Att PMU blir av med Sidastödet kan faktiskt vara en bra grej

image

Pingstmissionens utvecklingsarbete (PMU), en organisation jag stödjer och älskar, får två tredjedelar av sin verksamhet finansierat av biståndsmyndigheten Sida. Det handlar om 74 miljoner kronor – som från och med nästa år till stora delar kommer försvinna. Sida har skärpt sina krav för ramorganisationer som de stöder och PMU ramlar utanför, inte för att de skulle vara för konfessionella utan för att de inte ägnar sig åt strukturell samhällspåverkan i samma grad som andra organisationer Sida samarbetar med.

PMU är väldigt förvånade över beskedet eftersom de visst ägnar sig åt detta i ökande grad, och de har begärt att få prata med Sida om vad som ligger bakom beslutet. Om de förlorar stödet måste de i princip omorganisera allt de gör på väldigt kort tid, så det är förståeligt att de protesterar. Men jag skulle vilja påpeka att det faktiskt kan finnas en stor fördel med att PMU slutar ta emot statliga pengar, eftersom de då får mycket friare händer att sprida evangeliet, bota sjuka och uppväcka döda.

Diakonia är en annan av Sidas ramorganisationer som jag också har mycket erfarenhet av, jag har varit ledare för Diakonias aktivistgrupp i Uppsala i ett och ett halvt år och har goda relationer med många som jobbar på kontoret. De lever definitivt upp till Sidas krav, de påverkar samhällsstrukturer och de är sekulära. Visst, de vilar på någon form av kristen värdegrund, men jag har hört Diakoniafolk stoltsera med att de har ickekristna partnerorganisationer, evangelisation och mission är förbjudet och din tro spelar ingen roll för att bli anställd. Jag gillar dock Diakonia för vad de är, de är fantastiska på fattigdomsbekämpning, men de har bara halva pingsten.
Läs mer

Rumänsk väckelse på husförsamlingsgudstjänsten

Nu pågår stridslarm och rykten om krig i östra Europa men just på grund av detta tänkte jag bjuda på lite goda nyheter istället. Som flera av er vet är jag ansvarig för en gudstjänstform i min församling som vi kallar ”Gå ut – kom in”. Alternativt ”Kom in – gå ut”. Det går helt enkelt ut på att vi är ute lika mycket som vi är inne. För de tidiga kristna var evangelisation något som hela församlingen deltog i, och vi vill inte vara sämre så vi beslöt oss för att ha gudstjänst både på gatan och i hemmen.

 

Denisa

Denisa

Av dessa två varianter är ”Gå ut – kom in” min favorit eftersom vi påfallande ofta har fått ta med oss folk in som vi mött ute. Så skedde också igår. En efter en kom rumänska tiggare till vårt kaffebord. Bland annat Christi och hans fru Alina (som ju inte är tiggare längre), och flera av dem som jag träffat på Stadsmissionens natthärbärge. De tog glatt emot vårt fika och då jag hade farfars gamla gitarr med mig sjöng vi Oh when the saints och Amazing Grace tillsammans.

Fler och fler rumäner kom och till slut var det ca 20 stycken där. En ny bekantskap var Denisa Cantaragiu. Hon har studerat till frisör i Storbritannien med hjälp av sin mors besparingar, men pengarna tog slut innan hon hann göra klart utbildningen. Uppgiven sa hon att hon nu skulle göra som alla andra och tigga pengar i Sverige, för det fanns inga jobb i Rumänien. Jag sa att jag skulle kolla på möjligheterna för henne att få jobb på nån salong här, något som gjorde hemme upprymd och hon bad mig sprida vidare hennes bild och historia.
Läs mer

Lyxmiddagen visar Svenska kyrkans sanna ansikte

Christi, min rumänske vän som satsar på att inte behöva tigga längre

Christi, min rumänske vän som satsar på att inte behöva tigga längre

Dagen har publicerat en lång intervju med min vän Christi, den rumänske före detta tiggaren som slitit vansinnigt hårt för att ge sin fru och sina barn en trygg framtid. Han har lärt sig svenska, skaffat personnummer och skrivit in sig på Arbetsförmedlingen men ändå är livet fruktansvärt svårt, och intervjun ger en naken och skakande bild om hur det är att leva i extrem fattigdom i Sverige idag. Christis familj var med på vår husgrupp igår kväll, vi läste ur Lukas 6 och de Jesusord som varit så centrala för mig i så många år fick ännu större tyngd när Christi läste dem:

Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. (Luk 6:20-26, 30-31)

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift

När jag sedan komma hem får jag höra nyheten om Stockholms stifts lyxmiddag för över 300 000 kronor, med oxfilé från ”tyska hondjur” och oekologiska viner från andra sidan jorden som smaskades i gyllene salen. Slöseriet har gjort många upprörda och biskop Eva Brunne har skrivit ett meddelande på Facebook där hon ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för det som skedde. Det klingar dock väldigt falsk eftersom hon kort dessförinnan skrev ett pressmeddelande där hon försvarade överflödet och argumenterade som att det inte gick att få det billigare (vilket förstås är struntsnack).

Läs mer

Myten om tiggarligorna

Tre romska barn från Rumänien i Uppsala Domkyrka

Tre romska barn från Rumänien i Uppsala Domkyrka

Igår firade jag romernas internationella dag tillsammans med ärkebiskopen, integrationsminister Erik Ullenhag, sångerskan Emilia Huczko och massa svenska, finska och rumänska romer i Uppsala Domkyrka. Tiggarna hade med sina dragspel och körde fartfyllda sånger som prisade Gud. Såväl integrationsministern som flera romer själva berättade om den fruktansvärda diskriminering och rasism dessa människor mött under hela 1900-talet fram till idag, och tillsammans bad vi för försoning och medmänsklighet.

Dagen efter, dvs. idag, gör en kompis mig uppmärksammad på en lapp som satts upp på en ICA-butik och som spridits på facebook. Lappen säger att man inte ska ge pengar till den romska kvinnan från Rumänien som tigger vid denna butik för att hon ingår i en tiggarliga där bossen får in 700 000 per månad som han spenderar på ”märkesjeans och solglasögon”, dessutom beskrivs kvinnan som ”ljusskygg”, ”förslagen”, hon ”visar tänderna och morrar”, hon har ”antagligen TBC” och lappen anmärker att om du får TBC så har du förmodligen fått det av en rumänsk tiggare. Allt detta är givetvis rasistiskt bluff och båg, påståendena är falska och orimliga och allmänt hatiska.

Det läskiga är dock att bilden på den här lappen har delats 4000 gånger på facebook, ofta med kommentarer om att tiggare inte är att lita på, att man inte ska ge till dem, och så vidare. Jag skickade ett meddelande till kvinnan som la upp bilden och anmärkte att påståendena där är falska, och tydligen var jag inte den första som anmärkte detta:

tiggarbluff

Läs mer

Hur det är att leva i egendomsgemenskap

Brittiska kommunitetsboende Jesus-hippies

Brittiska kommunitetsboende Jesus-hippies

Jag har flera gånger skrivit om Jesus Army, den där härliga hippiekyrkan i Storbritannien som förenar evangelisation och mirakler med egendomsgemenskap och aktivism. Min dröm är att något liknande ska poppa upp i Sverige. Det mest exotiska med Jesus Army är nog deras nyss nämnda egendomsgemenskap – ungefär en fjärdedel av samfundets medlemmar lever i kommuniteter som de kallar för New Creation Christian Community. De har publicerat några fina intervjuer med folk som bor i dessa kommuniteter, videor jag förmodligen delat förut här på bloggen men de tåls att delas igen:

Många förknippar kommunitetsliv med celibat på grund av de historiska kyrkornas klosterrörelser, och medan flera i Jesus Army valt att leva i celibat utifrån 1 Kor 7 så innehåller deras kommuniteter också flera gifta par med barn. Stevo och Olivia är ett sådant par, och i videon ovan förklarar de lättnaden med att dela ekonomi och ansvar med andra och hur kommunitetslivet skapar en överlåtelse som vårt samhälle i övrigt lider ganska stor brist av.

Läs mer

Varför kristna inte ska vara rika – på sju minuter

Till att börja med kan jag meddela att Christi som jag skrev om i förra inlägget har fått hyra en ny lägenhet som är större, bättre och renare. Tack Jesus! Och tack alla som bad.

En av de första grejerna jag gjorde när jag startade den här bloggen 2009 var att lägga upp delar från en halvfärdig bok jag skrivit om Bibelns syn på rikedom och fattigdom, under titeln Kan en kristen vara rik? Inläggen där är några av de mest lästa på bloggen än idag och det är inte särskilt okontroversiellt att hävda att kristna bör sträva efter ekonomisk jämlikhet – jag har fått mycket mothugg under åren. Men fler och fler börjar inse att detta ju faktiskt är vad Jesus undervisade och fler och fler börjar längta efter en mer radikal form av kristendom. Folk som Shane Claiborne och Ched Myers har bidragit starkt till den hungern.

Förra terminen gick jag en kurs i retorik och homiletik och skulle hålla ett argumenterande tal. På sju och en halv minut presenterade jag då några av mina främsta argument för att kristna inte ska vara rika och bemötte några vanliga motargument framför de andra kursdeltagarna på Skype (det var en distanskurs). Vi skulle även filma oss själva för att typ analysera talet i efterhand. Jag kom på att det kunde inte skada att lägga upp klippet på YouTube också.

Så kolla gärna igenom, kom med kommentarer och sprid det vidare om ni gillade det. Låt oss ta varandra i hand för att i Jesu fotspår skapa rättvisa genom rikedomsbekämpning och ekonomisk utjämning. :)

Rumänska f.d. tiggare blir utkickade ur sin bostad utan uppsägningstid

Alina med sonen Benjamin, Abel, Christi och Anelisa

Alina med sonen Benjamin, Abel, Christi och Anelisa

Jag har tidigare skrivit om min rumänske vän Christi som lärt sig svenska, skaffat sig personnummer och skrivit in sig på Arbetsförmedlingen, målmedveten om att skaffa sig ett bra liv för sig, sin fru och sina tre barn här i Sverige. När jag skrev förra gången hade jag och några vänner precis fixat boende åt honom och hjälpte honom söka efter jobb. Nu, två månader senare, har han blivit utlovad fast anställning på ett år med start 24 april. Tack Gud! Däremot har deras hyresvärd plötsligt beslutat sig att kicka ut dem på ett par dagar. Otack, djävulen.

Eftersom Christi inte haft nåt jobb än har jag betalat hans hyra och därmed träffat killen de hyr av ett par gånger, och han känns lite skum. Inget kontrakt, pengar i handen, hyreshöjning på måfå. Killen äger tre hus eller nåt och hyr ut åt flera familjer samtidigt som han renoverar. Han nämnde att han suttit inne. Rummet Christis familj hyrt är väldigt litet, skräpigt och toaletten är smutsig.

Inte den optimala hyresvärden, helt enkelt. Men eftersom gästfrihet är stendött i vårt samhälle i allmänhet och kyrkan i synnerhet så har det ju inte funnits något annat! Inte ens mitt eget kollektiv vill ta emot dem på grund av en kollektivkamrat till mig som motsätter sig det, och på grund av att Baptistkyrkan som vi hyr av inte låter oss ha fler än fem som bor här.

Läs mer

Fotbollskrig, huliganer och elitsportens baksidor

Apropå gårdagens hemska tragedi när en fotbollssupporter blev mördad av huliganer i Helsingborg så skulle jag vilja problematisera lagsport och elitsport litegrann, något som kanske kommer göra vissa fotbolls-fans sura men när något så här extremt händer tror jag det kan vara bra att backa lite och tänka igenom de grundläggande strukturer som kännetecknar sport.

Jag har alltid haft lite svårt för kristna fotbollsspelare som ber intensivt och gör korstecknet inför varje match och straff och som prisar Gud när de vinner – absolut inte för att det är fel att be och tillbe offentligt, utan för att det de ber om i praktiken är att det andra laget ska förlora och att de själva, om det sker på elitnivå, ska tjäna massa miljoner. För de flesta fans och supportrar är sporten leksam underhållning, men för spelare som tjänar mängder med pengar är det blodigt allvar. Och jag menar, vad ska Gud göra när det finns folk som ber och gör korstecknet på båda planhalvorna?

Idrottens syfte må vara ädelt – att skapa translokalt och internationellt samarbete med ickevåldsliga tävlingar, men det gör att det finns desto mer anledning att utvärdera om den lever upp till det syftet eller om det inte finns problem i hela tävlings/konfliktparadigmet överhuvudtaget? När jag läste en kurs i klimatledarskap var det många av föreläsarna som slog fast att ett grundproblem i klimatförhandlingarna är att man ser det som en tävling snarare än ett internationellt samarbete med syfte att lösa ett gemensamt problem. Hela det västinfluerade kulturen är väldigt tävlingsfokuserad – inte minst när det gäller ekonomi och politik – och idrottskulturen förstärker förstås det paradigmet.

Särskilt problematiskt blir det när lagen identifieras med nationalstater, vilket ju alltför ofta är fallet. Nationalismen ökar, gränser markeras, och när länder som redan har diplomatiskt ansträngda relationer ska ”besegra” varandra kan det faktiskt bli rätt farligt. Det absurda fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras 1969 berodde förstås inte bara på fotboll men eskalerade och utlöstes på grund av det.

Läs mer

Tertullianus och militärtjänsten

Baserat på besöksstatistiken så verkar ni fantastiskt nog gilla mina skoluppgifter så här kommer en till – ett PM om kyrkofadern Tertullianus syn på militärtjänsten (spoiler alert: han var likt de flesta andra kyrkofäder pacifist). Enjoy!

Tertullianus är en av de viktigaste antenicaenska fäderna sett till hur inflytelserik han har varit, med sin banbrytande och normsättande användning av latin och med sin utveckling av treenighetsläran har han varit väldigt viktig för framför allt västlig men också östlig teologi. Han benämns ofta som frispråkig och radikal, och i detta PM ska vi se närmare på hans åsikter om militärt våld, något han utvecklar i skriften De Corona Militis, Om den militära kransen. Hur ska vi förstå Tertullianus motstånd mot kristen soldattjänst – ville han avskaffa hela armén? Var det ett resultat av hans montanism? Var det en udda åsikt eller hade han stöd i traditionen? Det är några av de frågor detta PM kortfattat vill svara på.

Tertullianus liv

Den gängse biografiska beskrivningen av Quintus Septimus Florens Tertullianus såsom den exempelvis presenteras i Peter Halldorfs 21 kyrkofäder, ser ofta ut på följande sätt: Tertullianus föddes omkring år 155 e.Kr. i Karthago, Nordafrika, som son till en romersk soldat; han studerade till jurist i Rom innan han sedan blev kristen och ordinerades som präst i Karthago, där han sedan författade sina kända teologiska verk som en av de första latinska fäderna, först som katolik och sedan som montanist, innan han dog omkring år 225 (Halldorf 2000, s. 52). Många av dessa uppgifter ifrågasätts dock av dagens patristiker och Tertullianuskännare. I sin bok Tertullian pekar Timothy Barnes av att Tertullianus själv lämnar ytterst få biografiska uppgifter om sitt liv, många av uppgifterna ovan kommer istället från Hieronymus som levde 200 år efteråt (Barnes 1971, ss. 1-12).

Läs mer

Säger Koranen att Moses är morbror till Jesus?

Koranen

Koranen

Jag har precis avslutat en delkurs om islam i mina teologistudier. Det är väldigt häftigt att se hur ofta Koranen anknyter till bibelberättelser och återberättar dessa – islam påminner mer om en kristen separatistisk grupp likt mormonismen än en helt främmande religion. Dock är det tydligt att det är en rätt kraftlös rörelse, Muhammed gjorde inga mirakler och inom islamsk tradition är andliga gåvor och karismatik mycket sällsynt, vilket ju inte är fallet bland oss. I vilket fall, i delkursen ingick en interpretation av några Koranversar, och jag valde de som framställer Jesu mor Maria som syster till Aron. Varsågoda:

I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen. Då sade de: ”Maria, du har gjort något oerhört! Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!” Sura 19:27-28

I dessa två Koranversar kallas Jesu mor Maria för ”Arons syster”. Aron, bror till Mose, levde över tusen år innan Jesu mor Maria, och kristna, ateister och andra ickemuslimer har inte varit sena med att argumentera för att detta visar på Koranens felbarhet. Många av dem menar att Muhammed förväxlat Maria med Miriam, syster till Aron och Mose (2 Mos 15:20), då Miriam och Maria är samma namn på både hebreiska och arabiska, och att han därmed tänkte att Aron och Mose var morbröder till Jesus trots att de levde i helt olika tidsåldrar.

Denna tolkning är dock orimlig för de flesta muslimer då de ser Koranen som ofelbar. Av de muslimska kommentarer jag har läst så är det inga som förnekar att Mose bror Aron levde ett millenium innan Jesu mor Maria. Däremot löser man problemet antingen genom att hävda att Maria faktiskt hade en bror som hette Aron, som dock inte nämns i Bibeln, eller att Maria kallas för Arons syster i bildlig bemärkelse, dvs. det är inget biologiskt syskonskap som åsyftas.

Läs mer

Frälst genom YouTube

image

Simon Ådahl berättar coola grejer på Farfarsträffen

För några veckor sen var jag på Farfarsträff i Gävle igen där jag fick tillfälle att diskutera mina små barnbarn tillsammans med andra gubbar. Nä ja ba skojar XD Farfarsträffen är när över hundra pers möts på Farfars restaurang för att prisa Gud, dela vittnesbörd, läsa Ordet och be för varandra i flera timmar samtidigt som de äter mat. Ett väldigt urkyrkligt möte som i 1 Kor 14:s anda låter alla dela det de känner för. Mötet är omåttligt populärt och nu tvingas det flytta ur Farfars restaurang vilket gör att det byter namn till Jesusträffen, ett bra namnval in my humble opinion.

En av de sammankallande till träffen är Simon Ådahl och jag har redan ägnat många gigabyte åt att beskriva hur betydelsefull han varit för mig när det gäller tro, Andens gåvor och frihet. Simon upplever stora mirakler i vardagen, jag har lagt ut flera klipp på YouTube där han berättar om hur han och hans kompis Örjan Armgren profeterar in i människors liv och säger dem saker de inte kan veta. Och Simon är solklar med att det här är inget speciellt, detta har alla troende fått, allt handlar om att släppa prestationer och sitt ego och låta Jesus ta över oavsett vad som händer.

På Farfars/Jesusträffen bjöd Simon upp en polis som heter Peter till mikrofonen. Peter berättade hur han kom hem efter att ha patrullerat natt, han slog sig ner framför TV:n och zappade runt och kom till kanal 10 som ju är en rätt kristen kanal. Där stod Simon Ådahl och predikade evangeliet och berättade om vad Gud gör, på ett sätt som gick rakt in i Peters hjärta. Nästa dag googlade han på Simon Ådahl och hittade bland annat min YouTubekanal, där han kollade igenom klippen med Simons vittnesbörd. Han bröt ihop framför datorn flera gånger och insåg att Gud finns, men han hade missat honom helt.

Läs mer

Frikyrkans tradition brändes upp av statskyrkan

Som jag nämnde i förra inlägget så har frikyrkans existensberättigande börjat ifrågasättas igen i och med att en religionshistoriker felaktigt hävdade att den snart kommer att dö, och precis som för två år sen under Deminger-debatten så talas det om att frikyrkan är kortsiktig och känslobaserad och måste omfamna de historiska kyrkornas tradition och reflekterande kontemplation, med den lilla bieffekten att vi då måste finna oss i att tillhöra en megasekulariserad kyrka där 85% inte tror på Jesus eller någon av de kyrkor som infört läror som inte en kotte i urkyrkan trodde på men som ändå ses som obligatoriska. Dock finns det ett ännu större problem om vi vill lämna frikyrkan och det är att det är att alla kyrkor som existerar i Sverige är frikyrkor.

Begreppet frikyrka uppstod ju i kontrast till statskyrkan, och i hundratals år har de varit förbjudna i både Sverige och Europa just för att de inte är statskyrkor. Idag när även Svenska kyrkan är en frikyrka glömmer vi lätt bort det hemska konstantinska arv den organisationen stått och står för, men det är inte en rolig historia. Samma sak gäller katolska kyrkan. Stanley Sjöberg satte fingret på något som få katoliker gärna talar om idag:

Amen Stanley

Amen Stanley

Läs mer

Rapport från verkligheten: under och mirakler i Indien

Medan religionsprofessorer här hemma i Sverige uttalar falska profetior om frikyrkans död, så lever och frodas den fria kyrkan runtom i världen och går i apostolisk kraft och auktoritet för att sprida de glada nyheterna om evigt liv. Följande segerrapport kommer från min kompis Niklas Frihaven och hans coola facebooksida Gang of God:

image

Den förlamade flickan

Några lite speciella helanden: En pappa kom med sin lilla flicka (se bilden), hon var ca 6 år och hade aldrig gått. Bad en kort bön och sedan gick hon sina första steg

En annan liten flicka började prata för första gången i sitt liv

En äldre man hade svåra magsmärtor och var blind, Gud visade sin stora makt, medan jag bad för hans mage började han se och sedan försvann smärtan i magen.

Totalt under våra två veckor i Indien blev ca 550 personer helade.

Jag tackar Jesus för alla de under och mirakel vi fick bevittna, all ära till honom! Tack Jesus!

En gammal kvinna hade sådan värk att hennes rygg var mest lik en metkrok, under bön blev hon rakare och rakare, inte helt rak men i alla fall fri från värk och ca 10 cm längre, Tack Jesus!
Läs mer

Varken påven eller Luther eller Ekman utan Jesus!

Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ”Jag håller mig till Paulus” eller ”Jag håller mig till Apollos” eller ”Jag håller mig till Kefas” eller ”Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? (1 Kor 1:11-13)

Bild från Emanuel Karlstens blogg

Ulf Ekman välsignas av Joakim Lundqvist

Mitt inlägg om Ulf Ekman har blivit det mest lästa någonsin på bara ett par dagar och jag skulle vilja vidareutveckla några tankar när det gäller kyrkans enhet och att gå tillbaka till kyrkans rötter. Som jag skrivit tidigare tror jag ledarskapet i urkyrkan var rätt kollektivt – när grupperingar uppstod sa inte Paulus att lösningen är att alla ska lyda ”påven” Petrus utan att vi ska hålla oss till Jesus. Vi är redan ett. Och visst ska vi sträva efter att nå konsensus i läro- och etikfrågor och hålla samman i kampen för en rättfärdig och rättvis värld, men eftersom både protestanter och katoliker (och alla andra kristna) redan tillhör den sanna kyrkan kommer detta inte ändras av samfundsbyte, det enda som ändras är måhända åsikter i lärofrågor.

Samfund definieras egentligen av ledarskap snarare än lära. När det talas om att det finns över 30 000 protestantiska samfund är det för det första en överdriven siffra, och för det andra handlar det om organisationer med olika ledarskap, men inte alls nödvändigtvis om olika teologier. Vi som besökt kyrkan i Afrika vet att där kan det finnas hundratals olika församlingsrörelser som i princip är identiska men de har olika ledare. Nå, så länge de tror på Jesus och har den Helige Ande så är de ledare utsända av Gud. Här samlar Gud sina apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister över samfundsgränserna.

Som Simon Ådahl brukar säga ”Ni ser att det skakar i samfunden i Sverige, och det är ju helt i sin ordning för samfund finns inte i Bibeln”.

Vi är redan väldigt ekumeniska i Sverige, i frikyrkan i synnerhet är väggarna nästan helt sprängda, framför allt för oss i den unga generationen. Band knyts mellan katoliker, svenskkyrkliga, frälsningssoldater, baptister, missionare, pingstvänner, livetsordare med flera inom nästan alla sammanhang jag rör mig – från Pannkaksyrkan till Ge och du ska få till Uppsala kristna råd med mera. Men skillnader uppstår fortfarande, teologiskt, kulturellt med mera. De ryms dock sällan inom samfunden utan mellan dem.

Läs mer

Åh nej, en vit man har dött i Afghanistan!

Förhandlingen där det beslutades att min vän ska tvångsutvisas till Afghanistan. Migrationsverkets representant (längst till höger) sa att det är säkert för honom att vara i Kabul

Förhandlingen där det beslutades att min vän ska tvångsutvisas till Afghanistan. Migrationsverkets representant (längst till höger) sa att det är säkert för honom att vara i Kabul

Det hemska mordet SR-journalisten Nils Horner illustrerar att Afghanistan är ett mycket farligt land även i städerna, och det är så sjukt för en god vän till mig som sökt asyl har fått avslag och beslut om utvisning till Afghanistan, med hänvisning till att det är säkert i Afghanistans städer. Själv kommer han från landsbygden, hans familj lämnade landet redan när han var tre år gammal på grund av att en rivaliserande klan ville döda hans far. Han har växt upp som papperslös i Iran där han drabbades av mycket rasism, och nu kom han till Sverige för att få ett tryggt liv här – förgäves.

Jag var personligen med under förhandlingen i Migrationsdomstolen där hans fall prövades. Representanten från Migrationsverket sa att Migrationsverkets landinformation visar att Afghanistan är relativt säkert i städerna, och ville därmed att han skulle utvisas till Kabul. Den landinformationen ljög. Kabul är inte säkert. UD avråder från alla resor till hela landet, inklusive Kabul, och säger att säkerhetsläget förvärrats på senare tid. SVT:s reporter säger apropå Nils Horners död att säkerhetsläget i Kabul har förvärrats på senare tid.

Men ändå utvisar vi folk dit!! För några veckor sedan skedde en tvångsdeportation av en grupp afghaner från Göteborg som aktivistvänner till mig förgäves försökte stoppa. En av de som deporterades var så panikslagen av tanken att komma tillbaka till Afghanistan att han försökte ta självmord genom en överdos. Han överlevde men blev förstås extremt dålig, men istället för att stoppa utvisningen och låta honom se en läkare så utvisades han och de andra ändå.

Läs mer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 870 andra följare