Förena tecken och under med fred och rättvisa

Efter att ha drivit den här bloggen i två och ett halvt år kan jag äntligen presentera en grundlig genomgång i youtubeform av vad som är mitt budskap: sund, brinnande karismatik måste förenas med passionerat engagemang för fred och rättvisa, Andens gåvor är inte en motsats till aktivism utan Gud vill att vi ska förena dessa. Nedan är argument varför. (Om ljudet inte synkas med bilden i klippet, dra den runda tidsmarkören tillbaka till början så löser det sig).

Enligt The Poverty and Justice Bible handlar över 2000 av Bibelns versar om fattigdom och rättvisa. Gud brinner för att de fattiga ska leva ett värdigt liv, Hans vision är att det ska bli ”lika för alla” (2 Kor 8:14) – och det innebär inte bara att de fattigas resurser måste öka, utan att de rikas resurser måste minska och delas med de fattiga. 5 Mos 15:9 säger att det är en synd att inte hjälpe den fattiga fast man kan. I apostlarnas kyrka stängde man inte sitt hjärta för de nödlidande, de rika var ett hjärta med de fattiga, och då utjämnade de klyftan mellan dem (Apg 4:32-35). Vi kan inte vara rika när en miljard människor lever i extrem fattigdom och när 16 000 barn dör av hunger varje dag.  Jakobsbrevet 5 säger att de fattigas rop har nått Herren Sebaots öron, ”så lyssna ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som kommer att komma över er.” (v. 1). Plötsligt inser man att alla människor är syndare, att ingen finns som gör det goda. Men Jesus har dött för alla våra synder, Han älskar oss och förlåter oss när vi vänder om från våra onda gärningar.

Han har också kallat oss till att skapa fred (Matt 5:9). Rom 12:17-21 säger: ”Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” Vi ska alltså inte hämnas utan hålla fred med alla, Gud kommer döma syndaren, vår uppgift är att älska och betjäna våra fiender. Vi ska inte löna ont med ont utan besegra det onda med det goda. Det kommer leda till verklig fred.

Så många människor lider av att ont lönas med ont. Så många människor lider av krig. Det finns ett väldigt starkt samband mellan konflikt och fattigdom, och det de har gemensamt är att de orsakar lidande för människor. Vi är kallade till att lindra lidande.

När vi engagerar oss för en bättre värld riskerar att kämpa i egen styrka och kraft, och på grund av att alla människor är syndare (Rom 3:10-18) är den mänskliga vägen kantad av misslyckanden, olyckor, missmod och trötthet. Bibeln säger att med Guds kraft förmår vi mer än med egen kraft (Fil 4:13). Och det kan ske på mer dramatiska sätt än att vi får lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Vårt största problem när vi arbetar för fred och rättvisa är att vi tenderar att inte kunna göra det omöjliga. Det är detta som utgör gränsen för vår verksamhet för en bättre värld. Men Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27). I vilken kontext sa Han det? Jo, Han sa det angående att de rika ska sälja allt och ge pengarna till de fattiga.

Jesus och apostlarna ägnade sig inte bara åt människogärningar utan åt Gudsgärningar, saker som endast Gud kan göra. Samtidigt som de gav pengar till de fattiga (Joh 13:29) och undervisade om fred och rättvisa skulle jag säga att deras största förtjänst till de nödlidande var att de gjorde det omöjliga. De praktiserade power activism, engagemang i den Helige Andes kraft, och åstadkom mycket större resultat än om de endast ägnat sig åt människogärningar. Ett stort problem i kyrkan i Sverige idag är att vi inte låter Gud göra Gudsgärningar – det gäller all verksamhet, inte bara arbetet för fred och rättvisa. Om vi låter Gud göra det omöjliga och låta Honom sprida sitt Rike kommer världen bli en mycket lyckligare, fredligare, rättvisare och Jesuscentrerad plats.

Guds gärningar återkommer gång på gång i Psaltaren som något vi ska förkunna (71:15-18, 73:28, 118:17), tänka på (105:1-5, 111:1-4, 143:5) och prisa Honom för (86:8-10, 92:5-6, 150:2). Tänk själva, om vi tog bort vad Gud gör och säger från Bibeln, vad skulle då vara kvar? Om inte Gud grep in och gjorde saker, då skulle vi inte ha någon av Anden inspirerad Skrift, vi skulle inte ens existera. Och när Gud gör saker, då har vi per definition med det övernaturliga att göra. Psalm 77 säger:

”Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under. Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort. Gud, i helighet går din väg. Vilken Gud är så stor som Gud? Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.” (v. 12-15).

Under är Gudsgärningar, något vi ska begrunda, prisa Honom för och förkunna för andra människor. Det är detta perspektiv vi bör ha på karismatiken. Kan vi verkligen säga ”Jag är öppen för det karismatiska”? Är vi bara ”öppna” för Guds gärningar? Är inte Andens nådegåvor något vi ska sträva efter (1 Kor 12:31)? Folket i Nasaret hindrade Jesus från att göra kraftgärningar där genom sin otro (Mark 6:5-6), låt oss inte göra om deras misstag, låt oss ivrigt be för Guds gärningar bland oss enligt Ps 90:16. Vi ska absolut inte be om osund, missbrukad karismatik där man begår hemskheter i den Helige Andes Namn och som många har blivit skadade av, det ska vi hålla oss borta ifrån och inte vara öppna för. Men genuina Gudsgärningar betjänar och hjälper människor på sätt som kyrkan i egen kraft inte klarar av, eftersom Han kan göra det omöjliga.

Parallellt med att Jesus predikade om Guds Rike botade Han sjuka och drev ut onda andar, Han sade att om fariseerna insåg att det var i den Helige Andes kraft som han drev ut onda andar, då hade Guds Rike nått dem (Matt 12:28), och Han gav sina lärjungar uppdraget att göra som Han: ”Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.” (Matt 10:7-8). Dessa Gudsgärningar bekräftar att budskapet om Guds Rike är sant (Apg 14:3) och förutom att de visar på Guds makt som vi läste i Psaltaren så visar de också på Hans godhet och barmhärtighet. Majoriteten av de under Jesus utförde i evangelierna innebar att lindra lidande, och Hans helanden grundade sig i Hans barmhärtighet (Matt 9:36, 20:29-34). När Petrus sammanfattade Jesu verksamhet sade han: ”Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.” (Apg 10:38).

Samma apostel skrev senare att vi ska betjäna varandra med de nådegåvor Gud har gett oss (1 Petr 4:10). Helandet är en ”välgärning” (Apg 4:9), när Gud lindrar lidande. Profetians syfte är enligt 1 Kor 14:3 att ge uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Tungotalet, att tala andra språk, har också uppbyggelse som syfte enligt vers 4. Andens gåvor är betjänande. Guds gärningar är betjänande. Jesus kom ju inte för att bli betjänad utan för att betjäna (Mark 10:45).

I allt ska vi visa kärlek, respekt och nykterhet, vi ska pröva profetior och inte försöka driva ut onda andar om vi inte är helt säkra på vad vi gör. Vi får aldrig lämna en sjuk person i sticket om denne inte blivit helad utan vårda och betjäna honom eller henne på alla sätt som vi förmår, inte bara genom bön. Grunden till nådegåvorna är kärlek, Gud har gett dem av kärlek för att vi ska använda dem till att sprida kärlek. Därför skriver Paulus: ”Om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (1 Kor 13:2).

Vi ska vara kärleksspridare, och om vi har denna världens tillgångar och ser vår broder lida nöd men stänger vårt hjärta för honom, hur kan Guds kärlek förbli i oss (1 Joh 3:17)? Och om vi älskar dem som älskar oss, men inte våra fiender, hur skiljer vi oss då från alla andra (Matt 5:43-47)? Kristna måste engagera sig för fred och rättvisa. När Johannes Döparens lärjungar frågade Jesus om Han var ”den som skulle komma”, dvs. Messias, svarade Han: ”Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” (Matt 11:5). De gärningar som visar att Jesus är Messias är mirakler och att de fattiga blir glada. Vissa karismatiker har missuppfattat det här, de vill sprida ett glädjens budskap för de rika. Men jag vill se en kyrka som uppväcker hela pingsten – både sund, brinnande karismatik och passionerat engagemang för fred och rättvisa.

Tolka inte mitt tal om Gudsgärningar som att jag tycker att människors gärningar är irrelevanta, Gud har uppmanat oss att dela det vi äger med de fattiga (Luk 3:11, 12:33) och skapa fred (Matt 5:9, Rom 12:18). Min poäng med den här texten är att Gud älskar vårt engagemang för fred och rättvisa så mycket att Han själv vill hålla på med det. Gud är aktivist! Eftersom Andens nådegåvor och den kristna aktivismen vilar på samma grund – barmhärtighet, kärlek och betjäning – är det inte förvånande att de under som finns nedtecknade i Bibeln många gånger har till syfte att mätta de hungrande, rädda de förtryckta, bota de lidande och skapa frid i konflikter.

Uttåget från Egypten återkommer om och om igen som exempel på en storslagen Gudsgärning i psalmerna (t.ex. 44:2, 66:4-5. 95:8-11). Gud befriar de förtryckta på ett fullkomligt övernaturligt sätt. När Israels folk sedan vandrar i öknen får de bröd från Himlen, och eftersom brödet ruttnar för dem som roffar åt sig uppstår ekonomisk utjämning, något som Paulus anspelar på när han uppmanar korinthierna att ge till de fattiga: ”Så blir det lika för alla, som det står skrivet [i 2 Mos 16:18]: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.” (2 Kor 8:14-15).

1 Kungaboken 17 berättar om när Gud sade åt Elia att gå till Sarefat och bo hos en mycket fattig änka där. Hon sa att hon gärna skulle vilja bjuda honom på mat men tyvärr hade hon bara lite mjöl och olja kvar som hon tänkte ge sig själv och sin son för att sedan svälta ihjäl. Då gav Elia henne en profetiskt ord om att mjölet och oljan inte skulle ta slut, och detta matunder gjorde att familjen överlevde.

corrie ten boom

1971 publicerades The Hiding Place, en biografi över den kristna holländskan Corrie Ten Boom vilken skildrar hennes erfarenheter från ett av nazisternas koncentrationsläger där hon placerades för att hon skyddade judar. Hon beskriver på sidan 202 hur en liten flaska med vitaminer vägrade ta slut inne i koncentrationslägret:

”Det verkade knappast möjligt, en så liten flaska, och så många doser per dag. Vid det här laget fick förutom Betsie ett dussin andra vitaminer. Instinktivt ville jag inte dela den med de andra – Betsie började bli så väldigt svag! Men de andra mådde dåligt likväl. Det var svårt att säga nej till ögon som brann av feber, händer som skakade av kyla. Jag försökte spara flaskan till de allra svagaste – men även dessa uppgick snart till femton, tjugo, tjugofem…

Och ändå, varje gång jag lutade flaskan dök en droppe upp på toppen av glasproppen. Det var inte sant! Jag höll upp den mot ljuset och försökte se hur mycket som var kvar, men det mörkbruna glaset var för tjockt för att se igenom.

’Det fanns en kvinna i Bibeln’, sade Betsie, ’vars oljekruka aldrig tog slut.’ Hon slog upp det i Kungaboken, berättelsen om den fattiga änkan i Sarefat som lät Elia bo hos sig: ’ Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som HERREN hade talat genom Elia.’

Tja, men underbara saker händer ju i Bibeln. Det var en sak att tro att sådant var möjligt för tusentals år sedan, en annan att det skulle ska nu, hos oss, just idag. Och ändå skedde det denna dag, och nästa, och nästa, så att en förundrad grupp åskådare stod runtomkring och tottade på när dropparna föll på den dagliga ransonens bröd.”

Andra exempel på fattigdomsbekämpande mirakler är när Jesus botade den blinde tiggaren Bartimeus (Mark 10:46-52), vilket innebar en befrielse inte bara från ett liv i mörker utan också ett liv i fattigdom, och när Petrus och Johannes följde sin Mästares fotspår genom att i Jesu Namn bota en lam tiggare vid templet (Apg 3:1-10).

Lika enkelt som de kan bekämpa fattigdom kan Gudsgärningar sätta stopp för konflikter och förföljelse. Paulus var en fanatiker som ville utplåna församlingen genom att fängsla de kristna och se till att de blev avrättade (Gal 1:13). Om de kristna inte fick använda våld, hur skulle de då kunna stoppa Paulus? Jo, genom att låta Gud gripa in. När Paulus är på väg mot Damaskus för att förfölja de kristna där ser han ett starkt ljus och slås till marken, och en röst säger hans namn och frågar varför han förföljer Honom. Paulus frågar vem den talande är, varav rösten svarar: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Jesus säger att han kommer att bli Hans vittne och därefter försvinner synen, i dubbel bemärkelse eftersom Paulus efter att ha hämtat sig från chocken upptäcker att han inte kan se! Kort därefter kommer en okänd man som vet vad Paulus heter, varifrån han kommer, var han bor och att Jesus har uppenbarat sig för honom, och när denne man (som är kristen och heter Ananias) lägger sina händer på Paulus ögon kan han se igen. (Apg 9:1-19). Paulus beslutar sig för att följa Jesus istället för förfölja, han uppfylls av den Helige Ande och han går från att vara en våldsam kristendomshatare till apostel, allt på grund av att Gud gjorde några under.

padre pio

Gud har mirakulöst satt stopp för våld fler gånger genom världshistorien. En av de mest spektakulära händelserna under andra världskriget var att området kring den italienska byn San Giovanni Rotondo aldrig bombades. Flera tyska installationer fanns där, och de allierade gjorde åtskilliga försök att bomba dem, men de lyckades aldrig. Anledningen var inte tyskarnas motstånd. Anledningen var att samtliga piloter såg en munk i himlen som tecknade åt dem att vända om. Det gjorde de också, fullkomligt skräckslagna av synen.

Piloterna tillhörde olika religioner, de var psykiskt stabila (stridpiloter är tvungna att vara det) och alla som hade varit med vid något av dessa tillfällen hade sett munken exakt samtidigt. En av dem som såg munken var general Bernardo Rosini, chefen för det italienska flygförbandet. Från början trodde han att pratet om den himmelske munken bara var dumheter, men eftersom det hände så ofta och för så många olika personer beslöt han sig för att själv leda ett anfall mot en tysk vapendepå i byn.

När general Rosini och alla andra som deltagit i anfallet hade kommit tillbaka var de ganska omskakade. De berättade att de hade sett munken. Han hade plötsligt visat sig med lyftade händer när de närmade sig byn. Bomberna utlöstes av sig själva och föll ned i en skog nedanför utan att detonera, och alla flygplan ändrade kurs utan att piloterna gjorde någonting.

När kriget var över besökte flera av dem som hade haft dessa upplevelser, bland annat general Rosini, kapucinklostret i San Giovanni Rotondo. De hade hört att där fanns en stigmatiserad munk vid namn Pio som tillskrevs många mirakler. När de kom in i sakristian satt där flera munkar, men de kände alla igen den som hade visat sig för dem bland molnen. Denne gick fram till general Rosini, lade sin hand på hans axel och sade med ett leende: ”Jaså, det var du som ville bomba ut oss allihop!” Många av piloterna blev kristna och publicerade sina upplevelser, och general Rosini blev en av padre Pios främsta anhängare. (Hvidt, Niels Christian 2003:Mirakler, Cordia, s. 113f. Ljungman, Ulrika 2002: Padre Pio av Pietrelcina, Artos, s.122f).

Med alla dessa Bibliska och historiska exempel – och det finns många fler – är det underligt att inte fler karismatiker engagerar sig för fred och rättvisa och använder de gåvor de har fått till att hjälpa fattiga, nödlidande och krigsdrabbade människor. Det beror kanske på att man inte ser nådegåvorna som betjänande verktyg utan som en underhållande show. Man söker de mest spektakulära nådegåvorna utan att uppmärksamma att tjänande, givande åt de fattiga samt utövande av barmhärtighet också är nådegåvor enligt Rom 12:7-8.

Det som ovanstående Bibelställen också visar är att kristna som engagerar sig för fred och rättvisa måste be om tecken och under för att få bättre resultat. Att be om kraft från höjden (Luk 24:49) innebär mer än att få lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Ef 3:20 säger att Gud ”förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss”, och det skrevs av en man som uppväckte döda. I en värld där en miljard människor lever i extrem fattigdom, där 16 000 barn dör av hunger varje dag och där en miljard barn bor i länder med konflikt behövs inte bara extra energi – det behövs mirakler. Kyrkan behöver fler som Stefanus, diakonen som insattes att hjälpa de fattiga och administrera urförsamlingens egendomsgemenskap på grund av att han var fylld av den Helige Ande och vishet, som gjorde stora tecken och under och som älskade sina fiender in i döden (Apg 6-7). Tecken och under ska förenas med fred och rättvisa. Amen.