Rapport från möteshelgen Frälsning, mirakler och aktivism

image

Jag är just nu på den fantastiska möteshelgen Frälsning, mirakler och aktivism i Norrköping. För redan två år sedan fick jag en längtan efter är arrangera en konferens på just detta tema, men av  praktiska skäl blev det aldrig av. Nu är det dock verklighet, 20 personer har samlats i Vidablickskyrkan för att lära sig mer om hur  evangelisation, engagemang och ett liv i Andens kraft hänger ihop.

image

Lovsångsjam

image

Chill

Jag har mycket att göra och hinner inte ge så detaljerad bild av allt som händer här än, men kortfattat så äter vi god dumpstrad, vegetarisk mat som vi lagar gemensamt, kör lovsångsjam med ett tiotal instrument, talar om  Pannkakskyrkans tre ben – berätta, betjäna och be – lyssnar på när Sirak snackar om Andens gåvor och vittnar om mirakler han har sett i Afrika, när Frida talar om Guds kärlek, när Alice kör bibelstudium om aktivism eller när jag berättar om Jesus Army och deras  egendomsgemenskap i  Storbritannien.

image

Frida predikar

image

Dumpstermat - direkt från soptunnan

Ikväll ska vi ut och köra pannkakskyrka i Norrköpings centrum, och imorgon ska vi få leda lovsång och berätta vittnesbörd på gudstjänsten i Vidablickskyrkan. Tack Jesus för att den här helgen blir av!

Problemet är inte massinvandring, utan att SD vill tvångsutvisa människor till förföljelse och död och splittra familjer

Utvandrare lämnar Göteborg för att emigrera till USA, 1905

Utvandrare lämnar Göteborg för att emigrera till USA, 1905

Under 1800-talet lämnade 1,3 miljoner människor det konservativa, mörka och statskyrkodominerande Sverige för att leva ett friare liv i USA. Många baptister och andra frikyrkokristna köpte enkelbiljett på Atlantångaren, liksom entreprenörer, minoriteter och rena lyckosökare. Under detta sekel femtondubblades USA:s befolkning, från fem miljoner år 1800 till 75 miljoner år 1900. I praktiken rådde närmast fri invandring från Europa till Nordamerika. Snacka om massinvandring.

USA har blivit, tycka vad man vill, världens rikaste och inflytelserikaste land. Jag stödjer inte allt USA pysslar med men rikast är de onekligen, och med en befolkning som utgörs till 99% av invandringsättlingar är USA ett tydligt exempel på att massinvandring inte är ett hot, det är en möjlighet. Det medför utmaningar, men ju mer befolkningen växer desto mer växer ekonomin, landets betydelse och samhällens möjligheter att utvecklas.

Vad är det då som gör att Ulf Christiansson, den kristna rockikonen, varnar för massinvandring och säger att det är förståeligt att så många röstar på SD även om han inte gjorde det själv? Och varför väver han in islam i det hela och varnar för islamsk extremism? De flesta invandrare är ju inte muslimer (de flesta är europeer)? Jo, för han har svalt SD:s världsbild om att det är muslimsk invandring som är hotet.

Som jag redan har påpekat vänder sig SD inte emot att norrmän eller amerikaner kommer hit, och är således varken invandringskritiska eller främlinsgfientliga. När Erik Almqvist blev avslöjad som rasist och tvingades avgå utvandrade han till Ungern. Nej, det SD har problem med är vissa invandrare, nämligen muslimerna, araberna och romerna. Därför är deras politik inte invandringskritisk eller ens främlingsfientlig, utan rasistisk.  Read the rest of this entry

Minskar vi SD genom att minska invandringen?

Syriska flyktingar, bild från ABC News

Syriska flyktingar, bild från ABC News

Igår var alla besvikna utom Sverigedemokraterna. Med fördubblat väljarstöd är de nu utan konkurrens Sveriges tredje största parti och har en vågmästarroll som ställer till stort besvär för de blockvana partierna. Många frågar sig hur detta kunde ske, och jag har sett flera röster som menar att för att återgå till status quo och minska SD:s storlek så måste vi göra som de vill och minska invandringen. Det talas om att de andra partierna har blundat för problemen med invandringen och att de nu måste lyssna på SD:s väljare och bedriva SD-politik för att minska SD:s inflytande, eller nåt. Men förhåller det sig verkligen på det sättet?

Vi måste komma ihåg att både SD och de rödgröna (och Fi) protesterar mot regeringens bild av att det mesta är frid och fröjd i Sverige och att de har skött välfärden bra. Valresultatet pekar på att en majoritet av väljarna ser ett hot mot välfärden och är kritisk till Alliansens politik. Men de rödgröna och SD har ju två helt olika lösningar: partierna åt vänster talar om att utjämna klassklyftor, höja skatten för de rika för att betala välfärden och stoppa vinstslöseriet i välfärden, medan SD väldigt tydligt utpekar invandrare, framför allt asylinvandrare, som syndabockarna och menar att Sverige tjänar miljarder och åter miljarder om man stoppar invandringen, i synnerhet asylinvandringen.

På kort sikt är det förstås en kostnad att ta emot asylsökande, men på lång sikt blir det förstås en vinst eftersom få människor i Sverige går arbetslösa hela livet. Faktum är att det tar ungefär sju år för en invandrare att få jobb, vilket förstås bör jämföras med en infödd som tar åtminstone femton år på sig – ibland tjugoen, tjugofem eller ännu mer – för att få jobb, medan de får gratis skolgång, gratis sjukvård, och mycket mer. SD bedömar utlandsfödda med helt andra måttstockar än inlandsfödda, och räknar dem som en belastning både om de får bidrag och om de arbetar.

Grundproblemet är förstås att man tar sig rätten att kunna bestämma över människor med ett annat ursprung på ett sätt man aldrig skulle göra mot infödda. Alla människor kostar i början av sin vistelse här – för infödda gäller det när vi är barn – men efterhand om vi lyckas komma in på arbetsmarknaden och betalar skatt så blir vi resurser. Det är så för alla. Och faktum är att människor som inte arbetar inte är ett dugg mindre värda att få vara här för det – alla sjuka, funktionsnedsatta och pensionärer har ett fantastiskt egenvärda helt oberoende av hur mycket cash de genererar. Ett ofta missbrukat bibelord är 2 Tess 3:10: ”den som inte vill arbeta ska inte heller äta”. Många glömmer det viktiga ”vill” och får det att låta som om alla som inte förmår arbeta ska svälta, men Paulus instruktioner till denna egendomsgemenskapspraktiserande församling är att vi ska se till människors intentioner. Read the rest of this entry

Varför stödjer kristna Alliansen?

alliansenImorgon är det val, och båda våra kära kristna dagstidningar berättar vad vi kristna bör göra då. Dagens ledarsida varnar oss för att vara soffliggare utan ber på rösta på det parti som vi framför allt delar ideologi med, som tänker som oss i vissa sakfrågor och möjligtvis, i sista hand, som gynnar oss personligen. Världen idags ledarsida är lite mer frispråkig: det kristna sättet är att rösta borgerligt – rädda alliansen! Detta baserar Lukas Berggren på att de tre viktigaste frågorna enligt honom är familjen (i klartext: få pappamånader och mycket vårdnadsbidrag (för framför allt kvinnor)), religiösa friskolor och att handla varor från Israels ockuperade områden.

När det gäller religiösa friskolor tenderar jag att hålla med Berggren, även om det finns risk för att dessa försvårar missionen och ökar segregering så bör de inte förbjudas. Men hur blev de andra två frågorna självklara kristna  ställningstaganden? Den kristna sionismen som blundar för Israels ockupationspolitik har jag kritiserat i många blogginlägg, och hur i hela världen kommer man fram till att det är okristet att pappor och mammor tar lika mycket tid till sina barn? Vill man forcera kvinnor till mindre lönearbete och därmed mindre inkomst i Jesu namn?

Världen idag är proppfylld med annonser och debattartiklar från kristdemokrater (och en del kristna värdepartister), så få argument kan rucka på deras övertygelse. Men deras och andra kristna konservativas propaganda funkar: de flesta frikyrkokristna röstar på alliansen, särskilt KD. Jag visade dock i denna debattartikel för inte så länge sen att KD:s värderingar och ideologi skiljer sig väldigt mycket från vad Jesus, apostlarna och den tidiga kyrkan ansåg om rikedom, fattigdom, krig och fred.

Grejen är ju att när jag ser på Jesus så ser jag en i högsta grad politisk kung som proklamerar sitt valmanifest för Guds Rike och som hjälper folket i praktisk handling med den Helige Andes kraft. Hans Rike är inte av den här världen (Joh 18:36), det bygger på tjänande istället för härskande (Matt 20:25-26) och ickevåld och fiendekärlek istället för våld och vapen. De tidiga kristna ville inte organisera en väpnad revolution mot överheten utan underordnae sig den: samtidigt byggde man ett eget kyrkligt samhälle under maktmännens radar där man hade allt gemensamt så att ingen led någon nöd (Apg 2:42-47).

Read the rest of this entry

Simon Ådahl: ”Det här har ateister väldigt svårt att förklara”

Vad är oddsen för detta?

Simon Ådahl berättar i detta klipp om hur han hade tagit ett svårt beslut och bad Gud om bekräftelse: ”Låt någon ringa och säga ‘Så säger Herren: Du har gjort helt rätt'”. Samtidigt i Askersund är Sune Sjöberg på väg till ett bönemöte, och får till sig att han ska ringa Simon Ådahl och, utan hälsningsfraser eller liknande, säga ”Så säger Herren: Du har gjort helt rätt”. Simon är helt överrumplad över hur tydligt Gudsingripande detta är, och i slutet av klippet kör han sin låt ”Jag talar liv i dig” som handlar om hur Gud ser oss och vill ge oss evigt liv.

Jag har sagt det förut och säger det igen: antingen är Simon mytoman, eller så finns Gud.

simon ådahl talar

Klippet är inspelat på ett utomhusmöte arrangerat av mina vänner Dag och Mary Järnmark som brinner för evangelisation och väckelse.

Därför är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti

Bild av Max Gustavsson

Bild av Max Gustavsson

Jag minns hur jag för fyra år sen, vid förra valet, upplyste min kära mor om att SD inte är rasister. ”Är de inte?” sa hon förvånat. ”Näpp, för de talar inte om raser eller att göra skillnad på hudfärg, de talar bara om kultur. Om någon anpassar sig efter den svenska kulturen spelar det ingen roll om de är mörkhyade, då får de stanna. Det är fel förstås, men det är inte rasism.”

Så fel jag hade.

Min uppfattning hade jag förstås fått genom att lyssna på Sverigedemokraters egna beskrivning av sin ideologi och genom att kolla på SD:s principprogram. Jag tyckte naturligtvis att det var viktigt att förstå mina meningsmotståndare för att kunna argumentera mot dem, vilket är sant, men jag hade dels missförstått vad rasism innebär, och därtill blint litat på att SD skulle veta vad det innebär. Partiet har betonat att de inte alls är rasistiska nu i slutet av valrörelsen med en film där två personer med utländskt påbrå tillsammans med Jimmie Åkesson säger att rasism är hemskt men Sverigedemokraterna är bra. Men är SD verkligen så antirasistiska?

Faktum är att det finns en oerhört stor uppsjö med rasistiska uttalanden från SD-politiker, alltifrån Riksdagen till kommunal nivå. Bloggen Inte rasist men har listat ett hundratal sådana uttalanden,  men låt mig bara ge några exempel: Riksdagsledamoten Markus Wiechel kallade afrikaner för ”satans jävla aphelveten”, Erik Almqvist kallade Soran Ismail för ”babbe”, rasistslang för babian, och sa att Sverige inte var hans land den där ökända kvällen för fyra år sedan, SD:s toppnamn i Stockholm Christopher Dulny avslöjades så sent som igår för rasistiska och xenofobiska kommentarer på Avpixlat och i tipsmail till Politiskt Inkorrekt, och självaste Jimmie Åkesson argumenterade i Ring P1 för bara några dagar sedan för att etniskt splittrade samhällen är skadliga, och förespråkade således ett etniskt monotomt samhälle.

Read the rest of this entry

Panelsamtal om kristen anarkism, utomparlamentarisk aktivism och ickevåld

Som jag tidigare nämnt talade jag med min vän Alice Hägg på Örebro Missionsskola i torsdags om kristen, utomparlamentarisk aktivism och anarkistisk teologi. Både jag och Alice är aktiva i nätverket Kristen Underjord som talat om de här frågorna i många år. I panelsamtalet eller vad man nu ska kalla det pratade vi om hur vi följer Jesu bud om att älska våra fiender och vända andra kinden till (Matt 5:38-44), hur vi ska lyda Gud mer än människor (Apg 5:29) och hur Jesus säger åt oss att vi inte ska härska som denna världens kungar och presidenter utan istället tjäna varandra (Matt 20:25-26). Vi fick även svara på frågor om hur vi tolkade Romarbrevet 13 och hur vi såg på Gamla Testamentets krig. Se och njut!

örebro

Vem vågar vara som Lewi Pethrus idag?

Good ol' Lewi Pethrus

Good ol’ Lewi Pethrus

Idag är det 40 år sedan pingstaposteln Lewi Pethrus gick hem till Gud, och både Dagen och Svenska Dagbladet har publicerat minnesreportage som jag varmt rekommenderar. Lewi drabbades av pingstväckelsen direkt efter att den bröt ut på Azusa Street, och jag minns hur jag läste i hans självbiografi om när han beskrev den norske pingstledaren Thomas Baratts andedop: tungor som av eld dök upp ovanför hans huvud när han började tala i tungor för första gången. Som jag skrivit om många gånger förut kännetecknas den tidiga pingstväckelsen av mängder med mirakulösa vittnesbörd – folk som talar i tungor på existerande språk, övernaturliga helanden, profetiska syner och uppenbarelser, med mera.

Lewi brann för att fler både inom kyrkan och utanför skulle uppleva andedopets mirakulösa kraft. Han var inte den svenska pingströrelsens grundare, men utan tvekan dess mest inflytelserika ledare under många decennier. Dock motsatte han sig samfundsbildning och centralisering och betonade hur pingströrelsen måste vara kongregationalistisk och gräsrotsbaserad för att behålla väckelseelden. Ironiskt nog blev han ändå i praktiken som en biskop.

Förutom betoningen på andedopet och tecken och under så är Lewi ihågkommen för hans stora samhällsengagemang och aktivismen för missbrukare och andra nödlidande. LP-verksamheten, som har sitt namn efter Lewis initialer, finns kvar än idag, liksom nyhetstidningen Dagen som Lewi initierade och som i mitt tycke är Sveriges i särklass bästa kristna tidning – ja bästa tidning överhuvudtaget. Och så var Lewi förstås också en av initiativtagarna till Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, som förstås påverkat samhället oerhört.

Read the rest of this entry

Fyra felformulerade frågor i fvensk fpolitik

Det är tydligen nåt val på gång, och om två dagar ska jag få tala på Örebro Missionsskola tillsammans med min kära kompis Alice Hägg om utomparlamentarisk aktivism och hur vi kan påverka samhället utan att använda statens våldsmonopol.  Jag skulle också vilja kommentera den politiska debatten som pågår för fullt nu: jag tycker att i vissa diskussionämnen förekommer inte bara konstiga åsikter, utan överhuvutaget konstiga frågeformuleringar. Som bekant finns det ju vissa frågor där alla svar är problematiska på grund av att själva frågan är felformulerad, och jag skulle vilja ge fyra exempel på detta:

1. Sverige ska bli bäst i världen på…

När politiker säger att Sverige ska ha världens bästa skola eller att vi ska ha lägst arbetslöshet i EU, suckar jag och frågar mig själv vad som är så hemskt med att Finland har bäst skola eller att Österrike har lägst arbetslöshet? Varför måste de tillsammans med resten av världens 200 länder vara sämre än oss? Jag förstår att man har något konkurrens-tävlingstänk där alla OECD-länder ska försöka övertrumfa varandra så att vi tillsammans blir bättre och bättre, men det groteska är ju att det finns länder utanför OECD och EU som har fruktansvärda skolförhållanden och skyhög arbetslöshet. Att då bara glo på oss själva i konkurrens med andra rika länder är egoistiskt och orättfärdigt, som min smarte kollektivkamrat Johannes skrev på sin blogg häromdagen så måste politikens högsta mål rimligtvis vara ”att skapa ett samhälle som, om det skulle kopieras över hela världen, skulle innebära att vi alla kunde leva ungefär lika gott.”  Eller som Paulus sa, ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Fil 2:4)

2. Vi måste stärka välfärden!

Detta är ett mål som åtfinns åt både höger och vänster, och visst är det inte särskilt konstigt att man vill stärka vård, skola, omsorg och andra fina saker. Men problemet är återigen att det är Sverigeorienterat – det är inte Afrikas välfärd vi snackar om, det är ju biståndsfrågor. Och hur mycket ger vi biståndet nu igen? En ynka procent av vårt rikedomsberg, minus massa avdrag för migrationskostnader, skuldavskrivningar och Gunnila Carlssons (M) lön.

Problemet med välfärdsdebatten är att det är som när de vita i Sydafrika diskuterade deras egna samhällssystem i apartheidstäderna medan mängder med människor utanför murarna tvingades leva med obefintlig välfärd. Och värst blir det förstås när vi använder vår välfärdspengabinge som argument för att inte ta emot flyktingar eller hjälpa hemlösa EU-migranter, när vi försöker framställa ett av världens rikaste länder, Sverige, som ett land som inte skulle ha råd att hjälpa de fattiga. Det är desto mer sympatiskt att kritisera hur rika riskkapitalister snor åt sig miljoner från välfärden medan pensionärer och barn lider nöd, men om målet bara är att välfärden ska återställas inom Sverige kvarstår den globala välfärdsojämlikheten. Read the rest of this entry

Att ge sitt liv till Jesus och kyrkan

Glada Jesusmissionärer

Glada Jesusmissionärer

Nu är jag och Frida hemma på svensk mark igen! Som ni har märkt är vi både djupt tagna och sjukt inspirerade av Jesus Army, och både hon och jag är övertygade om att vi behöver en Jesuskyrka i Sverige som praktiserar egendomsgemenskap och förenar karismatik, evangelisation och aktivism. Och är det något jag upplever att Gud har talat till mig om under dessa två veckor så är det att för detta krävs dels långsiktighet, dels överlåtelse.

Som jag poängterat flera gånger tidigare är brittiska Jesus Armys kommuniteter (tillsammans med amerikanska Jesus People i Chicago) rätt unika i och med att de fortfarande finns kvar. Mängder av kommuniteter startades under 70-talets Jesusrörelse – bara i USA bodde ca 100 000 kristna i kommunitet, och i Sverige fanns flera s.k. Jesushus – men många stängdes ner efter mindre än ett decennium. Vad var det som gjorde att Jesus Army lyckats ha kvar sina?

För det första bildade sin egen kyrka. När Jesusfolket här i Sverige gick in i de etablerade samfunden var förhoppningen att de skulle kunna påverka dem i biblisk riktning – vilket de också gjorde till viss del – men de blev även påverkade av dem, och en sak som rök snabbt var den apostoliska egendomsgemenskapen. De etablerade församlingarnas materialism och individualism är så ingrott att det kvävde delar av Jesusfolkets radikalitet. I Jesus Army däremot är kommuniteterna kärnan i hur kyrkan är uppbyggd, och ingen biskop eller samfundsledning har kunnat hindra Andens verk.
Read the rest of this entry

Ska kristna vara kommunister?

När man diskuterar kristen egendomsgemenskap kommer termen kommunism oundvikligen ploppa upp förr eller senare. Jesus Army, som har praktiserat egendomsgemenskap i över 40 år, har många gånger om blivit kallade för kommunister av utomstående. Själva använder de dock termen väldigt sällan, vilket inte är så konstigt. För det första är ”kommunism” till stora delar ett pejorativ här i västvärlden, det vill säga en nedsättande förolämpning. För det andra finns det mängder med olika definitioner och föreställningar om vad kommunism handlar om. Här kommer ett axplock:

  1. Att människor äger produktionsmedel gemensamt.
  2. Att människor äger egendomar gemensamt.
  3. Att människor äger egendomar gemensamt på grund av tvång.
  4. Att staten äger produktionsmedel.
  5. Att staten praktiserar planekonomi.
  6. Att staten är en hårdhänt diktatur som praktiserar planekonomi och dödar massa människor.
  7. Att arbetarna gör revolution för att en tid genom proletariatets diktatur avskaffa klassamhället och göra produktionsmedlen gemensamt ägda för att sedan avskaffa staten och leva i en kommunistisk utopi utan klassklyftor och förtryck.

Nå, det alla kristna praktiserade i den apostoliska, ursprungliga församlingen i Jerusalem var i princip definition 2: ”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.” (Apg 4:32, 34-35). Och det inte alla känner till är att snubben som myntade termen kommunism, Étienne Cabet, var kristen och inspirerades till väldigt stor del av den nytestamentliga egendomsgemenskapen, något han skrev om i sin bok Le vrai christianisme suivant Jésus Christ, Den äkta kristendomen enligt Jesus Kristus.

Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap i praktiken

Spontan lovsång i New Creation Hall, Jesus Armys äldsta kommunitet

Spontan lovsång i New Creation Hall, Jesus Armys äldsta kommunitet

Det är så otroligt roligt att se hur egendomsgemenskap fungerar i praktiken här i Jesus Army, till den grad att jag faktiskt kände mig engagerad inför kyrkans årsmöte där kommuniteternas ekonomi gicks igenom. Mike, som har ekonomiskt ansvar i såväl kommuniteterna som i hela kyrkan och dess företag, har gett mig och Frida en detaljerad redogörelse för hur det går till när man går med i en kommunitet, vad det innebär att vara med och vad som händer när man lämnar.

Det första steget mot att bli kommunitetsmedlem är förstås att gå med i kyrkan, haka på en av de 40 olika kommunitetshusen och vara med på deras aktiviteter, bygga relationer och vänskapsband och söka Guds närvaro. Om du efter en viss prövotid fortfarande vill vara med hoppar du in i kommuniteten och får del i den gemensamma kassan, ”the common purse”, samtidigt som du ger din eventuella inkomst till denna kassa. Ditt eget kapital måste du dock behålla minst ett år, ibland upp till tre, innan du kan ge allt till kommuniteten och på så sätt helt och hållet faktiskt sälja allt du äger (Matt 19:21, Apg 4:34).

Hallen i Holy Treasure, Jesus Armys kommunitet i Kettering där jag och Frida bor

Hallen i Holy Treasure, Jesus Armys kommunitet i Kettering där jag och Frida bor

I kommuniteten får du mat, kläder, tillgång till bil och annat du kan tänkas behöva. Du får också lite fickpengar, omkring tio pund i månaden. En eller två i kommuniteten är ekonomiansvariga, och alla inkomster och utgifter redovisas öppet. Det fungerar ungefär som en ideell förening.

Allt överskott från kommuniteterna går till en nationell Community Trust som sköter saker som renovering av fastigheter, inköp av möbler och bilar, med mera. På så sätt försöker man se till att det råder ekonomisk jämlikhet inte bara inom kommuniteterna utan också mellan dem. Pengarna som denna fond får in från kommuniteterna är ungefär två miljoner pund per år.

Read the rest of this entry

Kristna pseudo-pacifistiska islamofober

Det är en härlig, renande prövning att få hänga med dessa internetlösa, Andefyllda Jesushippies. Jag har så många bilder och har skrivit ett helt blogginlägg på mobilen, men jag har bara internet till dator 30 min per dygn och ingen wifi och blablabla… basically, vi får vänta lite med det inlägget. Nu när jag i varje fall tack vare Guds nåd kan dela något med er vill jag passa på och kommentera den debatt som pågått i kommentarsfälten här på bloggen den senaste veckan om islam och våld.

På grund av nyss nämnda internetbrist kan jag inte kommentera i detalj just vad ni kära bloggläsare har skrivit med diverse nyanseringar och så vidare, men rent generellt utan att nämna några namn har jag märkt en tendens bland kristna som stärkts i dessa krig-mot-terrorismen- och Sverigedemokrat-tider, och det är att peka ut islam som en ond religion med hänvisning till dess syn på våld i kontrast till kristendomens och i synnerhet Jesu syn på våld samtidigt som man inte står för Jesu syn på våld.

Att kritisera militanta islamister som Islamiska Staten och Al Qaida är helt befogat, likaså den konstantinska anda som varit inflytelserik inom islam där nya landområden erövrats med våld och där ickemuslimer bestraffas med högre skatter för att de till slut ska konvertera. Som kristen anabaptist står jag för ickevåld och religionsfrihet och tycker därmed att sådana dumheter är mycket dåligt. Det som jag dock också är kritisk till är när kristna vill använda våld och inskränka religionsfriheten, vilket paradoxalt nog gäller kristna inom exempelvis SD som kritiserar islam för att använda våld och inskränka religionsfriheten. Read the rest of this entry

Egendomsgemenskap, evangelisation och enkelhet: Jesus Army i England

Frida och Micael på äventyr

Frida och Micael på äventyr

Holy Treasure-kommuniteten

Holy Treasure-kommuniteten

Jag och min kära vän Frida Lindberg njuter av en två veckors sabbatsvila i Kettering, centrala England, där vi besöker den fantastiska kyrkan Jesus Army. Vi får bo i ett av deras kommunitetshus, Holy Treasure, tillsammans med tre bröder och tre systrar som bestämt sig för att leva som apostlarna med allting gemensamt. Det är som ett litet frikyrkligt kloster, med gemensamt konto, gemensamma måltider och gemensam bön, men istället för helgondyrkan och sakramentsteologi så är det desto mer gitarrlovsång och evangelisation, och jag och Frida stormtrivs.

Vi anlände till Kettering i förrgår och fick ett varmt välkomnande av Huw Lewis, som både leder församlingen i Kettering och är en av fem nationella apostoliska ledare, och de andra i kommuniteten. Jesus Army är en husförsamlingsrörelse där de olika kommuniteterna intar centrala roller. Varje stad har varsin församling, ”congregations”, som består av en eller flera ”church households” som ofta inkluderar varsin kommunitet, och de är i sin tur uppdelade i två-tre cellgrupper. I Kettering är det alltså sex som bor i kommuniteten, därtill är ett tjugotal till överlåtna medlemmar, och därutöver har du folk som dyker upp på mötena och sympatisrerar med kyrkans idéer.

De som är med i kommuniteterna har sålt sina bostäder och allt vad de äger och gett pengarna till kyrkan. Därefter behöver de aldrig se en räkning mer – kommuniteten funkar som en förening där en eller två har koll på ekonomin och sköter den på ett transparent sätt. Det går att få fickpengar om man behöver, men annars får man mat, kläder och det mesta man behöver.

Trevliga Jesus-hippies

Trevliga Jesus-hippies

Read the rest of this entry

Krisen i Irak: Ett humanitärt uppvaknande bland kristna

Manifestation för Iraks förföljda kristna i Örebro. Foto: Dagen

Manifestation för Iraks förföljda kristna i Örebro. Foto: Dagen

Få har missat att Irak är kaos just nu, terrororganisationen Islamiska Staten förföljer och dödar kristna och andra minoriteter, vilket har skapat en enorm flyktingvåg, en akut humanitär kris och risk för folkmord. Väldigt många kristna har engagerat sig för sina irakiska syskon med manifestationer, kampanjer på sociala medier och debattartiklar. Svenska kyrkan har startat en humanitär insamling till Irak, likaså Open Doors

Jag har i flera års tid engagerat mig för humanitära insatser, men tyvärr upptäckt att mina blogginlägg om detta väckt väldigt lågt intresse. På senaste tiden har jag mest använt min engelska blogg för att uppmärksamma humanitära kriser, då det gått bättre där (där har jag också skrivit flera inlägg om krisen i Irak). Men det gläder mig att se hur många kristna nu på allvar engagerar sig för att motverka denna humanitära katastrof. Jag är tacksam över att generellt så är kristna väldigt engagerade för att hjälpa sin nästa, men det är inte alltid vi ser en så aktiv folkrörelse som det som äger rum nu.

DN rapporterar att det är ovanligt många humanitära kriser som pågår samtidigt idag, vilket sätter stor press på FN och humanitära organisationer. Förutom Irak har vi Syrien, Gaza, Sydsudan, Centralafrikanska Republiken, Somalia och Tchad. FN är ständigt underfinansierade, och både regeringar och privatpersoner måste ta sitt ansvar för att ge så mycket vi bara kan så att vi kan lindra nöd och rädda liv.

Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 041 andra följare