Egendomsgemenskap, evangelisation och enkelhet: Jesus Army i England

Frida och Micael på äventyr

Frida och Micael på äventyr

Holy Treasure-kommuniteten

Holy Treasure-kommuniteten

Jag och min kära vän Frida Lindberg njuter av en två veckors sabbatsvila i Kettering, centrala England, där vi besöker den fantastiska kyrkan Jesus Army. Vi får bo i ett av deras kommunitetshus, Holy Treasure, tillsammans med tre bröder och tre systrar som bestämt sig för att leva som apostlarna med allting gemensamt. Det är som ett litet frikyrkligt kloster, med gemensamt konto, gemensamma måltider och gemensam bön, men istället för helgondyrkan och sakramentsteologi så är det desto mer gitarrlovsång och evangelisation, och jag och Frida stormtrivs.

Vi anlände till Kettering i förrgår och fick ett varmt välkomnande av Huw Lewis, som både leder församlingen i Kettering och är en av fem nationella apostoliska ledare, och de andra i kommuniteten. Jesus Army är en husförsamlingsrörelse där de olika kommuniteterna intar centrala roller. Varje stad har varsin församling, ”congregations”, som består av en eller flera ”church households” som ofta inkluderar varsin kommunitet, och de är i sin tur uppdelade i två-tre cellgrupper. I Kettering är det alltså sex som bor i kommuniteten, därtill är ett tjugotal till överlåtna medlemmar, och därutöver har du folk som dyker upp på mötena och sympatisrerar med kyrkans idéer.

De som är med i kommuniteterna har sålt sina bostäder och allt vad de äger och gett pengarna till kyrkan. Därefter behöver de aldrig se en räkning mer – kommuniteten funkar som en förening där en eller två har koll på ekonomin och sköter den på ett transparent sätt. Det går att få fickpengar om man behöver, men annars får man mat, kläder och det mesta man behöver.

Trevliga Jesus-hippies

Trevliga Jesus-hippies

Read the rest of this entry

Krisen i Irak: Ett humanitärt uppvaknande bland kristna

Manifestation för Iraks förföljda kristna i Örebro. Foto: Dagen

Manifestation för Iraks förföljda kristna i Örebro. Foto: Dagen

Få har missat att Irak är kaos just nu, terrororganisationen Islamiska Staten förföljer och dödar kristna och andra minoriteter, vilket har skapat en enorm flyktingvåg, en akut humanitär kris och risk för folkmord. Väldigt många kristna har engagerat sig för sina irakiska syskon med manifestationer, kampanjer på sociala medier och debattartiklar. Svenska kyrkan har startat en humanitär insamling till Irak, likaså Open Doors

Jag har i flera års tid engagerat mig för humanitära insatser, men tyvärr upptäckt att mina blogginlägg om detta väckt väldigt lågt intresse. På senaste tiden har jag mest använt min engelska blogg för att uppmärksamma humanitära kriser, då det gått bättre där (där har jag också skrivit flera inlägg om krisen i Irak). Men det gläder mig att se hur många kristna nu på allvar engagerar sig för att motverka denna humanitära katastrof. Jag är tacksam över att generellt så är kristna väldigt engagerade för att hjälpa sin nästa, men det är inte alltid vi ser en så aktiv folkrörelse som det som äger rum nu.

DN rapporterar att det är ovanligt många humanitära kriser som pågår samtidigt idag, vilket sätter stor press på FN och humanitära organisationer. Förutom Irak har vi Syrien, Gaza, Sydsudan, Centralafrikanska Republiken, Somalia och Tchad. FN är ständigt underfinansierade, och både regeringar och privatpersoner måste ta sitt ansvar för att ge så mycket vi bara kan så att vi kan lindra nöd och rädda liv.

Read the rest of this entry

Tecken, under och mirakler – föreläsning på Credo Uppsala

I slutet av maj hade jag äran att få hålla en liten föreläsning på studentföreningen Credo här i stan om tecken, under och mirakler. Hela föreläsningen går att se i klippet ovan och presentationen finns tillgänglig här.

I de allra flesta kulturer genom världshistorien har en övernaturlig världsbild där mirakler, andeväsen och bön anses självklart, varit dominerande. De flesta människor världen över tror fortfarande på detta idag, men i Västvärlden har denna världsbild utmanats av den naturalistiska världsbilden som säger att mirakler är omöjliga. Naturalismen fick sitt genombrott under upplysningstiden på 1700-talet, och det inte många vet är att dess tidiga pionjärer inte var ateister utan panteister och deister.

Panteister, som exempelvis filosofen Voltaire, menade att Gud är allt, inklusive naturen, och därför kan Han inte bryta mot naturlagarna för då bryter Han mot sig själv. Deister, som exempelvis USA:s grundare Thomas Jefferson, menade att Gud dragit sig tillbaka från världen efter Han skapat den och därmed sker inte mirakler av den anledningen. Den ateistiska naturalismen fick sitt genombrott först på 1800-talet med David Hume. Niels Christian Hvidt har skrivit bra om detta i sin bok Mirakler.

Det är ingen hemlighet att det finns en uppsjö av händelser, tillfrisknanden och fenomen som vi inte kan förklara. Mängder med människor inte bara tror att mirakler teoretiskt kan ske utan menar sig ha upplevt dem själva. När jag var i Sydafrika mötte jag många som sa att de sett döda uppstå, blinda få sin syn tillbaka, sett änglar, fått språk övernaturligt, med mera. Naturalisten utgår från att detta inte kan stämma och har olika sätt att bortförklara det: Read the rest of this entry

Israel är inte felfria: min debattartikel till Världen idag

För några veckor sedan skickade jag in denna text till Världen idag, en kristen tidning som är väldigt tydligt proisraelisk. Även om de fem senaste debattartiklarna är skrivna av fyra kristdemokrater samt Israels ambassadör hade jag hoppats att de skulle våga ta in ett mer anabaptistiskt perspektiv (de har faktiskt tagit in en debattartikel av mig på samma tema för ett år sedan), men jag har inte hört något från dem så jag publicerar debattartikeln här istället. Sen om den dyker upp i framtiden vore det ju bara toppen.

Israel är inte felfria

Om en terrorist eller någon milis i Afrika hade bombat en skola så att 150 skadats och 16 dött, varav ett spädbarn, så är jag säker på att alla kristna unisont skulle ta avstånd från handlingen. Men nu när det är Israel som utfört dådet så tvingar många kristna sig själva att ivrigt försvara attackens nödvändighet, anklaga media för partiskhet och komma med standardursäkter som ”Israel har rätt att försvara sig” och ”Hamas använder civila som mänskliga sköldar”, ursäkter som dock funkar väldigt dåligt när det rör sig om en FN-skola som förstås inte hade något med Hamas att göra.

Jag har samtalat med många kristna den senaste tiden som är kritiska till det ensidiga Israelhyllandet och bagatelliserandet av palestinska liv som råder inom delar av frikyrkligheten. Vi läser i Bibeln om en Messias som vägrade delta i kampen för en självständig judisk stat fri från Romarriket, som sa att vi ska älska våra fiender, som aldrig sa i sina tal om tidens slut att judarna måste återta hela Kanaans land men däremot sa att vi ska vara barmhärtiga samariter som mättar de hungriga, klär de nakna och botar de sjuka.

Sen möts vi av en frikyrklighet som vill att vi ska ivrigt stödja Operation Protective Edge, sprida IDF:s inte särskilt opartiska beskrivningar av konflikten på Facebook samt skylla hela kriget och alla dödade civila på Hamas, annars är vi antisemiter som förbannar Israel.

Read the rest of this entry

#Frizon14: Tillbedjan, aktivism och helig kaostopi

Nu ligger jag utslagen och förkyld i en skön soffa och lyssnar på lovsång från bönetältet. Årets Frizonfestival är över och jag är så tacksam till Gud för allt som har hänt. Att sammanfatta mina erfarenheter känns väldigt svårt men jag ska göra mitt bästa.

image

Mina fina resekamrater

Nyss nämnda bönetält är festivalens karismatiska, tillbedjande hjärta, och det var med ett gäng underbara bönefunktionärer jag åkte hit samtidigt som vi skjutsade Pannkakskyrkans husvagn. Bönefunktionärerna gick omkring och bad och profeterade hela festivalen, och när jag pratade med dem vittnade många om helanden som hade skett. Själv var jag dock funktionär i Laboratältet, en sammanslagning av Världens tält, som uppmärksammat globala frågor, och Virustältet, som uppmärksammat aktivism och anarkism. Sammanslagningen kändes klockren och tältet var ett naturligt komplement till bönetältet (labora betyder arbeta på latin, och i klosterrörelsen är ju mottot ora et labora, be och arbeta). Vi hängde upp både ett arabiskt N för att uppmärksamma förföljelsen av kristna i Irak och en kristen anarkistisk flagga om att Himlen är vårt hemland utanpå Laboras väggar.

image

Labora

Inne i tältet sålde vi Fairtrade-fika och gav bort gratis thé och vi arrangerade coola seminarier såsom Aktivism i Andens kraft, Jämställdhet i Guds Rike, Mod att hjälpa tiggare, Verktyg och nätverk för flyktingaktivism, Mod i ett krig i Centralafrikanska Republiken, med mera. Och på kvällarna körde vi party med reggae, Balkan beat eller palestinsk hip hop.

image

Laboras crew

Read the rest of this entry

Karismatisk aktivism genom kyrkohistorien

Idag har jag anlänt till fantastiska Frizon där jag är funktionär i det nystartade fantastiska Laboratältet. Imorgon kommer jag och fantastiska Frida Lindberg hålla ett seminarium på temat Aktivism i Andens kraft. Jag kommer tala om hur tecken och under har förenats genom kyrkohistorien, och nedan är mina anteckningar. Observera dock att på grund av tidsbrist och lathet har jag inte varit kreativ nog att skriva eget material, så mycket av det nedan är kopierat från tidigare blogginlägg, Wikipedia eller andra bloggar.

Fornkyrkan

Goe gamle Justinus

Goe gamle Justinus

Jag har många gånger här på bloggen skrivit om hur både pacifism och egendomsgemenskap var utbrett i den tidiga kyrkan. Samma sak gäller Andens gåvor. Här är tre citat från tre inflytelserika kyrkofäder som illustrerar hur tankegångarna gick hos apostlarnas arvtagare:

Justinus Martyren (100-160) skrev i sin Första apologi:

”Många av vårt folk, oss kristna, har helat och fortsätter än idag hela i varje del av världen, och även I vår stad (Rom) blir flera som är besatta av onda andar helade. […] Profetiska gåvor finns också hos oss även idag. Du må se hos oss både kvinnor och män som har gåvor från Guds Ande.”

”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.”

”Vi som tidigare mördade varandra låter inte bara bli att kriga mot våra fiender utan dör också med glädje när vi bekänner Kristus för att inte ljuga eller vilseleda våra domare.”

Irenaeus av Lyon skrev i Adversus Haereses:

”Några har sannerligen och säkerligen kastat ut demoner, så att människor om och om igen blir renade från onda andar, tror och tas emot i kyrkan. Andra har fått kunskap om saker som ska ske, genom syner och profetiska meddelanden; andra botar de sjuka genom handpåläggning och ger dem hälsan tillbaka. Och, som sagt, har även döda blivit uppväckta, och fortsätter leva med oss i många år.”

”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.”

”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem, över hela jorden förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.”

Och Tertullianus skrev i sina verk Ad Scapulam, Apologicum och De Corona Militis:

”Hur manga män av rang, för att inte tala om vanligt folk, har blivit befriade från demoner och botade från sjukdomar!”

”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.”

”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.”

Read the rest of this entry

Den hemlöse bebisen på Uppsalas gator

Crina och Denis

Crina och Denis

Denis är Uppsalas yngste hemlösa invånare, han är fem månader gammal. Jag har tidigare skrivit om hur jag och några vänner har startat en förening, Stefanushjälpen, för att hjälpa Denis och hans föräldrar Mures och Crina att återvända till Rumänien. Det var lättare sagt än gjort, våra ursprungliga planer på att bygga ett hus var lite för dyrt, men nu kollar vi på möjligheterna för dem att hyra en lägenhet eller ett rum i Bacau-området.

Men just nu har de ingenstans att bo. De sover utomhus här i Uppsala. Jag ringde Uppsala Kommun och frågade om det verkligen ska vara så att en fem månader gammal baby ska sova utomhus, och de sa att det enda kommunen kan göra är att eventuellt betala en hemresa för dem till Rumänien (där de som sagt inte heller har någon bostad än). Annars hänvisade de till Stadsmissionen som kan ge dem mat och kläder, ”vi kan inte hjälpa dem för de är ju varken medborgare eller papperslösa”. Jag ringde Stadsmissionen och de sa att de har inga resurser för att erbjuda akutboenden. Så ja, en baby tvingas vara hemlös i Sverige 2014.

Uppsala Nya Tidning har uppmärksammat den här familjens situation, och många har blivit upprörda. Men inget har hänt. Kommunen tar inget ansvar. När jag hör om vad myndigheterna gör i andra kommuner är det sällan de gör något för att verkligen hjälpa hemlösa EU-migranter, i Stockholm är de flesta förföljda av Kronofogden som vräker deras läger och konfiskerar deras egendom, och jag pratade senast idag med en kvinna från Göteborgs räddningsmission som berättade hur privatpersoner tagit in massa hemlösa EU-migranter, men när Socialstyrelsen fick reda på det blev de vräkta. De myndigheter som vi tror ska hjälpa hemlösa gör istället folk hemlösa. De som på allvar hjälper är framför allt kyrkorna, frivilligorganisationerna och privatpersoner. ”Välfärden” är för de som redan har.

Read the rest of this entry

Älska terroristerna!

Shane Claiborne skriver i sin fantastiska bok Den oemotståndliga revolutionen om hur han talade i en kyrka om vikten av förlåtelse och hur det kristna budskapet handlar om att vi ska visa människor nåd och kärlek precis som Gud har visat oss detta. Föreläsningen avslutades med ett bildspel till tonerna av Amazing Grace, och den avslutande bilden föreställde Timothy McVeigh, killen som dödade 168 civila i Oklahoma i protest mot att den amerikanska federala regeringen dödade civila. Efter föreläsningen blev Claiborne tillrättavisad för att ha visat bilden på Timothy. Nåden räckte tydligen inte till för honom.

Claiborne, som är pacifist, stod naturligtvis inte bakom Timothys handlingar, utan hans poäng var att alla omfattas av Guds nåd. Rövaren på korset var också en terrorist. Paulus dödade civila kristna. Men båda blev frälsta, de var inte bortom räddning. Vi ska inte belöna ont med gott utan besegra det onda med det goda (Rom 12:21). Vi ska älska, be för och välsigna terroristerna (Luk 6:27-28).

Detta är dock inte det världen predikar. Sedan den tragiska attacken på World Trade Center 2001 har kriget mot terrorismen blivit en av västvärldens högsta prioriteter, och terrorister beskrivs ofta av västerländska regeringar som onda, morallösa monster så att regeringarnas militära operationer mot dem kan vinna stöd hos medborgarna. Begreppet används ytterst sällan om stater, vilket gör att USA kan döda 200 000 civila med atombomber i Japan och 126 000 civila i Irak utan att bli betraktad som en terroristorganisation.

Read the rest of this entry

Varför Israel inte har evig, gudomlig rätt till Gaza och Västbanken

Vad Bibeln egentligen säger

Vad Bibeln egentligen säger

Gazakriget fortgår, människor dör som flugor och tre fjärdedelar av dem har två saker gemensamt: de är civila och de är palestinier. Här i Sverige pågår parallellt med detta ett informationskrig och en intensiv debatt om huruvida vems skulden för alla civila dödsoffer. Nu under eftermiddagen har Livets Ord haft Israelmöte med Israels ambassdör, vilket jag har kommenterat på Twitter, i Dagen har Diakonia kritiserats två dagar i rad för att inte ta avstånd från Hamas trots att de gjort det flera gånger om. Det finns så mycket att säga om detta men jag tänkte prata istället om elefanten i rummet, teologin som väldigt många kristna Israelvänner står för men inte så gärna pratar om under denna konflikt:

Läran att staten Israel måste ta över Gaza och Västbanken för att Jesus ska komma tillbaka.

Den här läran, som ofta kallas kristen sionism, har förespråkats på många kristna bloggar, i kyrkor och i kristna proisraeliska organisationer. Kristna som tror på den här läran motsätter sig ofta en tvåstatslösning och delningen av Jerusalem medan man inte är särskilt kritisk till bosättningspolitiken. Orsaken är att man tror att Israel måste ta över Gaza och Västbanken som ett led i ett profetiskt och eskatologiskt skeende.

Denna teologi är inte bara farlig, men den är obiblisk. I ett bibelstudium som jag kallar för Kanaan eller Israel? går jag igenom vad Bibeln säger om Israels land och hur löftet om landet som gavs till det judiska folket i Gamla Testamentet påverkas av Messias ankomst. Bibelstudiet består av tre youtubeklipp på en halvtimme vardera: den första delen är en introduktion och sedan ett bibelstudium om landet från Gamla Testamentet, den andra delen går igenom vad Nya Testamentet säger om Guds förbundsfolk och landets roll, och den tredje delen diskuterar olika ”proof texts” som kristna sionister använder för att belägga sin tes.

Många frikyrkokristna har fått sionismen serverad i sina kyrkor och accepterat den som biblisk och sann, trots att den går emot vad Bibeln säger och trots att idén om att judarna måste återvända till hela Kanaans land innan Jesu återkomst inte dök upp förrän på 1600-talet, och inte fick spridning förrän på tidigt 1900-tal med Scofields poplära studiebibel. Dock börjar fler och fler ifrågasätta sionismen och det oreserverade Israelstöd som blundar för palestiniers lidande, som tyvärr alltför ofta stuckit fram i den karismatiska frikyrkomiljön. Jag hoppas mitt bibelstudium ska vägleda kristna in i sanningen så att vi söker fred och rättvisa i det Heliga Landet istället för att blunda för konsekvenserna av ockupationen och bosättningspolitiken för att istället ivrigt sprida den israeliska arméns propaganda.

Varför vill kristna inte lyssna på vad människorättsorganisationer säger om Gaza?

Gazakonflikten är för många kristna en teologisk fråga, jag har de senaste dagarna diskuterat med mängder av syskon som ”hejar” på Israel och försvarar det IDF, Israels krigsmakt, gör på grund av att de utifrån Bibeln menar att judarna är Guds utvalda folk. Sen att Bibeln inte säger att Guds utvalda folk är felfria utan tvärtom kritiserar dem om och om och om och om igen i både Gamla och Nya Testamentet för att begå synd och göra onda handlingar spelar mindre roll. Många av dessa kristna har också en teologi i botten som säger att Gaza och Västbanken ska tillhöra Israel för att Jesus ska komma tillbaka, ockupationen ska övergå till annektering, vilket gör att saker som bosättningspolitiken och bombningarna av Gaza inte är något man protesterar särskilt mycket mot.

Jag tänkte diskutera denna teologi i ett videoklipp som jag hoppas kunna publiceras på onsdag. Men redan nu tänkte jag kommentera de politiska teorierna och påståendena som dessa kristna ofrånkomligen argumenterar för, teorier som de inte får från Bibeln utan ofta från proisraeliska medier, i synnerhet Israels armé. Jag kan inte räkna alla de gånger jag sett kristna sprida tecknade bilder från IDF:

Embedded image permalink

Samma personer som delar detta anklagar media för att vara partiskt. Så jag gjorde en meme som visade på inkonsekvensen i detta:

So youre saying that the media is biased

IDF är förstås extremt partiska, de är ju en av de stridande parterna. Och den bild de förmedlar verkar gå hem hos många kristna, väldigt många syskon påpekar för mig att Hamas ju är onda och Israel är goda, Hamas använder mänskliga sköldar medan Israel skyddar sin befolkning, Hamas riktar in sig på civila medan Israel gör allt för att undvika civila. Och med en sådan världsbild är det förstås orimligt att inte ”heja” på Israel så mycket man kan. Problemet är bara att en sådan idealistisk bild av Israel stämmer varken med Bibeln eller dagens verklighet.

Read the rest of this entry

Aktivism och Helig Ande – Latino style!

Lägerdeltagarna

Lägerdeltagarna

Jag är nu nyss hemkommen från Kingdom Camp, ett sommarläger som arrangeras av min församling Mosaik, Iglesia para todos i Sollentuna och Björkstakyrkan i Umeå och som samlar folk från många olika nationaliteter, församlingsrörelser och språk. Ungefär hälften på lägret har rötter i Latinamerika, allt översätts till spanska och lägret präglas av den här härliga, färggranna latino-andan. Framför allt präglas det dock av den Helige Ande och en hunger efter mer av Guds Rike.

Med på lägret fanns en kille vi nyligen döpt i Mosaik som lämnat islam för att följa Jesus, en prinsessa från Kamerun, en Asienmissionär som sett blinda se och döva höra, ett äldre par som spenderar pensionen på att sprida Evangeliet i Perus djungler, en liten flicka som höll på att dö i blodförgiftning på intensiven förra Kingdom Camp, men efter att hela lägret bett för henne tillfrisknade hon snabbt utan att läkarna kunde förklara varför. Och med fanns också en man som inte var kristen när lägret började men som blev frälst igår.

Lovsången var intensiv och passionerad

Lovsången var intensiv och passionerad

Jag fick äran att hålla ett seminarium med titeln Aktivist för Jesus. Jag talade om hur många kristna försöker skjuta över ansvaret att göra världen till en bättre plats på andra genom att hävda att det inte är deras ”kallelse”, men jag pekade på att de radikala buden i Bergspredikan, Matteus 25, Romarbrevet 12 med flera gäller alla kristna. Sen talade jag om fem specifika områden där vi kan vara aktivister för Jesus: ekonomisk jämlikhet, rättvis handel, miljövänlighet, hjälp till hemlösa och hjälp till flyktingar.

Read the rest of this entry

Hur är man objektiv när det gäller Israel och Palestina?

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Antalet dödade barn i Mellanösternkonflikten, 2014

Jesus älskar alla barnen, både palestinier och israeler, muslimer och judar, och den pågående konflikten i Gaza gör så ont i mig. Att hundratals barn har dött och tusentals har skadats är en förfärlig humanitär katastrof. Och mängder av mina kristna vänner försvarar detta ivrigt på sociala medier.

Ett riktigt lågvattenmärke är Tommy Dahlmans blogginlägg på Världen idag där han på fullaste allvar argumenterar för att Israel inte gjort något fel. Han kritiserar ”teologer” som säger att vi ska välsigna Israel men inte försvara allt de gör, och kontrar med ”Ingen av dessa teologer som jag har lyssnat till berättar för oss på vilket sätt det kan vara obalanserat att ge Israels sitt oreserverade stöd ej heller kan de förklara på vilka områden vi inte kan försvara Israels handlingar.” ”För mig är det fullständigt omöjligt… att Israel skulle äga någon form av skuld för dessa Hamasbeskjutningar.”

På samma sätt har många av mina kristna vänner de senaste veckorna argumenterat för att hela konflikten är Hamas fel, att alla civila som dör är Hamas fel, att om Hamas lägger ner vapnen blir det fred men om Israel lägger ner sina vapen blir det folkmord på judar, och så vidare. Och många är nog genuint övertygade om detta. Men det stämmer förstås inte riktigt, Israel bryter mot internationell humanitär rätt, enligt Human Rights Watch använder de övervåld, enligt FN begår de troligtvis krigsbrott och Hamas attacker, hur hemska och oförsvarbara de än är, skadar eller dödar knappt någon alls sedan Israel började använda missilförsvaret Iron Dome.

Men detta skjuter många ifrån sig, man litar inte på organ som FN, Röda Korset eller Human Rights Watch och anklagar dem ibland för att vara antisemitiska. När dessa tunga aktörer anklagar Israel för att bryta mot internationell humanitär rätt och behandla palestinier orättvist är det dem det är fel på, inte Israel. Jag skrev på min engelska blogg för några dagar sedan om hur detta fenomen bygger på riktigt dålig teologi. I Gamla Testamentet är det väldigt tydligt att Guds egendomsfolk är syndigt, olydigt och gör fel många gånger, även Israels barn behandlar varandra och andra orättvist och oetiskt. Och det är väl naturligt, för alla människor är ju syndare (Rom 3:23).

Read the rest of this entry

Hela Pingstens nationalsång: Resurrecting Pentecost

resurrecting pentecostNär vi var i Norrköping på Pannkakskyrkans Sverigetour så började vi spontanjamma lite, jag, Felicia, Marius och hippie-Mathias och jag satte igång och spelade en låt jag skrev i påskas, Resurrecting Pentecost. Mathias började filma och nu finns det hela förevigat på YouTube. Låten handlar om precis det jag skrivit här på bloggen i fem år: vi måste förena tecken, under, fred, rättvisa och evangelisation, och den är framförd på precis det kaotiska och glädjefyllda sätt som en kristen hippielåt ska framföras på.

Faktum är att Resurrecting Pentecost bara är en av ganska många sånger jag skrivit på senaste tiden. Jag har startat en ny flik under ”resurser och material” här på bloggen, kallat Musik, där jag laddat upp lite musik. På Soundcloud har jag gjort en spellista med fem av mina egenskrivna låtar:

Read the rest of this entry

Varför kristna inte ska vara nationalister

Jag gick igenom predikningar jag spelat in häromdagen och fann denna guldklimp från en ”Kom in – gå ut”-gudstjänst i min församling (där vi först är inne en timme och sen går ut och evangeliserar en timme). Jag talade då om hur Bibeln tydligt uppmanar oss att älska invandrare, betrakta dem som infödda och motarbeta alla former av förtryck mot dem (2 Mos 22:21, 3 Mos 19:33-34), och jag pekade på att när Gud säger detta till Israel påminner Han dem ofta om att de själva var invandrare i Egypten. Denna invandraridentitet behöll Israel intressant nog även när de intagit Kanaans land, i 1 Krön 29:14 ser vi till exempel hur David beskriver sitt folk som ”främlingar och gäster på jorden”.

Samma terminiologi används i Hebreerbrevet 11 där vi får reda på att det sanna förlovade landet inte är en jordplätt i Mellanöstern utan himmelriket: ”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.” (Hebr 11:13-16).

Himlens befolkning

Himlens befolkning

Vårt hemland är Himlen! ”Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20). Vi hör egentligen inte hemma här på jorden, för vi är utomjordingar. Liksom Israel levde i exil i Babylon, så lever vi i exil här. Därför beskriver Petrus Rom som Babylon (1 Petr 5:13) och han säger att kyrkan lever kringspridd som främlingar bland jordens riken (1 Petr 1:1). Jakob kallar församlingen för ”de tolv stammarna i förskingringen”, vilket visar att han såg på kyrkan som det nya Israel, som levde i diaspora.

Slutsatsen av allt detta är att nationalism är väldigt onaturligt för en kristen. Vi är himmelska medborgare, på besök i ett annat land. Vi vill det inget illa utan välsignar alla här, men vår lojalitet är till Guds Rike. Främlingsfientlighet är en omöjlighet för oss, för då måste vi vara fientliga mot oss själva. Himlen är extremt mångkulturell, alla folk, stammar och språk finns representerade (Upp 7:9). Himlen är inte svensk. Halleluja!

Insamling för husbygge i Rumänien

Crina, Denis och Mures

Crina, Denis och Mures

Stöd insamlingen till Mures, Crina och Denis här.

I vintras volontärarbetade jag på Uppsala Stadsmissions natthärbärge för hemlösa EU-migranter, och det var en omskakande upplevelse då jag var med under de sista dagarna innan härbärget stängde. Kommunen som lånade ut lokaler till Stadsmissionen sa att de måste vara tömda första april, och jag fick hålla om kvinnor som grät i mina armar på grund av den kyla och smärta de visste att de själva och deras barn snart skulle tvingas gå igenom. Mest orolig var vi för ett ungt par som hade fått barn medan de sov på natthärbärget: Mures Carlan, Crina Sardar och lille nyfödde Denis. Stadsmissionen skickade ut ett nödrop om att vi måste hitta ett nytt boende åt babyn.

Uppsala Nya Tidning snappade upp händelsen och gav den stora rubriker: kommunen tvingar ut nyfödd bebis på gatan. Socialdemokraterna anmälde händelsen till Socialstyrelsen, socialnämndens ordförande Anders Aronsson (FP) fick stor kritik för att han kallat Mures och Crina ”oansvariga” som kommit hit, och en privatperson tog emot Mures, Crina och Denis i sitt hem. Detta var alltså för tre månader sen. Sedan dess har de couch surfat mellan olika privatpersoners hem, Socialstyrelsen har inte gett dem ett boende, och Mures har lönlöst försökt skaffa sig ett jobb. Han kan varken svenska eller engelska, vilket förstås försvårar väldigt mycket. Jag kommunicerar med honom på tyska, som han tillsammans med italienska och franska lärt sig på tidigare resor.

I maj gav de upp och bestämde sig för att åka tillbaka till Rumänien. Men eftersom det enda de har där är ett skjul med odrägliga villkor kom de fram till att det bästa för barnet vore att lämna det på barnhem – något som kommer ge det men för livet i så tidig ålder. Vi pratade med dem och kom fram till att det vore bättre för dem att få en bra bostad i Rumänien, och sen satsa på att försöka få ett jobb där då de ändå kan språket bra. Read the rest of this entry

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 019 andra följare