Tre problem med Åke Bonniers liberalteologi

Åke Bonnier, biskop i Skara stift, har skrivit en debattartikel i Dagen som delvis är ett svar till min insändare om att kristna och muslimer inte ber till samma Gud. De flesta som hittills argumenterat mot mig har gjort en distinktion mellan frågan om vilken Gud olika religioner ber till och huruvida alla religioner skulle leda till frälsning, vanligtvis har de sagt något i stil med ”Jesus är den enda vägen till frälsning men av olika skäl tror jag att muslimer ber till samma Gud som oss.”

Bonnier däremot argumenterar för att alla religioner borde leda till frälsning, att kristna inte har ”monopol på sanningen”. ”Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner”, skriver han. Därmed vill inte Bonnier evangelisera eller missionera, hans vision för kyrkan är att den håller sig på sin kant utan att försöka övertyga andra om att de behöver ge sina liv till Jesus och bli frälsta.

Vad har han för argument för detta? Inte särskilt många, och de är förbluffande dåliga för att komma från en bildad person som Bonnier:

1. Det är jobbigt att missionera.

”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.”

Vet ni vad som också är en stor och nästan omöjlig uppgift? Fred. Eller rättvisa. Att något är svårt är inte ett argument för att det är falskt.

2. Gud kan inte alltid ha varit kristen

”I vilket fall utgår det förda resonemanget från att Gud antingen alltid varit kristen eller att Gud så att säga konverterade under ‘resans gång’.”

Eftersom liberalteologin i grund och botten är en ickekristen ideologi betraktas kristendomen ofta utifrån. Här verkar Bonnier mena att både idén att Gud alltid har varit kristen och att Han plötsligt konverterar till kristendomen är absurda, och därmed är Gud inte kristen vilket får till följd att kristendomen inte kan ha monopol på Gud.

Som biskop i Svenska kyrkan torde Bonnier bekänna sig till treenighetsläran, han säger det till och med i debattartikeln: ”Gud är större än alla våra samlade religioner tillsammans och samtidigt förstår vi kristna Gud som treenig.” Treenighetsläran lär att evangelisten Johannes har rätt när han säger att Jesus är Gud (Joh 1:1). Nya Testamentet återkommer gång på gång till att Jesus alltid varit närvarande i Israels historia och att Han som evig Gud är den Gud som uppenbarade sig för Abraham, som är innan Abraham blev till.

Nå, ”kristen” är synonym till lärjunge till Jesus (Apg 11:26), så därför blir det en tautalogi att säga att Kristus är kristen. Men Kristus är Gud. Han är den fulla uppenbarelsen av Guds natur, Han dör för våra synder och det är därför frälsningen finns i Honom. Som Han själv säger: ”Ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
” (Matt 11:27).

3. Bibeln har fel

Bonnier citerar egentligen bara ett bibelord i sin debattartikel, ett som tydligt säger emot honom: ”Det är naturligtvis lätt att citera bibelord som talar om att Jesus är ‘vägen, sanningen och livet’ och som fortsätter med påståendet att ingen kommer till Fadern utom genom honom.” Lite senare försöker han kontra det genom att antyda att Jesus egentligen aldrig sa detta, utan det är ord som lärjungarna lägger i Hans mun:

”Hur påverkas i så fall kyrkans lära av bibelvetenskapliga landvinningar? Exempel på detta är när exegeter kan visa på Jesusord som huvudsakligen speglar spänningar i det lokala sammanhanget mellan den tidiga­ kyrkan och den dåvarande synagogan.”

Det man ska vara medveten om är att exegetik som försöker negligera det bibeltexten säger alltid är spekulativ. Det handlar aldrig om fakta utan om alternativa teorier som alltid har ett svagare case än att ta texten seriöst. Craig Keener är en tung kritiker av den exegetiska minimalismen och han brukar poängtera att de som inte är ögonvittnen alltid har mindre auktoritet än dem som är ögonvittnen. Lägg därtill att folk i allmänhet föredrar att tala sanning framför att ljuga, och det framgår rätt så tydligt att minimalisterna alltid har en större uppförsbacke än maximalisterna när det gäller vilka Jesusord som är autentiska.

Vad än värre är för Bonniers tes är att synkretistisk universalism är helt frånvarande i urkristen tid. Paulus brev som författades 40 år innan Johannes framställer tydligt Jesus som den enda frälsaren, det är genom att bekänna Honom som Herre och genom att tro på Hans uppståndelse som vi blir frälsta (Rom 10:9). Apostlagärningarna som författades minst 20 år innan Johannes säger att inget annat namn ger frälsning (4:12), och det var på grund av den bekännelsen som Stefanus och Jakob blev avrättade. Jag känner inte till någon seriös exeget eller historiker som på allvar tror att den urkristna bekännelsen var att alla vägar leder till Gud och man kan tro vad man vill.

Det är detta som gör att jag inte kan ta liberalteologin seriöst – den hävdar sig vara kristen trots att det är så otroligt uppenbart att den lånar argument från ateismen och trots att Jesus och apostlarna inte alls var liberalteologer. Att som Bonnier argumentera för att alla religioner leder till Gud är i praktiken, som jag tidigare påpekat, att bekänna sig till en annan religion, en religion som Jesus inte förkunnade eller instiftade. Och det är man fri att göra, men då ska man inte vara biskop.

Jag rekommenderar varmt Daniel Norburgs fantastiska svar till Bonnier.

Läs också IT-pastorn Lars Gunthers kritik av Åke Bonnier. Och mig, hehe.