Bokrecension: Middag med Jesus av Rickard Cruz

Idag på skärtorsdagen skulle jag vilja rekommendera en mycket bra bok om Herrens måltid, aka Nattvarden, nämligen Middag med Jesus av Rickard Cruz. Rickards bok har skapat en del debatt i tidningen Dagen och i den kristna bloggosfären, då dess huvudtes om att Herrens måltid egentligen är en riktig måltid med riktig mat är något kontroversiell inom en hel del kyrkliga kretsar. Rickard har själv gjort en liten sammanställning av recensioner, hyllningar och kritik för den som är intresserad.

Det är ingen hemlighet att jag gillar boken, jag gjorde en videointervju med Rickard redan för ett år sedan om dess budskap och skrev ett inlägg för några veckor sedan där jag beskrev mina första intryck av den sedan jag skummar igenom den under mitt besök i en husförsamling i Malmö. Nu har jag faktiskt läst den, och tycker fortfarande att den är väldigt bra 🙂

Rickard är en passionerad Jesuslärjunge som brinner för evangelisation, Bibelläsning och väckelse och han har precis som jag insett att enkla, bibliska församlingar som vem som helst egentligen kan starta och driva är nyckeln för detta. Hans teologiska grundsyn är att dagens församling ska återgå till urkyrkans modell (vilket på krångelspråk kallas restorationism eller kristen primitivism) vilket förstås är rätt logiskt eftersom Jesus självfallet formade församlingen såsom Han ville ha den.

Den bärande frågeställningen i Middag med Jesus är således ”Vad säger Bibeln om Herrens måltid?”, och Rickard argumenterar för att den bibliska nattvarden var en riktig måltid – där brödet inledde och vinet avslutade kalaset – och utan att döma de som firar nattvard med pyttekex och miniklunk runt ett altare så framför han de många fördelar som finns med att se måltiden i hemmet som församlingens bas snarare än ritualen i kyrkobyggnaden.

Denna grundtes är egentligen svår att säga emot, Rickard skriver själv att de flesta nog inser att riten runt altarringen inte på ett uppriktigt sätt kan kallas ”måltid”, utan det är rätt så tydligt att det är ett resultat av övergången från mindre samlingar i hem och andra enkla lokaler till massmöten i statsreligionens katedraler, där man inte ville erbjuda befolkningen gratis lunch varje söndag utan minimerade portionerna. Den fornkyrkliga kärleksmåltiden där kristna delade riktig mat med varandra, och som enligt Rickard från början var samma sak som eukaristin, fasades ut. Rickard pekar på några väldigt intressanta kyrkomötesbeslut som jag inte kände till: synoden i Laodicea 363 förbjöd kärleksmåltider i kyrkobyggnader, synoden i Karthago 397 förbjöd måltider i samband med eukaristin, och konciliet i Trullo 692 förbjöd kärleksmåltid helt och hållet.

Just när det gäller kyrkohistoria hade jag dock hoppats på lite mer från den här boken. Förutom Didachés ord från ca år 100 om att man ska äta sig mätt på Herrens måltid bjuder Rickard på rätt lite kyrkohistoriska bevis för sin tes, utan det blir snabbt en uppräkning av allt han tycker är fel och ett avfall från det bibliska – och han börjar redan i Didaché! Hade han erbjudit fler källor på att kärleksmåltiden och eukaristin fram början var samma måltid hade han haft bollen i mål känner jag – och det saknas ju inte kyrkohistoriker som argumenterat för detta.

Jag har rätt så stor respekt för de tidigaste kristna eftersom jag antar att de förstår Bibeln bättre än mig som lever sisådär 1900 år senare, och därför är jag inte lika snabb som Rickard på att avfärda Didachés krav att de som delar Herrens måltid är döpta eller Ignatius betoning på biskopens/pastorns välsignelse över måltidsgemenskapen – båda dessa åtgärder syftade antagligen till att motverka spridandet av irrläror i församlingarna. Dock håller jag med honom om att om inte apostlarna tydligt förkunnade det så är det inte nödvändigt i alla situationer.

Och överlag tycker jag alltså mycket om boken, och den har gett mig massa inspiration som jag ska ta med mig till min husförsamling för våra måltider. Jag har länge velat klicka på lite hummus på de där brödbitarna och fylla ut med lite frukt, och med Middag med Jesus i ryggen känner jag att vi kan gå ännu längre med gott samvete (boken innehåller till och med en hel del recept). Den får fem av fem druvjuiceflaskor!