Evigt liv är ingen bonus

Jag tycker att både kristna aktivister och karismatiker skulle behöva tala om det eviga livet mer. Tyvärr kan jag ge många exempel på när kristna aktivister menar att kyrkan fokuserat ”för mycket” på Himlen och därför varit dålig på att engagera sig för fred och rättvisa här och nu. Jag har också stött på många karismatiker som håller med om att kyrkan fokuserat ”för mycket” på Himlen och därför varit dålig på att be för sjuka och uppleva Gud här och nu.

Därför argumenterar många i båda dessa grupper för att det främsta syftet med Jesu ankomst inte var att ge oss evigt liv utan att upprätta skapelsen, ge oss en personlig relation med Gud, manifestera Guds Rike här och nu etc. En gång hörde jag till och med en väldigt inflytelserik karismatisk ledare säga ”visst, vi kommer till Himlen när vi dör också, men det är mer som en bonus.”

Denna nedtoning av evighetens betydelse finner jag mest tydlig i evangelisationen och frälsningsinbjudningar. Jag tror faktiskt att jag aldrig hört en frälsningsinbjudan tala om evigt liv eller om Himlen. Och både i undervisning om evangelisation och i själva evangelisationen så nämns evigt liv, enligt min erfarenhet, väldigt sällan i Sverige. Istället talar man om att Gud är en ”hjälp i vardagen”, Han stöttar en när man har problem, Han ger en frid, man får ha en relation med Honom etc. Här har det eviga livets roll inte bara tonats ned utan nästan skurits bort från Evangeliet.

Det som gjorde att jag blev frälst var inte att jag behövde lite extra hjälp i vardagen, utan att jag insåg att ingen annan än Gud kan ge mig evigt liv. Medan många absolut behöver höra att Gud kan hjälpa dem här och nu, och jag säger inte att vi ska sluta predika det, så behöver inte alla höra det i alla situationer eftersom vissa inte har så stora problem i sitt liv. Alla behöver dock höra att Gud kan ge dem evigt liv, för alla kommer att dö.

Att tona ner det eviga livet är att begränsa Evangeliet. Att säga att Jesus främst kom för att ge oss en Gudsrelation här och nu eller för att upprätta skapelsen ”mer” än Han kom för att ge oss evigt liv är att skapa en distinktion och en prioritering som inte alls finns i Bibeln.

Johannes 3:14-16 gör en mycket tydlig koppling mellan Jesu ankomst och att de som tror på Honom får evigt liv:

Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Andra ställen i Johannesevangeliet där Han säger att Han kom för att ge oss evigt liv är 5:24, 6:27 och 10:28. Paulus skriver i 2 Tim 1:10: ”Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.” Och Petrus skriver:

I sin stora barmhärtighet har Gud genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. (1 Petr 1:3-4)

Att ge oss evigt liv är alltså helt klart syftet med att Jesus kom till jorden och dog och uppstod, och ingenstans kan vi finna att det skulle vara underordnat något annat syfte. I Joh 17:2-3 säger Jesus något mycket intressant angående Gudsrelationen:

Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

Jesus gör alltså ingen skillnad på Gudsrelation och evigt liv, än mindre en prioritering, utan att ha evigt liv är att känna Gud och Jesus. Detta innebär att det eviga livet redan har börjat och att vi bör förvänta oss att se Guds Rike här och nu, som både aktivister och karismatiker betonar. Vi ska be att Guds Rike kommer och att Hans vilja sker på jorden såsom i Himlen (Matt 6:10). Men Joh 17:2-3 innebär också att när vi inbjuder människor till en relation med Gud så kan vi omöjligen utlämna ”detaljen” om att den, till skillnad från alla andra relationer människor har att tillgå, pågår i evighet.

Även skapelsens upprättelse som kristna aktivister och ekoteologer gillar att tala om hänger intimt samman med kristnas eviga liv:

Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. (Rom 8:20-21).

Bara några få verser senare konstaterar Paulus att detta hopp per definition inte gäller ”här och nu” utan ligger i framtiden:

Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. (vv. 24-25).

Guds Rike är ”redan nu men ännu inte”, det bryter igenom här och nu och sprider fred och rättvisa såväl som helande och befrielse, men dess fullkomning sker först vid Jesu återkomst. Det är på alla sätt underbart när vi ser Riket manifesteras här och nu, men just av den anledningen är det desto mer underbart när det fullkomnas i evigheten. Efter att lärjungarna hade sett Guds Rikes makt demonstreras genom exorcism sa Jesus:

Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen. (Luk 10:20).

Enligt Jesus har Himlen högre prioritet än att kyrkan har makt att driva ut demoner. Och varför skulle det inte ha det? Det eviga livet är ju för allt i världen evigt, och till skillnad från vårt nuvarande tillstånd där vi ser Gud som i en spegel kommer vi där att se Honom ansikte mot ansikte (1 Kor 13:12) och alltid vara i Hans underbara närvaro (1 Thess 4:17). Det kan inte på något sätt överträffas av vårt nuvarande liv. Därför skriver Paulus:

Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning.  (2 Kor 5:2)

För bara någon månad sedan höll jag en predikan om hur högt Paulus värderar det eviga livet i 2 Kor 5:

Jag skriver inte detta bara för att klaga och klanka ner på andra kristna utan för att lyfta upp ett problem så att vi kan hjälpa varandra att åtgärda det. Tala mer om det eviga livet! Tänk och meditera över det i enlighet med Kol 3:2. Och sprid budskapet om det vidare. Människor behöver inte bara en Gud som kan hjälpa dem med vardagsproblem, sjukdomar och stress. Människor behöver en Gud som kan uppväcka dem från de döda.

[Jesus har] genom sin död gjort den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befriat alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. (Hebr 2:14-15)