Hur är man objektiv när det gäller Israel och Palestina?

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Jesus älskar alla barnen, både palestinier och israeler, muslimer och judar, och den pågående konflikten i Gaza gör så ont i mig. Att hundratals barn har dött och tusentals har skadats är en förfärlig humanitär katastrof. Och mängder av mina kristna vänner försvarar detta ivrigt på sociala medier.

Ett riktigt lågvattenmärke är Tommy Dahlmans blogginlägg på Världen idag där han på fullaste allvar argumenterar för att Israel inte gjort något fel. Han kritiserar ”teologer” som säger att vi ska välsigna Israel men inte försvara allt de gör, och kontrar med ”Ingen av dessa teologer som jag har lyssnat till berättar för oss på vilket sätt det kan vara obalanserat att ge Israels sitt oreserverade stöd ej heller kan de förklara på vilka områden vi inte kan försvara Israels handlingar.” ”För mig är det fullständigt omöjligt… att Israel skulle äga någon form av skuld för dessa Hamasbeskjutningar.”

På samma sätt har många av mina kristna vänner de senaste veckorna argumenterat för att hela konflikten är Hamas fel, att alla civila som dör är Hamas fel, att om Hamas lägger ner vapnen blir det fred men om Israel lägger ner sina vapen blir det folkmord på judar, och så vidare. Och många är nog genuint övertygade om detta. Men det stämmer förstås inte riktigt, Israel bryter mot internationell humanitär rätt, enligt Human Rights Watch använder de övervåld, enligt FN begår de troligtvis krigsbrott och Hamas attacker, hur hemska och oförsvarbara de än är, skadar eller dödar knappt någon alls sedan Israel började använda missilförsvaret Iron Dome.

Men detta skjuter många ifrån sig, man litar inte på organ som FN, Röda Korset eller Human Rights Watch och anklagar dem ibland för att vara antisemitiska. När dessa tunga aktörer anklagar Israel för att bryta mot internationell humanitär rätt och behandla palestinier orättvist är det dem det är fel på, inte Israel. Jag skrev på min engelska blogg för några dagar sedan om hur detta fenomen bygger på riktigt dålig teologi. I Gamla Testamentet är det väldigt tydligt att Guds egendomsfolk är syndigt, olydigt och gör fel många gånger, även Israels barn behandlar varandra och andra orättvist och oetiskt. Och det är väl naturligt, för alla människor är ju syndare (Rom 3:23).

Read the rest of this entry

Hela Pingstens nationalsång: Resurrecting Pentecost

resurrecting pentecostNär vi var i Norrköping på Pannkakskyrkans Sverigetour så började vi spontanjamma lite, jag, Felicia, Marius och hippie-Mathias och jag satte igång och spelade en låt jag skrev i påskas, Resurrecting Pentecost. Mathias började filma och nu finns det hela förevigat på YouTube. Låten handlar om precis det jag skrivit här på bloggen i fem år: vi måste förena tecken, under, fred, rättvisa och evangelisation, och den är framförd på precis det kaotiska och glädjefyllda sätt som en kristen hippielåt ska framföras på.

Faktum är att Resurrecting Pentecost bara är en av ganska många sånger jag skrivit på senaste tiden. Jag har startat en ny flik under ”resurser och material” här på bloggen, kallat Musik, där jag laddat upp lite musik. På Soundcloud har jag gjort en spellista med fem av mina egenskrivna låtar:

Read the rest of this entry

Varför kristna inte ska vara nationalister

Jag gick igenom predikningar jag spelat in häromdagen och fann denna guldklimp från en ”Kom in – gå ut”-gudstjänst i min församling (där vi först är inne en timme och sen går ut och evangeliserar en timme). Jag talade då om hur Bibeln tydligt uppmanar oss att älska invandrare, betrakta dem som infödda och motarbeta alla former av förtryck mot dem (2 Mos 22:21, 3 Mos 19:33-34), och jag pekade på att när Gud säger detta till Israel påminner Han dem ofta om att de själva var invandrare i Egypten. Denna invandraridentitet behöll Israel intressant nog även när de intagit Kanaans land, i 1 Krön 29:14 ser vi till exempel hur David beskriver sitt folk som ”främlingar och gäster på jorden”.

Samma terminiologi används i Hebreerbrevet 11 där vi får reda på att det sanna förlovade landet inte är en jordplätt i Mellanöstern utan himmelriket: ”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.” (Hebr 11:13-16).

Himlens befolkning

Himlens befolkning

Vårt hemland är Himlen! ”Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20). Vi hör egentligen inte hemma här på jorden, för vi är utomjordingar. Liksom Israel levde i exil i Babylon, så lever vi i exil här. Därför beskriver Petrus Rom som Babylon (1 Petr 5:13) och han säger att kyrkan lever kringspridd som främlingar bland jordens riken (1 Petr 1:1). Jakob kallar församlingen för ”de tolv stammarna i förskingringen”, vilket visar att han såg på kyrkan som det nya Israel, som levde i diaspora.

Slutsatsen av allt detta är att nationalism är väldigt onaturligt för en kristen. Vi är himmelska medborgare, på besök i ett annat land. Vi vill det inget illa utan välsignar alla här, men vår lojalitet är till Guds Rike. Främlingsfientlighet är en omöjlighet för oss, för då måste vi vara fientliga mot oss själva. Himlen är extremt mångkulturell, alla folk, stammar och språk finns representerade (Upp 7:9). Himlen är inte svensk. Halleluja!

Insamling för husbygge i Rumänien

Crina, Denis och Mures

Crina, Denis och Mures

Stöd insamlingen till Mures, Crina och Denis här.

I vintras volontärarbetade jag på Uppsala Stadsmissions natthärbärge för hemlösa EU-migranter, och det var en omskakande upplevelse då jag var med under de sista dagarna innan härbärget stängde. Kommunen som lånade ut lokaler till Stadsmissionen sa att de måste vara tömda första april, och jag fick hålla om kvinnor som grät i mina armar på grund av den kyla och smärta de visste att de själva och deras barn snart skulle tvingas gå igenom. Mest orolig var vi för ett ungt par som hade fått barn medan de sov på natthärbärget: Mures Carlan, Crina Sardar och lille nyfödde Denis. Stadsmissionen skickade ut ett nödrop om att vi måste hitta ett nytt boende åt babyn.

Uppsala Nya Tidning snappade upp händelsen och gav den stora rubriker: kommunen tvingar ut nyfödd bebis på gatan. Socialdemokraterna anmälde händelsen till Socialstyrelsen, socialnämndens ordförande Anders Aronsson (FP) fick stor kritik för att han kallat Mures och Crina ”oansvariga” som kommit hit, och en privatperson tog emot Mures, Crina och Denis i sitt hem. Detta var alltså för tre månader sen. Sedan dess har de couch surfat mellan olika privatpersoners hem, Socialstyrelsen har inte gett dem ett boende, och Mures har lönlöst försökt skaffa sig ett jobb. Han kan varken svenska eller engelska, vilket förstås försvårar väldigt mycket. Jag kommunicerar med honom på tyska, som han tillsammans med italienska och franska lärt sig på tidigare resor.

I maj gav de upp och bestämde sig för att åka tillbaka till Rumänien. Men eftersom det enda de har där är ett skjul med odrägliga villkor kom de fram till att det bästa för barnet vore att lämna det på barnhem – något som kommer ge det men för livet i så tidig ålder. Vi pratade med dem och kom fram till att det vore bättre för dem att få en bra bostad i Rumänien, och sen satsa på att försöka få ett jobb där då de ändå kan språket bra. Read the rest of this entry

Möteshelg om frälsning, mirakler och aktivism, Norrköping 19-21 september

image

För två år sedan försökte jag organisera en konferens om att förena evangelisation, karismatik och engagemang för fred och rättvisa, något som tyvärr aldrig gick i hamn. Men Gud är god och nu kommer det bli av! Min kompis Mathias ”luffarn” Risberg är nybliven ungdomsledare i Vidablickskyrkan i Norrköping och vill arrangera en möteshelg med mig 19-21 september på temat Frälsning, mirakler och aktivism. Jag har också bjudit in min kompis Frida Lindberg som har exakt samma vision, och som ju faktiskt skrev på den här bloggen under några veckor förra året när jag var internetlös i Afrika.

Det preliminära schemat är att först blir det ett kvällsmöte på fredagen, sedan tre möten på lördagen och evangelisation med Pannkakskyrkan på kvällen, och avslutningsvis gudstjänst söndag morgon. Syftet är att ge undervisning och träning i evangelisation, aktivism och i att använda Andens gåvor, och visa hur dessa tre hör ihop.

Jag och Frida kommer också hålla ett seminarium på Frizonfestivalen i det nystartade Laboratältet, som är en sammanslagning av Virustältet och Världens tält. Seminariet heter Aktivism i Andens kraft, och Frida kommer tala om hur mirakler och engagemang för fred och rättvisa hänger ihop i Skriften, medan jag berättar hur de förenats kyrkohistoriskt. Varmt välkomna på det också! 

Svar till Per Landgren (KD) om Jesus, kyrkofäderna och Konstantin

Per Landgren (KD)

Per Landgren (KD)

I måndags publicerades min debattartikel i Dagen där jag kritiserade KD för att förespråka militär upprustning och svensk tillväxt medan Jesus och den tidiga kyrkan förespråkade pacifism, enkelhet och ekonomisk jämlikhet. Jag har idag fått svar från Kristdemokraten Per Landgren, som argumenterar för att Jesus skulle stödja olika principer i den kristdemokratiska ideologin. Varken pacifism eller ekonomisk jämlikhet kommenterar han dock i debattartikel, det gör han istället på sin blogg där han i fem punkter menar att jag missuppfattat både Jesus och kyrkofäderna. Detta blogginlägg tänkte jag svara på här, så försöker jag svara på debattartikeln via Dagen.

1. Landgren frågar sig om jag utifrån mina hänvisningar till Joh 6:15, 18:36 och Matt 20:25-27 menar att kristna inte får engagera sig politiskt för mänskliga rättigheter, en ren miljö med mera. Men politisk makt är inte det enda sättet att förändra samhället på. Politikens maktmedel är, som jag tidigare skrivit, en våldsmakt eftersom en stat per definition är en organisation med våldsmonopol. Och Jesus kallar oss inte till att förändra samhället genom att härska utan genom att tjäna. Det var de tidiga kristnas pacifism som gjorde att de vände sig emot tanken att regera politiskt – det är synligt i citaten av Tatianus och Tertullianus som jag delade i min debattartikel, och även i den Apostoliska Traditionen från 200-talet ser vi att kristna förbjuds vara soldater, officerare såväl som ”män med ledande positioner” pga kopplingen till det svärd som Jesus, med Tertullianus ord, ”avskaffat”.

2. Därefter ifrågasätter Landgren att den tidiga kyrkan var pacifistisk och menar att mina citat från Tatianus och Tertullianus inte bekräftar detta. Citatens syfte var faktiskt att visa att dessa fäder var kritiska till politisk makt snarare än militärtjänst, för pacifismen hänvisade jag till Ron Siders bok The Early Church on Killing. Dock berör Tatianus citat både och, han säger: Landgren menar att detta sägs i polemik mot de grekiska gudarna och bara beskriver Tatianus personliga uppfattning, men på vilket sätt skulle det säga emot att den tidiga kyrkan var till övervägande delen pacifistisk?

Vi har ju också den Apostoliska Traditionen som förbjuder soldattjänst för kristna; Justinus, Ireaneus och Origenes som skriver att kristna kollektivt inte strider eller använder våld utan smider svärd till plogbillar, och så förstås Tertullianus som tydligt argumenterade för pacifism i De Idolatria och Corona Militis. Landgren menar felaktigt att Tertullianus far var soldat och att han skulle ha stött tanken på rättfärdiga krig (som i kristendomen formulerades först på 400-talet av Augustinus), och allt jag kan göra är att hänvisa till mitt grundligare arbete om Tertullianus och militärtjänsten.

Read the rest of this entry

Evangelium enligt Pannkakskyrkan

Under den gångna helgen har vi i Pannkakskyrkan gått ut på Stora torget i min gamla hemstad Karlstad och bjudit på gratis pannkakor, bett för sjuka och predikat Evangeliet. ”Evangelium” är ju grekiska för glada nyheter, och i klippet ovan får ni höra hur vi presenterade detta. Gud älskar oss och sände Jesus att dö för oss så att vi får evigt liv i hans namn. Oh yes!

image

Rickard predikar Evangeliet

Hippie-Mathias och hans äventyr med Jesus

image

I över två veckor har jag fått hänga med över 20 underbara syskon på Pannkakskyrkans sverigetour där vi har sökt Guds närvaro och spridit evangeliet och gratis pannkakor till Norrköping och min gamla hemstad Karlstad. En av dem som jag fått äran att hänga med är Mathias Risberg, en nomadisk Jesus-hippie som är sprängfylld av glädje och kärlek. Alla som träffat honom vet vem han är, en svensk Lonnie Frisbee som sprider Guds Rikes väldoft som en gigantisk vattenspridare.

image

Han äger ingen mobiltelefon och vandrar land och rike kring, här i landet såväl som i Indien, USA eller Argentina. Han älskar Jesus, Andens gåvor och de fattiga. Med en sliten och väderbiten gitarr går han runt och sjunger Jesus älskar alla barnen, Sommaren är kort, Pippi Långstrump eller något improviserat. Han är omåttligt populär när vi är ute med pannkakorna, folk flockas runt honom, sjunger med och får ta emot uppmuntrande ord och evangelium.

Read the rest of this entry

Konstantindemokraterna

image

Om Jesus hade startat ett politiskt parti, hur skulle det sett ut? Svar: Han hade aldrig gjort det. I evangelierna är det väldigt tydligt att Han inte vill bli en politisk ledare och är försiktig med Messiastiteln för att folk inte ska göra Honom till kung (Joh 6:15), Han förklarar för politikern Pilatus att Hans Rike inte är av denna världen (Joh 18:36) och Han ger en tydlig uppmaning till sina lärjungar att inte härska över andra utan förändra samhället genom att betjäna underifrån istället:

”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Matt 20:25-28)

Som jag skrivit om flera gånger tidigare var den tidiga kyrkan pacifistisk, de allra flesta kyrkofäder argumenterade under de tre första århundradena för att kristna inte ska delta i strid och inte utöva våld. De ville inte heller härska över människor ovanifrån och på så sätt kontrollera de arméer de vägrade tillhöra. Tatianus (d. 185) skrev ”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.” Och Tertullianus (160-220): ”Kejsare skulle endast kunna tro på Kristus om de inte var kejsare – som om kristna någonsin skulle kunna vara kejsare!”

På 300-talet blev dock kejsaren kristen; Konstantin menade att den kristne Guden hade hjälpt honom i krig och avskaffade förföljelserna mot kyrkan, något som gjorde många kristna glada. Men det var starten på en utveckling där det nya kristna Romarriket istället började förfölja andra religioner och gjorde kristendomen till statsreligion, så att alla tvingades att vara kristna. Detta statskyrkosystem fortsatte att vara norm i stora delar av Europa i över tusen år.

Read the rest of this entry

Frälsning, helanden och pannkakor på Bråvallafestivalen

I tre dagar har Pannkakskyrkan fått välsigna Bråvallafestivalen med himmel och pannkaka och Gud har gjort så sjukt mycket! Vi har fått samtala med och be för jättemånga människor, många har blivit helade och vi har fått be frälsningsbönen med fem personer. Gud är så god!

image

Tillsammans med fantastiska Cafébussen, ett samarbete mellan många av Norrköpings kyrkor, stod vi och delade ut pannkakor och byggde ett gudstjänsttält dit vi bjöd in människor. Efter många om och men hamnade vi en bit från festivalen, men fick välsigna många människor ändå. Dessutom sände vi ut många team till festivalingången för att be för sjuka och vittna om Jesus.

image

Vi fick se en kille med kryckor bli mycket bättre efter bön, en annan kille blev helad i fötterna, en tredje hade opererats i sitt finger och all smärta försvann. Tre tjejer och två killar ville ta emot Jesus i sina liv och bad frälsningsbönen med oss. Vi uppmanade dem att gå till församlingar och läsa Nya Testamentet.
Read the rest of this entry

Den mirakulösa, enkla, flexibla, miljövänliga hippiekyrka som Jesus startade

För någon månad sen besökte jag Björkstakyrkan i Umeå och höll ovanstående predikan. Björksta är en nära vänförsamling till min kyrka Mosaik som likt oss har ett stort hjärta för evangelisation, mission och Andens gåvor. Ungdomsledaren är en riktig profet som sett Jesus flera gånger och en av pastorerna är missionär i Asien och har talat i tungor på ett riktigt språk, det indiska språket ho.

Församlingen samlas i ett köpcenter, och när jag var där gjorde vi en evangelisationssatsning tillsammans med Credo för studenter som partade loss på en brännbollsyra. Björkstakyrkan har flyttat runt en hel del de senaste åren mellan olika lokaler och ställen, något som skiljer den från många byggnadsförsamlingar.

I min predikan uppmuntrade jag dem att fortsätta vara evangelieserande, flexibla och mirakulösa, eftersom Jesus egen kyrka var det. Jag påpekade att Hans gemenskap med sina lärjungar inte var en förskola eller ett training mode innan kyrkan började ”på riktigt” i Apostlagärningarna, utan Han hade en nomadisk församling med den. En församling är ingen byggnad och behöver inte ens vara på samma ställe hela tiden. Ordet ekklesia som används om församling i Nya Testamentet används om Israels folk när de vandrade i öknen i det grekiska Gamla Testamentet (Septuaginta).

image

Pannkakskyrkan, en annan nomadisk, evangeliserande hippiekyrka

Därtill praktiserade både Jesuskyrkan och Apostlakyrkan egendomsgemenskap och ekonomisk utjämning. Så här ska kyrkan se ut idag också!

Evangelisera mera på läger och konferenser!

Pannkakskyrkan marscherar mot Bråvalla!

Pannkakskyrkan marscherar mot Bråvalla!

Jag befinner mig nuPannkakskyrkans fantastiska Sverigetour! Det var tre år sen sist och jag kommer aldrig glömma hur vi fick be frälsningsbönen med tre personer under samma kväll på Peace&Love-festivalen. Vi ber om och hoppas på liknande genombrott nu när vi ska sprida himmel och pannkaka på Bråvallafestivalen i Norrköping och Putte i parken i min gamla hemstad Karlstad.

Nu i början ligger fokus på bön, tillbedjan och undervisning om Guds kärlek och vår identitet i Kristus som heliga och rättfärdiga. Och så lär vi känna varandra förstås, med lekar och praktiska förberedelser. Jag håller i ett mediateam som bland annat uppdaterar Pannkakskyrkans blogg, tar kort, filmar och fixar med ljud. Imorgon börjar Bråvalla och då kommer vi vara ute från klockan 19 till 02 och bjuda på gratis pannkakor, erbjuda bön, predika Evangeliet och hjälpa och älska festivaldeltagare som har det svårt.

Pannkakskyrkan leker!

Pannkakskyrkan leker!

Touren pågår cirka tre veckor och man kommer väldigt nära de andra 20 deltagarna på ett sätt som påminner om ett konfirmationsläger. Det som dock utmärker och skiljer touren från många andra kristna ungdomsläger och -konferenser är att evangelisationen är så inbakat och ett uttalat syfte med hela eventet. Plus att touren är nomadisk – vi flyttar runt (vissa år har vi besökt fyra-fem städer på tre veckor). Och det är detta som gör touren så lik Jesu församling som Han hade med sina lärjungar.

Jag talade om detta igår för de andra tourdeltagarna. Jesus sa inte åt sina lärjungar att de skulle sitta stilla i en bänk ett antal år för att de skulle kunna tillräckligt med teologi och ha samlat tillräckligt med andlig kraft för att våga gå ut och sprida Guds Rike. Nej, de följde Jesus bokstavligen och botade sjuka och predika evangeliet tillsammans med Honom. De var inte fullärda utan gjorde misstag, men det hindrade dem inte från att följa med. Read the rest of this entry

Låt kyrkorna ha sommaröppet!

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Jag älskar sommargudstjänsterna i min församling! Mellan juni och augusti flyttar min  husförsamling Mosaik ut i stadsparken i Uppsala. Om det skulle regna har vi en backupplan hemma i någons hem, men de flesta gånger skiner solen och vi njuter av picknick, lovsång och Jesushistorier i gräset. Flera gånger har syskon från andra församlingar joinat oss, eftersom flera byggnadsförsamlingar lider av ovanan att stänga ner på sommaren.

Orsaken är att många församlingsmedlemmar sticker iväg och/eller att pastorerna går på semester. Vissa byggnadsförsamlingar kör på ändå, andra gaddar ihop sig och kör gemensamma gudstjänster med andra församlingar för att det inte ska bli så ensligt i lokalerna. Men somliga tar alltså ”sommarlov” och stänger ner all verksamhet.

Jag skulle säga att detta är ett systemfel som är en konsekvens av byggnadsförsamlingar otympliga struktur. Byggnadsförsamlingar är till sin natur oflexibla och har svårt att hantera när antalet gudstjänstbesökare både krymper och ökar. Byggnaden har ju samma storlek hela tiden, så om församlingen växer måste de spendera miljoner och åter miljoner på utbyggnader eller en ny lokal, och om den krymper tvingas de göra detsamma eller stänga ner. Idealantalet gudstjänstbesökare anses dessutom ofta ligga på över hundra personer, vilket gör att när tio eller tjugo personer kommer – vilket var standard i de bibliska husförsamlingarna – anser man att då kan man likagärna ta sommaruppehåll tills fler kommer tillbaka.

Read the rest of this entry

Mot nationalstater, men för Palestina?

image

Så mina inlägg om antinationalism och Guds gränslösa Rike har väckt lite reaktioner, inte minst från kristna Sverigedemokrater som bland annat påstår att jag är en kulturmarxist som försöker införa en global diktatur som leds av antikrist. Andra tolkar mina inlägg om Israel, löfteslandet och konflikten i Mellanöstern som att jag är för en palestinsk nationalstat i Mellanöstern och frågar sig hur i all världen det går ihop med antinationalism?

Jag vill se Guds Rike spridas på jorden. Såväl pingstdagen (Apg 2:1-4) som Johannes uppenbarelse (Upp 7:9) visar tydligt att Guds Rike är mångspråkigt och fyllt av olika stammar och språk, Guds Rike känner inga gränser utan här är alla ett i Kristus. När vi blir födda på nytt tillhör vi världens största familj, vi blir medborgare i Himlen (Fil 3:20) och vår hemstad är det Nya Jerusalem (Upp 21:10). Vi som tror på Messias ingår i Guds förbundsfolk och vandrar mot det himmelska löfteslandet. Hebreerbrevet uttrycker det strålande:

I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.  I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.  Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. [...]

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.  De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.  Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit.  Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. (Hebr 11:8-10, 13-16)

Det utlovade landet är alltså enligt Hebreerbrevets författare Himlen, med det Nya Jerusalem som huvudstad, och där är vi kristna medborgare. Vi är gäster och främlingar på jorden. Vi lever i exil i Babylon. Och som Jeremia säger ska vi önska vår stads bästa (Jer 29:7), men vi längtar ständigt hem till det himmelska Sion.

Read the rest of this entry

Elof Herrström: Gränslöst rike?

Elof

Elof

Min kompis tillika västra Sveriges coolaste präst Elof har skrivit en riktigt bra essä i Tidsskriften Evangelium om hur kristna ska förhålla sig till gränser. Nedan är lite utdrag:

”De kristna skiljer sig inte från annat folk genom nationalitet, språk eller sedvänjor. De bor ju inte i egna städer eller talar någon underlig dialekt eller har någon egendomlig livsstil. Vad de lär ut är inget påfund genom mänskliga spekulationer eller uppfinningsrikedom, och de propagerar inte för enbart mänskliga läror, som somliga gör. De bor varhelst ödet leder dem i både grekiska och utländska städer. De följer inhemska seder ifråga om kläder, mat och andra levnadsomständigheter.

Men samtidigt demonstrerar de för oss sin fina och i sanning ovanliga form av medborgarskap. De bor i sina egna fosterland men som främlingar. De delar vad de har med andra, men som främlingar måste de uthärda alla slags umbäranden. Varje utländskt land är för dem som ett fosterland och varje fosterland som ett utländskt land.”

ur Diognetosbrevet från ca år 130 e Kr.

Skapelsen är både en gåva och ett ansvar. När människan får i uppdrag att (med orden i Bibel 2000) härska över jorden, är det inte i betydelsen av att ”göra vad vi vill” utan i betydelsen att vårda och förvalta världen. Den skapelseberättelse som började i en trädgård kulminerade i ett torn. Från något som vårdats av människan, till något som konstruerats av människan. Berättelsen om Babels torn (se 1 Mos 11) är en kritik mot imperiebyggande: här är arbetarkraften centrerad, såväl som ekonomin och religiositeten. I Babel talas dessutom samma språk, man är ett imperium och ett folk.

När berättelsen går över till att tala om hur Gud skingrar människosläktet och sprider ut det över hela världen är det inte ett mytologiskt sätt att förklara hur det kom sig att människan började tala massa olika språk, det är ett teologiskt statement mot en mänsklighet som tror att allt är möjligt. I hebreiskan finns en ordlek med i fråga om Babels torn. I 1 Mos. 11:9 läser vi att platsen kallas Babel, som på akadiska betyder ”gudarnas port”; sedan står det att Gud förvirrade dem – på hebreiska är ordet för förvirring ”balal”. ”Människorna tror att de kan bygga en port till gudarna, men de är egentligen förvirrade”, verkar texten vilja säga.

Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 981 andra följare