Aktivist för Jesus

Prezi-presentationen

I lördags blev jag genom det kristna flyktingnätverket Dessa mina minsta inbjuden till att tala om att vara aktivist för Jesus på en ungdomshelg i Ansgarskyrkan, Lidingö. Nedan ser ni resultatet. Jag berättade om hur allt började, varför jag blev aktivist helt enkelt, och sen fortsatte jag med olika erfarenheter jag har från Stadsmissionen, Diakonia, Kristna Freds, Rättvis elektronik, asylaktivism mm. Och så pratade jag naturligtvis om att aktivismen blir bäst om vi använder den Helige Andes gåvor. För att illustrera det sistnämnda berättade jag några vittnesbörd från Simon Ådahl, Michael Liliequist och Heidi Baker om när det fått se tecken och under som utbreder fred och rättvisa, vittnesbörd som jag klippt in i videoklippet så ni får höra dem själva berätta om det. Prezi-presentationen jag använde i föredraget finns här. Enjoy!

Bananen öppnar årets julklapp

Granar gnistra, flingor falla
nu i denna tid av jul.
Dock är det ju inte alla
som har sådär jättekul.

Då jag är en Fairtradevara
vet jag att i fjärran land
finns det fattiga som bara
sliter hårt och dör ibland

för att vi i Väst ska kunna
dricka oss en billig kopp.
Ja, det finns allt rätt så dumma
företag – men också hopp.

Rättvis handel har sig spridit
riktigt snabbt på sista tid,
och på denna våg har ridit
MR, rättvisa och frid.

Jag vill dock vid granens grönska
till en ton av julmusik
mig i årets julklapp önska
schysst och rättvis elektronik.

De som denna lur har skapat
lever ett bedrövligt liv.
Än idag så har vi ratats
ett rätt vist alternativ.

Bli rörd! Bli arg! Var ej passiv
- gå nu genast på en gång
ut och plugga på på rattviselektronik.wordpress.com

Dagen om julen: 1, 2.

Försvar för Fairtrade

Bloggen EfterKristus är en av mina favoriter som jag har skrivit tidigare, men nu har en av skribenterna där velat sticka ut hakan med ett par kontroversiella inlägg som ”Varför jag som kristen inte handlar ekologiskt” och ”Varför jag som kristen inte är emot barnarbete”. Nu har han skrivit ett om varför han inte köper Fairtrade. Jag blev upprörd och skrev ett litet svar:

Jag har sen flera år tillbaka engagerat mig för fattiga människor och för en rättvis värld eftersom Bibeln uppmanar till det, att inte hjälpa de fattiga fast man kan är en synd (5 Mos 15:9) och går emot Guds kärlek (1 Joh 3:17), vi ska tala ut för de fattigas sak (Ords 31:8). Utifrån detta är det du skrivit här en allvarlig synd. För nej, detta är inte en objektiv granskning av hur Fairtrade påverkar fattiga människor, detta är en smutskastning av Fairtrade när de positiva effekterna inte gås igenom, de nämns bara i början som en bisak.

För det första är jag helt paff hur man kan diskutera Fairtrade utan att diskutera arbetsvillkor. Det är rentav absurt att du inte med en mening nämner hur arbetsvillkoren brukar se ut på kaffeplantage som inte är Fairtrade. Här är en rapport från Swedwatch 2005:

Fall av tvångsarbete inom det brasilianska jordbruket rapporteras varje år. År 2004
räddades kaffearbetare på en farm i Minas Gerais av myndigheterna efter att ha levt
i så kallat skuldslaveri (debt peonage). Skuldslaveri är en form av tvångsarbete som
förekommer i Brasilien och innebär att arbetaren försätts i skuld och tvingas arbeta
bara för att betala av skulderna. Arbetsgivaren tar ut orimliga avgifter för boende,
mat, arbetskläder, med mera. Systemet fördöms av FN:s arbetsrättsorgan ILO och
klassas i den brasilianska lagen som slavarbete. Mest utsatta är kaffeindustrins många
migrantarbetare och det är vanligast med tvångsarbete i de områden där regeringsmakten är svag. Så är fallet i till exempel delstaterna Bahia och Espírito Santo, där
det billigare robustakaffet odlas. Brasilianskt robustakaffe används exempelvis i de
svenska lågpriskedjornas billiga kaffe samt i snabbkaffe som Nescafé.

Premiär för filmen Blood in the Mobile idag!

Från min andra blogg Rättvis elektronik:

Blood in the Mobile, en dokumentär av danske Frank Poulsen, har världspremiär i Danmark idag. Filmen ger bland annat en inblick i de fruktansvärda förhållandena i gruvan Bisie i östra Demokratiska Republiken Kongo som producerar kassiterit, dvs. tenn, till elektronikindustrin.

Följande är en beskrivning av filmen från Blood in the Mobile’s hemsida:

Congolese children are staying for several days underground in narrow mine tunnels digging out minerals which are bought by the mobile phone industry and used in the production of our mobile phones. Filmmaker and activist Frank Poulsen realizes that in a way we are all – as consumers – keeping the wheels rolling in a totally unacceptable and illegal mining enterprise in Congo. Every time we communicate through our mobile phone, we are connected with the crimes in Congo.

Ny hemsida: Rättvis elektronik!

Är det en fråga jag verkligen brinner för i den aktivistiska delen av mig så är det elektronikindustrin. Ni som följer den här bloggen vet att jag återkommit till ämnet flera gånger, under parollen Afrikas mobilkrig. Mineralerna i våra mobiler, datorer och andra elektroniska produkter produceras under hemska förhållanden i afrikanska gruvor och förlänger och förvärrar konflikten i Kongo-Kinshasa, enligt FN. Och när mineralerna sätts samman till färdig produkt sker även det under omänskliga arbetsvillkor i asiatiska fabriker.

För att uppmärksamma detta och ge resurser till andra som vill uppmärksamma detta har jag och min kompis Jonathan Wiksten lanserat en sprillans ny hemsida: Rättvis elektronik! Genom den ska vi inte bara länka till material från organisationer som Make IT Fair och Raise Hope for Congo, utan även sprida egenhändigt skapat material. I samband med hemsidelanseringen startade vi också en facebookgrupp.

Be för projektet, att det når ut till många och att de förändrar situationen för arbetare i elektronikindustrin. Och skriv gärna upp er på prenumeration via epost i spalten till höger på hemsidan, för löpande information om den här minst sagt superviktiga frågan.