiskt blir det när lagen identifieras med nationalstater, vilket ju alltför ofta är fallet. Nationalismen ökar, gränser markeras, och när länder som redan har diplomatiskt ansträngda relationer ska ”besegra” varandra kan det faktiskt bli rätt farligt. Det absurda fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras 1969 berodde förstås inte bara på fotboll men eskalerade och utlöstes på grund av det.

Read the rest of this entry

Klimatet: västvärldens girighet och kyrkans ansvar

Foto: Luka Tomac

Foto: Luka Tomac

I somras hjälpte jag mina aktivistkompisar från Diakonia att samla ihop över 7000 namnunderskrifter till Anders Borg. Vi kritiserade att Sverige sagt på klimatmötet i Köpenhamn att vi ska ge ”nya och additionella” pengar i klimatbistånd till utvecklingsländer, men istället har vi tagit 100% av detta från den vanliga biståndsbudgeten, så i praktiken har vi inte gett någonting. Vi lämnade in dessa namnunderskrifter för nån månad sen till finansdepartementet för att kunna påverka budgeten.

Och vad hände? Reinfeldt sa klart och tydligt redan innan klimatförhandlingarna i Warzawa började att han inte tänker ge ett öre i klimatfinansiering utanför biståndet. Inte ett dugg! Och det vill inte heller flera andra västländer, vilket gjorde att detta blev den stora knäckfrågan på COP19.

G77 och dess allierade kräver att klimatfinansieringen måste ses som ett skadestånd – inte en frivillig gåva som bistånd. Det är helt förkastligt att de rika länderna förvränger klimatet och sedan ser det som någon slags välgörenhet när de skänker småsummor till fattiga länder för att inte lika många ska dö av naturkatastroferna.

Read the rest of this entry

Varför klimatskeptikerna har fel

Bjørn Lomborg

Bjørn Lomborg

Idag släpps IPCC:s Summary for Policy Makers i Stockholm, och klimatskeptikerna go bananas. Stockholmsinitiativet har lyckats få in en enorm annons på både DN och SvD som länkar till deras hemsida, och vad som är ännu mer pinsamt är att SvD igår publicerade en artikel av klimatskeptikern Bjørn Lomborg – på ledarplats. Inte så konstigt egentligen kanske med tanke på vilka kapitalistiska intressen som står bakom den tidningen, men ärligt talat trodde jag bättre om dem än att de skulle stå bakom ett budskap som säger att det inte är någon idé att göra nåt åt klimatförändringarna.

Det är ganska få som är klimatskeptiker i Sverige idag men eftersom de en dag som denna är så högljudda skulle jag vilja bemöta några av deras dåliga argument.

Lomborg skriver: ”Globalt sett, och till övervägande delen även regionalt, avlider betydligt fler människor av kyla än av värme. Med ökande temperaturer kommer ett minskat antal dödsfall orsakade av kyla att kraftigt överstiga ett ökat antal dödsfall på grund av värme. På motsvarande sätt ger CO₂ gödning åt jordbruket och ger en större produktions ökning i tempererade länder än den långsammare produktionsökning som blir följden i tropiska länder. Kostnader för uppvärmning kommer att minska mer än vad kostnaderna för luftkonditionering kommer att öka.”

Det här resonemanget är så oerhört märkligt för det verkar som om Lomborg totalt missat vad klimathotet innebär. Det är framförallt inte ett hot om värmeböljor och luftkonditionering. Det är ett hot om stora miljökatastrofer. I Västvärlden kommer förmodligen inte så många dö och våra skördar kommer klara sig, men klimathotet handlar om global orättvisa där de fattiga länderna drabbas katastrofalt. Lomborgs nettouträkning blundar för det. Och dessutom är den helt fel, Sternrapporten visade på ett övertygande sätt att de ekonomiska kostnaderna för klimatförändringarna, de som Lomborg verkar vara mest intresserad av, är galet mycket större än kostnaderna för att åtgärda dem.

Read the rest of this entry

Kristen vegetarisk kokbok

kokbok

Kokboken

Som ni säkert har sett har jag haft en banner i högerspalten här på bloggen i ett års tid som heter Bli vegetarian! Trots att köttindustrin står för 1,5 % av världens BNP orsakar den 18 % av de globala utsläppen av växthusgaser. Industrin orsakar många andra miljöproblem såsom förgiftning av vattendrag, skövling samt nedbrytning av den biologiska mångfalden, varför FN:s jordbruksorganisation FAO kallar animaliska produkter för ett av största miljöhoten som finns. och FN:s miljöprogram uppmanar till vegansk diet för jordens överlevnad. Dock stretar många emot, inte minst kristna.

Kristna som argumenterar mot vegetarianism brukar peka på att det inte är något som förespråkas i Bibeln, tvärtom åt Jesus och många andra bibliska personer kött och Romarbrevet 14:2 säger att den som bara äter grönsaker är svag i tron. Alla dessa argument missar dock målet. Bibeln skrevs i ett fattigt utvecklingsland där kött ofta var folks enda proteinkälla (som man inte hade råd att äta särskilt ofta) och där det inte orsakade en global uppvärmning eller något annat miljöproblem. Read the rest of this entry

Predikan om Guds Rike

Som sagt fick jag tala i bönetältet på Frizon, och min goda vän Frida var snäll att filma hela alltet. Jag inledde med att prata om hur Guds Rike är beroende av att Gud gör mirakler – annars utgör kyrkan bara människors rike – och gav exempel på när min kompis Elias var med om ett stort mirakel som ledde en man till tro. Därefter talade jag om hur miraklerna visar att Guds vilja sker på jorden såsom i Himlen, och att denna vilja också vill ha fred och rättvisa. Men vad innebär fred och rättvisa? De flesta tycker det låter som bra grejer, men vad innebär det i praktiken? Det här var vad jag ville betona:

  • Det måste innebära ekonomisk utjämning, eftersom Gud vill att det ska bli lika för alla (2 Kor 8:13-14)
  • Det måste innebära ständigt motstånd till krig, ockupation och förtryck, även i Palestina.
  • Det måste innebära gästfrihet gentemot flyktingar och en vägran att utvisa människor till fattigdom.
  • Det måste innebära ett stopp på konsumtionshetsen och medveten konsumtion av miljövänliga, rättvist handlade varor.
  • Det måste innebära att sluta köpa onödiga saker och mycket mindre köttätande av miljöskäl.

Tro på Himlen motsäger inte aktivism

image

För några dagar sen skrev Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen på Dagen Debatt om hur John Shelby Spong hade fel när han hävdade att kyrkan måste bli mycket mer liberal och antikarismatisk om den ska överleva. Tvärtom krymper liberala kyrkor väldigt snabbt, skrev Rudolfsson, medan de kyrkor som växer i regel är evangelikala. Han fick sedan svar från sociologen Anders P. Lundgren som sa att det dock inte är så bra att de konservativa kyrkorna växer eftersom de har ett skralt engagemang för miljö och rättvisa. Detta sker på grund av att de fokuserar så mycket på Himlen, menar Lundberg, och eftersom kristna är kallade till att kämpa för miljö och rättvisa bör vi lära oss av de liberala och inte vara rädda för att kyrkor krymper – det är ändå inget självändamål.

Rudolfssons respons på detta var att peka på alla evabgelikala profiler som genom tiderna kämpat för en bättre värld samt de internationella evangelikala dokument såsom Lausannedokumentet och Kapstadsöverenskommelsen som säger att engagemang för de utsatta är en kristens plikt. Jag skrev dock också ett svar på Lundbergs artikel med en annan utgångspunkt. Även om det finns många goda undantag tror jag det inte går att förneka att västvärldens evangelikala generellt är mindre engagerade för miljö och rättvisa än andra, Lundberg säger att varje attitydundersökning han känner till säger detta. Dock är jag kritisk till att han menar att anledningen till detta är evangelikalas starka tro på Himlen, plus att jag tycker att man bör ta hänsyn till ickevästliga och inte minst bibliska kyrkor ser ut. Här är vad jag skrev:

Det råder en splittring i västvärldens kyrka. Å ena sidan har vi evangelikala och karismatiska kristna som inte är så intresserade av fred, miljö och rättvisa, å andra sidan liberala och progressiva kristna som har ett stort engagemang för en bättre värld men tvivlar på Bibeln och livet efter detta. Ofta får man höra vilken av de här grupperingarna som är ”bäst”. Problemet är bara att båda är dåliga, och obibliska.

Read the rest of this entry

Skriv under för ett generöst klimatbistånd!

image

Diakonias klimatkampanj Springnotan

Jag skrev för några månader sedan om hur alliansregeringen med moderaterna i spetsen struntar i klimaträttvisa. Eftersom fattiga länder drabbas värst av klimatförändringarna medan de rika till största delen har orsakat dem har världens länder inom ramen för FN:s klimatförhandlingar kommit överens om att inrätta en grön fond som överför pengar från rika länder till fattiga med syfte att hjälpa de senare anpassa till ett ändrat klimat och få råd att göra en grön omställning. Sverige började med att ge två miljarder kronor per år till detta, men har nu sänkt den summan med 75% till en halv miljard.

Det värsta är dock att alla dessa pengar, både når det gällde två miljarder och en halv miljard, tas från biståndsbudgeten. I praktiken sker alltså ingen resursöverföring från rika till fattiga överhuvudtaget när det gäller Sveriges klimatbistånd, utan pengar som ändå skulle gått till utvecklingsländer ges en grön stämpel och så kan vi skryta med att vara generösa trots att vi egentligen inte ger en ends krona. Detta trots att Köpenhamnsavtalet 2009 där den gröna fonden beslutades tydligt säger att pengarna till klimatbiståndet ska vara ”new and additional”.

Hur får regeringen detta att gå ihop? Jo, genom att argumentera för att vi ska ge mindre pengar till de fattiga! FN har uppmanat världens givarländer att ge minst 0,7% av sin bruttonationalinkomst (BNI) till bistånd, en väldigt låg ribba. I Sverige finns det en bred överenskommelse bland politiker att vi ska gå ännu längre och ge 1% av BNI, det så kallade enprocentsmålet. Regeringen hävdar dock att eftersom vi ”egentligen” bara är tvungna att ge 0,7% kan man betrakta restrerande 0,3% som nya och additionella pengar. Med samma resonemang har regeringen använt biståndspengar till flyktingmottagning och ambassadkostnader i Paris.

Denna logik är naturligtvis förkastlig. Om Sverige bara hade gett 0,7% av BNI hade ytterligare åtaganden varit nya och additionella, men eftersom vi redan ger 1% går det inte att argumentera på det sättet. Regeringen har fått skarp kritik för detta från flera håll. Men idag uppmärksammade Supermiljöbloggen att inte heller Socialdemokraterna vill ge nya och additionella pengar. Precis som regeringen vill de sno klimatfinansieringen från biståndsbudgeten så att det inte blir någon resursöverföring från rika till fattiga.

Som en skänk från ovan har dock Diakonia startat en namninsamlingskampanj som kräver att Sverige verkligen ska ge nya och additionella pengar i klimatfinansiering utöver de 1% av BNI vi redan ger till bistånd. Skriv under och sprid vidare! Nedprioriteringen av de fattiga måste upphöra och klimatproblemen måste lösas på riktigt. Allianspartierna och Socialdemokraterna borde skämmas för sin passivitet och ignorans.

Trosrörelsens lik i garderoben

image

Minns ni rabalderna kring Moderaterna för ett år sedan när de piffade till sin historiebeskrivning? I sitt idéprogram skrev de att ”kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.” Eftersom Moderaterna historiskt faktiskt var mot lika rösträtt och stöttade apartheidregimen så fick detta stycke oerhörd kritik. Ingen ifrågasätter att de menar sig stå för dessa saker idag, men man kan inte förfalska sin historia.

Samma sak tänker jag om kyrkor och samfund som traditionellt har motverkat fred och rättvisa på olika sätt men som nu vill göra bättring – det är naturligtvis helt rätt att påbörja ett engagemang, men förfalska inte historien. Det är viktigt att exempelvis Katolska kyrkan och Svenska kyrkan tar avstånd från de övergrepp, mord och förföljelse de begått genom historien, och inte gömmer undan detta. Och på samma sätt tycker jag att den svenska trosrörelsen har mycket att be om ursäkt för.

Exemplen är många. Framgångsteologin som säger att en stark tro leder till rikedom har sitt ursprung i trosrörelsen, en lära som glorifierar ojämlikhet och överflöd. Miljöengagemanget inom rörelsen är svalt, istället har tidningen Världen idag publicerat klimatskepticism på ledarplats. Och inte minst så stödjer nästan alla i trosrörelsen Israels ockupation av och krig mot Palestina.  

Read the rest of this entry

Årskrönika 2012

Som traditionen bjuder kommer här en liten tillbakablick över året som gått. :)

I början av 2012 skrev jag en hel del inlägg om egendomsgemenskap i en debatt med Malmöpastorn och New Wine-ordföranden Daniel Norburg. Ingen av oss lyckades nog övertyga den andre (senast för några veckor sen hade vi en ny debatt på Facebook om ekonomisk jämlikhet) men vi fick säkert många andra att tänka till i denna viktiga fråga.

image

Pastor Jean

I februari tvångsutvisades pastor Jean till Kongo där han sedan greps och torterades på grund av sitt regimkritiska engagemang. Jag drogs snabbt med i kampen för att få honom tillbaka till Sverige, och nu i efterhand undrar jag hur det gick till när jag ägnade sex-åtta timmar om dagen åt att nätverka, twittra, skriva pressmeddelanden, ringa journalister, maila politiker etc. Bloggen ändrade funktion totalt, typ tio inlägg i rad handlade om kampen för pastor Jeans överlevnad och säkerhet. Och vi lyckades! Den 11 maj anlände han till Arlanda, och på Frizon höll Kristen Underjord ett seminarium  med honom om internetaktivism och migrationspolitik. Vilken resa det var.

Under våren har jag också ägnat mig mycket åt en annan form av internetaktivism, nämligen att uppmärksamma den humanitära krisen i Sahel.  Inspirerad av den enorma mobilisation vi fick igång i kampen för pastor Jean (över tusen personer) hoppades jag kunna samla lite folkstorm mot att medierna inte uppmärksammade krisen i Sahel trots att biståndsorganisationerna larmade och drog igång egna kampanjer för att media skulle lyssna. Men det gick tyvärr inte så bra. Inläggen om Sahel var bland de allra minst lästa under året.

image

Heidi Baker

I slutet av juni åkte jag till New Wines sommarkonferens i Vänersborg och ägnade kvällarna åt att blogga om vad som hände där. Fascinerad skrev jag om hur folk som Bob Ekblad och Bruce Collins talade om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Men bäst av allt var mötet med Heidi Baker där jag fick vara med om det kraftfullaste Gudsmötet jag någonsin erfarit. Blogginlägget där jag skrev om detta blev ett av de mest kommenterade någonsin, eftersom ett gäng lärjungar til Bibelfokus.se började kritisera Heidi. Jag bemötte detta i flera blogginlägg där debatten fortsatte, och det hela mynnade ut i att jag beslöt mig för att skriva C-uppsats om hennes missionsorganisation, varför jag ska åka till Mozambique nu i april.

Read the rest of this entry

Bränn kyrkorna

You're going down

You’re going down

Idag publicerades min debattartikel i Dagen om att kyrkan behöver en radikal klimatomställning. De extremt tröga klimatförhandlingarna gör att kyrkan inte kan invänta den politiska processen, utan vi måste ta egna initiativ och ha som mål att varje församling ska sänka växthusgasutsläppen med 90-100 % till 2050 (helst tidigare förstås). Därtill måste varje enskild kristen också sänka sina utsläpp. Jag ger i artikeln tre konkreta förslag på hur detta kan uppnås: att församlingarna undervisar om och uppmanar till vegetarianism, att de undervisar om och uppmanar till en enkel livsstil som tar avstånd från rikedom, samt att de blir husförsamlingar och säljer sina byggnader.

Det senare är en fråga jag börjat känna mer för på senare tid. Att kristna individer inte ska vara rika innebär ju att kristna församlingar inte heller ska vara det. Men rika församlingar finns det en hel drös av, och deras främsta utgift är oftast kyrkobyggnaden. Tidigare har jag sett en återgång till den nytstamentliga församlingsmodellen med husförsamlingar som mest en praktisk fråga – det blir mer organiskt, mysigt och lättorganiserat. Men naturligtvis är det i allra högsta grad en ekonomisk fråga. Man sparar rejält mycket pengar om man går över till att bli en husförsamling.

Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 081 andra följare