Tecken, under, fred och rättvisa

”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” – Luk 4:18-19

”Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” – Matt 11:5

Gud har lagt på mitt hjärta att undervisa kyrkan om att socialt arbete för fred och ekonomisk rättvisa hänger intimt samman med att vara öppen för den Helige Andes övernaturliga ingripande. Det är inte två saker som säger emot varandra utan tvärtom är de beroende av varandra för att kyrkan ska fungera som Gud har tänkt.

Jag har sett åtskilliga exempel på att kristna fokuserar antingen på karismatik eller socialt engagemang. Det finns exempel på kristna som kallar sig karismatiker men inte alls är särskilt engagerade för fred och rättvisa, tvärtom kan de vara krigshyllande nationalister och väldigt rikedomshungriga. De liknar de kristna i Korinth, de är väldigt intresserade av karismatiska erfarenheter och spektakulära händelser (och deras Gudstjänster utvecklas till känslomässiga shower) men de har tappat kärleken och omsorgen om de fattiga (1 Kor 10:21, 13:2).

I andra hörnet har vi kristna som vill engagera sig för fred och rättvisa och som betonar evangeliets sociala konsekvenser, men som inte låter den Helige Andes övernaturliga gåvor verka genom dem. Detta beror ofta på att de ser många exempel på den osunda karismatik jag nyss beskrev och drar slutsatsen att det är farligt att syssla med detta. Många av dem tror teoretiskt att Gud kan göra under idag, men de ser det inte i sitt eget liv och anstränger sig inte särskilt mycket för att det ska ske. När dessa kristna inte upplever Guds kraft så mycket i sina liv blir deras tro med tiden ganska svag och de prioriterar diakoni mer än evangelisation.

Även om de flesta kristna är mer eller mindre öppna för både under och rättvisa, så fokuserar många bara på det ena eller andra, och karismatikerna klagar på aktivisternas brist på Andens kraft medan aktivisterna klagar på karismatikernas brist på samhällsengagemang. Jag har rört mig i båda dessa kretsar och det som slagit mig är att båda lägren ofta refererar till en och samma Bibeltext men läser den helt olika, nämligen Apg 2 – berättelsen om den första kristna pingstdagen.

Apg 2 beskiver hur lärjungarna tog emot den Helige Ande på pingstdagen efter att Jesus tagits upp till himlen och har alltid varit en central text för pingstvänner. De har oftast fokuserat på att lärjungarna i den Helige Andes kraft talade i tungor och utförde andra tecken och under, vilket gjorde att 3000 kom till tro. Apg 2 har också varit en väldigt viktig text för kristna som lever i egendomsgemenskap och verkar för att klyftorna mellan rika och fattiga i världen ska utjämnas, eftersom det i samma kapitel står att de första kristna praktiserade ekonomisk utjämning så att ingen led någon nöd.

Låt mig tala om en hemlighet för er: Apg 2 berättar om både brinnande karismatik och radikal social rättvisa, de är inte motsatser utan två grundfundament till hur kyrkan ska se ut. Vad vi måste göra är att inte bara fokusera på delar av pingsten utan hela pingsten, och inse att tecken och under kan och ska finnas i samklang med social rättvisa, precis som vers 43 kommer direkt före vers 44 i Apg 2: ”Och fruktan kom över alla, och många tecken och under gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.”

Det är så kyrkan ska se ut! Det faktum att karismatik och aktivism inte är motsatser gör också att man inte kan använda hela pingsten-visionen som argument för att någon är ”för” karismatisk eller ”för” engagerad för fred och rättvisa, är vi fullständigt uppfyllda av den Helige Ande kommer vi ägna oss åt båda två. Apostlarna gjorde inte ”få” tecken och under och hade ”lite” gemensamt, utan de var totalt överlåtna till Guds kärlek, och konsekvensen av det blir att man både gör många under och utplånar klyftan mellan rik och fattig och har en gränsöverskridande, fredlig gemenskap.